Louise Ridell, NE-medarbetare
Åbo, Wien, Lissabon... Från hela Europa kommer rapporter om en otäck torr dimma som stinker av svavel och skymmer solen. Den stannar under större delen av den ovanligt varma sommaren 1783, men ingen vet varifrån den kommer. I tidningarna spekuleras det vilt, från försiktiga naturvetenskapliga antaganden till ödesmättade profetior om den nära förestående domedagen.
På Island rådde det dock inga frågetecken om vad det handlade om. Det började med ett mörkt töcken som gjorde dag till natt och lämnade efter sig ett tjockt lager askliknande puder. Sen kom jordskalven. Vulkanutbrottet vid berget Laki på södra Island som började i juni 1783 kom att pågå in på det följande året, och de enorma lavaflödena, över 500 kvadratkilometer, var och är än i dag bland de största som bevittnats av människor. Marken, luften och vattnet förgiftades av vulkaniska gaser och aska, vilket indirekt fick till följd att en dryg femtedel av Islands befolkning avled av svält, sjukdomar och andra umbäranden.
 |
|
Askan från Grímsvötn gjorde dag till natt. Bilden är tagen klockan 10 på förmiddagen två dagar efter att utbrottet börjat. |
|
VILHELM GUNNARSSON/SCANPIX |
Ingen kunde se askmolnet som låg som ett lock över stora delar av Europa, men nästan alla kände av konsekvenserna. I slutet av mars 2010 ökade den vulkaniska aktiviteten kring den isländska glaciären Eyjafjallajökull. Till en början var intresset sparsamt i medierna, men rubrikerna blev i takt med utbrottet svartare och uttalet av glaciären och den underliggande vulkanens isländska namn allt bättre.
Jesper Olsson är flygmeteorolog på DMI, Danmarks Meteorologiske Institut, och var i tjänst när luftrummet släcktes ned i april 2010.
– Det var som en motorväg, säger Jesper Olsson om askvindarna som låg hårt och rakt mot Europa.
För att beräkna hur askan kommer att röra sig tittar man på höjden av askpelaren och hur vindarna rör sig. Ju högre askan kommer, desto större område kan den komma att sprida sig över. I stratosfären, på 7 000–15 000 meters höjd, råder andra, starkare vindar som kan föra askan vida bort.
Mediebrand
Eyjafjallajökulls utbrott var i färskt minne när vulkanen Grímsvötn ungefär ett år senare fick ett utbrott som också har skapat ett askmoln. Det är lätt att dra paralleller mellan utbrotten och medierna har naturligtvis fångat upp konsumenternas omättliga hunger på askmolns- och flygproblematiken. När det var som mest i medierna om Eyjafjallajökull snittade DN.se per dygn på över 50 på minuten angivna uppdateringar om läget. Vilka flygplatser har stängt, vilka flygplatser har öppet? När kommer trafiken igång igen, när slutar utbrottet? Gissningar och prognoser blandas med scenarier och expertutlåtanden. Och läsarna, lyssnarna och tittarna suger åt sig uppdateringarna som svampar, för alla känner någon som ska iväg, fått stanna hemma eller sitter fast utomlands.
– Det ringde något alldeles väldigt, säger Jesper Olsson om de intensiva askmolnsdagarna i april 2010. Alla tidningar skulle plötsligt ha uttalanden och det var som om vi alla tvingades bli vulkanexperter på några timmar.
Allt kanaliseras dock inte via medierna. Jesper Olsson påpekar att den meteorologiska informationen har blivit tillgängligare; den enskilde kan också gå in och kolla de senaste uppgifterna och observationerna.
Reynir Bödvarsson är föreståndare för Svenska seismologiska stationsnätet och figurerar ofta i medierna som expert vid jordbävningar och vulkanutbrott. Han berättar att han brukar försöka svara på de flesta förfrågningar han får och att han över lag bara upplever det positivt.
– Det är klart att det är lite skillnad om det är en vetenskapsjournalist eller en kvällstidningsjournalist. Ibland blir det fel, det är den snabba journalistikens villkor. Telefonsamtalen till Reynir Bödvarsson ökar förstås i samband med vulkanutbrott och jordbävningar. De senaste åren har det också varit många extraordinära händelser, som jordbävningarna på Haiti och i Chile och vulkanutbrotten på Island.
– I samband med tsunamin 2004 var jag mycket i medierna men innan dess var det mer sporadiskt.
Reynir Bödvarsson tar ”den tredje uppgiften” på allvar, det ingår i forskningen och vetenskapen att sprida kunskap.
– Jag tycker att begripliggöra vad det handlar om är en utmaning och det är något som jag vill göra.
Dimman i Europa
Efter den moderna naturvetenskapens genombrott under 1600-talet fanns ett helt nytt intresse för att systematiskt undersöka världen. Den ”stora torra dimman” som lade sig över Europa från juni 1783 och upp mot tre månader framåt ådrog sig förstås stort intresse. Det annorlunda vädret, den torra dimman och deras orsaker och följder diskuterades livligt i pressen. I tidningar återgavs ofta brev, som underrättelser om hur det stod till på andra platser. Från alla delar av Europa kom rapporter om dimman, hur den förmörkade solen, dess obehagliga svaveldoft, sura regn och missväxt. Dimman noterades också så långt bort som i Labrador, Tunisien och mindre Asien. Då ingen i Europa kände till utbrottet på Island kunde förstås ingen sätta dimman i samband med detta. Det var inte förrän månader senare, 1 september, som ”nyheten” om utbrottet via båt nådde Köpenhamn och därifrån spreds den över Europa: Stockholm 11 september, Paris 30 september, Madrid 17 oktober. Då var dimman i princip redan borta.
