Låtta Skogh, NE-redaktör
Vad är det som särskiljer människan från de andra djuren? Det som brukar nämnas är den konsekvent upprätta gången, handens överlägsna finmotorik och hjärnans mer avancerade funktioner. Många forskare har länge hoppats att molekylärgenetiken skulle ge mer exakta svar på frågan, men svaret verkar vara komplexare än man tidigare trott.
Med anledning av årets Darwin-jubileer kunde man i Science (6 februari 2009) läsa om jakten på konstens och användandet av symbolers ursprung. I Nature (12 februari 2009) står om de senaste rönen kring hur arv och kultur har samverkat i människans utveckling.
 |
| REUTERS/SCANPIX |
| Ett fossilt fotspår lämnet för 1,5 miljoner år sedan av en förhistorisk människa med anatomiskt sett moderna fötter. Spåret är funnet i Kenya och lämnades troligen av en upprättgående individ av arten Homo erectus. |
Ingen unikt mänsklig gen
Hur och när utvecklades våra unikt mänskliga egenskaper? Vad karaktäriserar egentligen det mänskliga på ett molekylärgenetiskt plan? Detta har man undersökt genom att jämföra människans arvsmassa med den hos andra arter, bland andra våra närmsta nu levande släktingar schimpanserna.
Resultaten från jämförelser mellan olika genom visar bland annat att i gener som är verksamma i hjärnan är sekvensskillnaderna mycket små mellan schimpanser och människor, vilka skildes åt evolutionshistoriskt för cirka 6 miljoner år sedan. Ett fåtal gener utgör undantag, bland annat en som är inblandad i tal och eventuellt några som har samband med hjärnans storlek. Men som genomforskare Evan Eichler vid University of Washington i Seattle säger i Nature: "Ingen mänsklig unicitetsgen har visat sig, och det kommer aldrig att finnas någon sådan heller. Det är den samlade effekten av alla de genetiska skillnaderna som gör oss mänskliga."
För- och nackdelar med mutationer
Ett negativt mänskligt särdrag är en ökad känslighet för vissa sjukdomar, t.ex. alzheimers sjukdom, autism, schizofreni och vissa former av cancer. En del av dessa sjukdomar har sin genetiska grund i ett förändrat antal kopior av vissa gener. Det är något som kan orsakas av en typ av mutation (förändring i arvsmassan) som kallas duplikation. En aktuell studie som Eichler och hans kollegor publicerade i Nature 12 februari 2009 visar att uppkomsten av duplikationer i vår arvsmassa inte skett med en kontinuerlig hastighet under vår evolution. I stället härstammar oväntat många av dessa från vår och schimpansernas sista gemensamma förfader. Frågan är varför.
Forskarna resonerar så här: för att uppväga de negativa effekterna måste duplikationerna ha haft en avgörande positiv påverkan på våra förfäders framgång när det gäller fortplantning och anpassning. Fördelarna kan ha bestått i bland annat en ökad genetisk mångfald. De negativa bieffekterna kan ha tolererats tack vare våra förfäders högt utvecklade läraktighet och anpassningsbarhet. Det mänskliga genomet kan ha tolererat en del skadliga mutationer tack vare kläder, verktyg, jordbruk och andra kulturella uppfinningar som har tillåtit individer med dessa mutationer att överleva.
Kulturen tillåter svagheter
Genetikern Gilean McVean vid Oxford University säger i Nature: "När man tittar på människans genom ser man att det innehåller en massa uppenbart dåliga mutationer. Till viss del kan det ha varit människans uppfinningsrikedom som har tillåtit det." Ett modernt exempel på detta kan vara glasögon, som motverkar effekterna av dålig syn.
Antropologen och neurovetaren Terrence Deacon vid University of California, Berkeley, har länge hävdat att den mänskliga kulturen kan ha lättat på selektionstrycket. "Vi människor har skapat symbolisk kommunikation, kultur och teknik. De bidrar alla till att skydda oss från olika typer av selektionskrafter", säger han.
