Frans af Schmidt, NE-redaktör
Lögner, grupptryck, fusk, manipulation och mobbning –– politik! Torbjörn Nilssons bok De omänskliga belyser den svenska politikens skuggsidor, allt det som vi bakom paroller om jämlikhet, demokrati och det goda ledarskapet oftast väljer att bortse från när vi analyserar demokratins aktörer i folkrörelsernas förlovade land, Sverige.
Utgångspunkten för boken är livet på den isolerade ö, Helgeandsholmen, varifrån det politiska livet i Sverige styrs. De folkvalda barrikaderar sig där bakom en vallgrav och väggar huggna i granit.
 |
|
Några öbor från Helgeandsholmen i full frihet. |
|
WEYLER FÖRLAG |
Metaforiskt
Den beskrivningen är givetvis inte bara rent bokstavlig, som författaren anger i baksidestexten, utan får också stå som en metafor för hur det politiska livet medverkar till att isolera de folkvalda från inte bara sina väljare utan även från sina egna ideal och sina föreställningar om moral och medmänsklighet.
Författaren, den politiska journalisten Torbjörn Nilsson, till vardags verksam vid tidskriften Fokus, är uppenbarligen djupt fascinerad av det politiska livet, och med De omänskliga ger han en fascinerande skildring av vad politiken kan göra med människan.
Dirty tricks
Boken består av tre episoder. Den första kretsar kring det som beskrivits som den folkpartistiska dataintrångsskandalen. En ung driven karriärist inom Folkpartiet får genom tillfälligheter insyn i de politiska motståndarnas interna datanätverk. Viljan att göra gott för partiet samt strävan efter erkännande gör att han inte kan motstå frestelsen att bortse från det moraliskt tvivelaktiga i att använda informationen och sprida den vidare uppåt i partinomenklaturan.
Han uppnår inledningsvis sina mål och blir därmed uppburen i organisationen, ivrigt påhejad av vissa partikamrater samtidigt som andra väljer att se mellan fingrarna. Detta pågår ända tills den annalkande skandalen är ett faktum. Då rullar huvuden.
Den här berättelsen kretsar också mycket kring vilken betydelse vänskapsband mellan personer i olika politiska läger har samt den betydelse negative campaigning och dirty tricks har fått i svensk politik.
Hövdingen och enigheten
Den andra episoden utspelar sig i det parlamentariska kaos som omgav beslutet om FRA-lagen. Syftet med berättelsen är att beskriva hur gruppdynamiken inom de politiska partierna fungerar och hur strävan efter ”partiets bästa” helt obarmhärtigt knäcker inte bara de folkvaldas möjligheter att agera enskilt efter sin övertygelse, utan även deras vilja att faktiskt tillgodose sina väljares intressen.
Även denna berättelse mynnar ut i en beskrivning av hur partiernas utrensningsmekanismer effektivt offrar obekväma röster, röster som inte vill stämma in i den kör som nästan obehagligt samstämmigt sjunger partiets lov.
FRA-historien tjänar också som en nedslående redogörelse för att förväntningarna på den politiska ledaren fortfarande är drömmen om den patriarkale hövdingen.
Flugornas herre
I den sista episoden beskrivs de strider som blossade upp inom SSU i mitten av 1990-talet. Dessa började som en livaktig politisk debatt mellan traditionella statssocialister och mer socialliberala ”förnyare”. Med tydliga paralleller till William Goldings Flugornas herre (1954) accelererar allvaret i konflikterna, och de två lägren, vänstersossar och högersossar, ser sig till slut helt fjärmade från varandra. Striden har blivit allt, och ingen skyr längre några medel för att uppnå sina mål och krossa sina motståndare. De inblandade är avindividualiserade, och deras mentala funktioner har blivit helt förändrade.
Till slut får striderna inom ungdomsförbundet konsekvensen att de stridande slår undan benen för sig själva, och i stället för att ägna sig åt paktbildningar och trixande med medlemssiffror får SSU slåss för sin överlevnad. Trots detta lever konflikten kvar, och de inblandade, varav ett flertal trots allt har tunga framtida politiska karriärer, blir märkta för resten av sitt politiska liv.
 |
|
Torbjörn Nilsson |
|
SOFIA RUNARSDOTTER/WEYLER FÖRLAG |
Politikerliv
Torbjörn Nilssons bok är förutom en enastående inblick i politikens verkliga villkor även ett stycke skön prosa. Det är mycket svårt att lägga undan boken när du väl har kommit in i den och blivit introducerad i intrigerna. Det som gör det möjligt är parallellerna till kända psykologiska experiment som trots sin relevans och träffsäkerhet känns onödiga i sammanhanget.
Nilsson är ju journalist, och de berättelser han målar upp är tillräckliga i sig. Ämnet är så stort och angeläget att det även borde finnas utrymme för populärpsykologisk litteratur inom området.
(Recensionen publicerad 2010-04-28)
De omänskliga
http://www.ne.se/rep/de-omänskliga
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