1783 var på flera andra sätt också ett ovanligt år med jordbävningar och extremt väder med en väldigt varm sommar följd av en särdeles kall vinter. Man sökte vetenskapliga förklaringar till de geofysiska och meteorologiska fenomen som observerades, men många tolkade också dessa som järtecken för kommande katastrofer. Särskilt jordbävningarna antogs ha samband med dimman, en inte helt felaktig teori då liknande torr dimma noterats vid jordbävningar.
Skaftáreldar, som utbrottet 1783 kom att kallas efter den närliggande floden Skaftá som torkade ut, förgiftade med sina vulkaniska gaser och aska den isländska jorden. Inom ett år hade 53 procent av boskapen, 80 procent av fåren och 77 procent av hästarna på ön dött. De därpå följande ”dim-nödåren” (móðuharðindin) fick till följd att runt 20 procent av Islands befolkning, eller ungefär 10 000 personer, avled. På grund av vulkanutbrottet påverkades väder och klimat under åren som följde. Temperaturen sänktes med några grader över hela norra halvklotet. Den torra dimman i kombination med det extrema vädret, först den varma sommaren och sedan den kalla vintern, tros också ha orsakat tusentals dödsfall i Europa. Man har genom att undersöka död- och begravningsböcker kunnat visa att dödstalen under denna period var betydligt högre än normalt. Det finns till och med de som menar att den sociala oro som följde var en bidragande orsak till den franska revolutionen några år senare.
Skvallrande vulkaner
De sena underrättelserna om Lakiutbrottet i kombination med dåtidens otillräckliga naturvetenskapliga kunskaper gjorde att det var svårt att fastställa vad som hängde ihop med vad. Man hade ingen möjlighet att förutsäga vad som skulle komma, utan fick nöja sig med att iaktta förändringarna när det skedde och försöka dra slutsatser utifrån det.
– Jordbävningar är mycket svårare att förutspå men vulkanerna skvallrar på ett helt annat sätt, säger Reynir Bödvarsson.
Några timmar innan ett vulkanutbrott kan man i dag med ganska stor säkerhet säga att det kommer att inträffa. Det föregås ofta av små jordskalv och med hjälp av GPS-teknik kan man göra deformationsmätningar av omgivningen. I senare skeden analyseras askprover för att man ska kunna ta reda på vilken sorts magma som strömmar ut och utifrån det kan man anta hypoteser om utbrottets nästa fas.
– Laki var ett av de absolut största utbrotten i historisk tid. Ett liknande utbrott i dag skulle få enorma konsekvenser, säger Reynir Bödvarsson. Vi har varnat för att det inte är omöjligt.
Tillbaka till Laki?
I dag får vi snabbt och lätt fram den mesta information som finns, var vi än befinner oss. För 1783 års holländska bonde som såg sin skörd vittra bort hade det antagligen inte hjälpt om han hade känt till vulkanutbrottet på Island. Hans mat hade varit otjänlig ändå. Dagens otaliga uppdateringar är kanske egentligen lika opåkallade; att veta på sekunden förändrar sällan situationen: ”12.41 Luftrummet fortfarande stängt över Nederländerna. Ny prognos kl. 13.”
Ett vulkanutbrott som Laki i dag skulle inte bara kunna parkera flygplanen för lång tid framöver, även den numera fullständigt avgörande tele-/satellitkommunikationen skulle kunna slås ut av alla laddade partiklar i luften. Dödligheten skulle antagligen inte bli lika hög till följd av våra kunskaper om lavaflöden och fluorförgiftning och våra lager av andningsmasker åt oss och foderbalar åt djuren. Men vår livsstil skulle förändras; att inte längre snabbt och billigt kunna hälsa på kompisen i Barcelona över helgen skulle nog vara den mindre förändringen. Svårigheter att mejla, skypa, ja ens ringa (IP-telefoni) till vännerna, det är nog sådant som skulle bli de avgörande skillnaderna. Kanske skulle vi till och med komma tillbaka till slutet av 1700-talets långsamma nyhetsflöde, som transporterades av skepp och hästar, inte ettor och nollor.
De sociala följderna av ett Lakiliknande utbrott i dag skulle också kunna få politiska konsekvenser. Om Lakiutbrottet hade en än så liten del i franska revolutionen, vad skulle kunna hända i dagens Europa, skenbart stabilt men med vacklande euroländer som Grekland? Vad betyder Eyjafjallajökull och Grímsvötns utbrott för den redan hårt ansatta isländska ekonomin, med minskade turismintäkter och ökade statsutgifter?
Vad som också finns kvar är rädslan. För de allra flesta handlar det inte längre om rädslan för Guds vrede, som på 1700-talet, men i mycket är det samma rädsla som då: den inför framtiden. I den bästa av världar ska informationsöverflödet kunna täppa till rädslans hål, men kanske skapar det också ny oro i sitt malande av kaos, tragik, lycka, tips, fakta och spekulationer.
Det finns all anledning att påminna sig om att sakernas tillstånd förändras. Lakiutbrottet ska inte kommas ihåg som skrämselpropaganda inför det framtida jättevulkanutbrott som kommer att komma, utan som en påminnelse om tillvarons bräcklighet.
Publicerat 2011-05-26
Den stora dimman
http://www.ne.se/rep/den-stora-dimman
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