Beroendeframkallande kultur
Det lättade selektionstrycket kan ha underlättat utvecklingen av ökad mångfald och komplexitet, men det har samtidigt gjort människan mer sårbar och beroende av kulturella uppfinningar. De flesta mänskliga beteenden och kunskaper är nämligen inte genetiskt fixerade, utan måste överföras kulturellt. Exempelvis skulle människor som aldrig bott i Arktis ha problem med att lista ut hur man jagar en säl, flår den och bygger en kajak av huden. Men om någon visade hur man gör skulle de snabbt kunna lära sig.
Den mänskliga arten har spenderat merparten av sin historia med att förflytta sig mellan och skapa nya miljöer. Det gör att specifika färdigheter snabbt blivit föråldrade. Därför har det varit fördelaktigt att den sociala och intellektuella kapaciteten att lära sig cementerats i arvsmassan, men att specifika färdigheter – som att bygga en kajak – utelämnats. "Det är bra att göra inlärning snabbare och att förbättra minnet," säger genetikern Eva Jablonka vid Tel Aviv University i Israel till Nature, "men det är inte bra att specificera för mycket. Minne och inlärning tillåter oss att hantera ett mycket bredare spektrum av miljöer än vad man skulle kunna vara genetiskt förberedd på."
Fördelar med abstrakt tänkande
Det främsta mänskliga särdraget anses vanligen vara våra högt utvecklade symbolfunktioner, dvs. förmågan till abstrakt tänkande i symbolform. Denna förmåga är förutsättningen för det talade och skrivna språket. Det gäller även för teoretisk symbolbehandling i till exempel filosofiska och matematiska termer samt för skapandet av musik och bildkonst.
Vilka de evolutionära fördelarna har varit med språkets utveckling är inte så svårt att förstå. Terrence Deacon listar i sin bok The Symbolic Species: the Co-evolution of Language and the Human Brain (1997) några sammanhang: organisera jakt, dela mat, lära ut verktygstillverkning, dela med sig av tidigare erfarenheter och uppfostra barn.
När det gäller andra former av symboliskt beteende, som till exempel konstnärligt skapande, tror forskarna att det tillsammans med språket kan ha utgjort de viktiga band som höll samman grupper av tidiga människor när de utforskade nya miljöer.
En utmaning för den mänskliga hjärnan
Molekylärgenetiken utvecklades under 1970- och 80-talen och på 1990-talet blev det möjligt att sekvensera hela det mänskliga genomet. I samband med det hoppades många forskare att detta skulle avslöja hur vår evolution gått till, och hur specifikt mänskliga kognitiva egenskaper utvecklats. "Tanken var att om vi kunde hitta och identifiera dessa få kritiska genetiska skillnader (mellan människor och schimpanser) så skulle vi kunna förklara skillnaderna i kognition och språk" säger Todd Preuss vid Yerkes National Primate Center vid Emory University i Atlanta, Georgia till Nature.
Men människans genomsekvens – publicerad 2001 – levererade inte de konkreta svar många hade hoppats på. Kanske är det så att människans evolution har påverkats av vår kultur på ett sätt som inte har något motstycke i djurvärlden. Men kulturen skulle inte ha kunnat spela så stor roll i evolutionen av människans hjärna utan att själv påverkas av resultatet. Att förstå samspelet mellan hjärnan och kulturen under evolutionens lopp kommer att kräva hårt arbete.
Professor Gregor Eichele som studerar hjärnans utveckling under fostertiden har sagt "den kanske intressantaste frågan är huruvida hjärnan är kraftfull nog att lösa gåtan kring sin egen skapelse." En lika stor utmaning för den mänskliga hjärnan är det att lösa gåtan kring sin egen historiska utveckling, sin evolution. En utmaning som flera forskare redan antagit.
(Artikeln publicerad 2009-03-24)
Det mänskligas ursprung
http://www.ne.se/rep/det-mänskligas-ursprung
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
