Arne Järtelius, aktualitetsredaktör
Det här ska handla om Visby – ”ruinernas stad”, ”rosornas stad”. Staden vars innerstad upphöjdes till världsarv 1995. Staden som för mer än 25 år sedan startade en historievåg med medeltidsveckor och staden som varje sommar sedan 1981 hyser en politikervecka i Almedalen med vidhängande riksintresse.
Men hur, när och varför blev Visby det Visby som så många har så många relationer till och mentala bilder av? Vad är det med Visby som varje år – med sommaren som den absoluta höjdpunkten – lockar till sig i runda slängar 700 000 turister? Och, som detta reportages huvudpunkt, vilket Visby är det som ställts och ställt sig i förgrunden för våra visuella minnen?
 |
|
Visby ringmur, en svensk ikon. |
|
ANDRÉ MASLENNIKOV/IBL |
Mentala landskap
Men låt oss, innan Visby helt tar över, ta oss till en annan stad. De senaste 15 åren har jag varje sommar och ytterligare några gånger om året besökt Arboga. Också det en medeltidsstad. Därtill platsen för det i varje historielärobok omnämnda Arboga möte 1435 – ”Sveriges första riksdag” – och staden som nära förknippas med upprorshjälten Engelbrekt. Även Arboga har en medeltidsvecka, och ett antal ågårdar, några med medeltida anor, längs Arbogaån ger staden en mycket romantisk och gammeldags prägel. Några ruiner kan staden dock endast med viss nöd uppvisa, och rosor är det i alla fall ont om i stadskärnan.
”Mitt” Arboga – fotograferat i juni 2010 – syns nedan. Där rinner Arbogaån sakta genom staden. Där syns ågårdarna på båda sidor om ån och i bakgrunden skymtar Heliga Trefaldighetskyrkan med den imposanta Engelbrektstatyn vid sin entré. Det är min bild av Arboga. Den är huvudsakligen skapad på plats och av platsen, men sådant som vykort, trycksaker och andras minnesbilder av staden har varit med i skapandet och fasthållandet av just den bilden.
 |
|
Arboga, staden vid åbågen. |
|
ARNE JÄRTELIUS/NATIONALENCYKLOPEDIN |
Visby då? Själv har jag varit där 3-4 gånger de senaste 25 åren. Det som för mig framför allt är Visby är ringmuren. Bilden av Valdemar Atterdags brandskattning av staden finns också med i den mentala bild jag har av staden. Till den ska även läggas rosorna i staden. Den minnesbilden – som visar sig vara ganska representativ för Visbyturister – leder vidare till ett antal frågor: Hur skapas bilden av en plats? Vilken roll spelar bilder i det skapandet? Är det några bilder som är bättre på att skapa dessa bilder – faktiska och imaginära – av en plats?
Visby visuellt
”Hur går processen till när dominerande sätt att visa upp och ställa ut en plats som Visby växer fram och skapar särskilda föreställningar, mindscapes och praktiker?” Den som frågar är Carina Johansson, och ett antal intresseväckande svar på sin fråga levererar hon i sin avhandling Visby visuellt: Föreställningar om en plats med utgångspunkt i bilder och kulturarv (2009). Avhandlingsförfattarens utgångspunkt är att bilder spelar betydande roller i skapandet av gemensamma föreställningar kring en plats som Visby. Men det är inte vilka bilder som helst som avses utan ”en viss uppsättning fasta vyer framträder, att bara ett visst, litet antal vyer får symbolisera platsen och att dessa vyer har mycket att göra med dominerande gemensamma föreställningar om platsen”.
Och så är det ju. Vem har sett något annat av Pisa än lutande tornet? Vad är Stockholm utan Gamla stan? Rom utan Fontana di Trevi? Göteborg utan Poseidon på Götaplatsen? Till och med en så stor och rik stad som Paris ihågkoms förmodligen av de allra flesta främst för Eiffeltornet. Samtliga här nämnda platser – möjligen med undantag för Pisa – har så mycket mer att bjuda på än de nämnda fasta vyerna, men det är ändå de som dominerar (minnes)bilden av staden. Det kan ju i en del sammanhang gå så långt att man påstår att ”den som inte sett X har inte sett Y”. Det är självklart struntprat, men det intressanta är varifrån det pratet kommer och vart det leder.
Bilder är viktiga när det gäller turism. I sin avhandling undersöker Carina Johansson tre typer av bilder när det gäller Visby: konstbilder, kulturarvsbilder och turistbilder. Till dem ska man förmodligen även lägga mediebilden av en plats. Dessa bilder fungerar var för sig, men tillsammans och tätt sammanflätade skapar de ett mönster och ger ikonstatus till vissa motiv och vyer framför alla andra. Det sker ett intrikat samspel och förhandling dels mellan vilka vyer som ska ges företräde, dels hur de dominerande vyerna ska presenteras.
När det gäller hur bilden av Visby skapats är Visby visuellt en intresseväckande läsning. Den låter sig appliceras på den dominerande bilden av många städer. För egen del tänker jag på Malmö. Arkitekten Santiago Calatravas 190 meter höga Turning Torso har inte mer än fem år på nacken där den står i stadens västra utkant men den har redan fått status av att vara stadens landmärke och ikon. Hur har det gått till?
Rosornas stad
Den som, likt undertecknad, trodde att Visby ”alltid” varit en stad med rosor i var och varannan rabatt och längs hela ringmuren blir aningen besviken när det står klart att Visby som ”rosornas stad” är en skapelse från början av 1900-talet. ”Det tidigaste exemplet jag funnit där Visby kallas rosornas och ruinernas stad är en resebroschyr från 1902”, skriver Carina Johansson (några få äldre belägg lär dock finnas). Det är långt från medeltiden, men det hindrar inte att sentida skapare av myten om Visby som rosornas stad ritat eller skrivit in dem i redogörelser om just medeltidens Visby. ”Det finns exempel på att viktiga aktörer i staden ansett att det funnits för lite rosor i staden för att Visby ska nå upp till sitt rykte som rosornas stad.” Det är sådana platsmyter man har turistchefer till för att underhålla. Ge turisterna vad de fåtts att tro att de vill ha!
Än mer besviken – samtidigt som det tjänar som en aha-upplevelse – blir vederbörande när det i avhandlingen plumpt avslöjas att rosorna på en speciell och av turisterna i horder besökt gränd – Fiskaregränd för att vara exakt – började odlas så sent som på 1950-talet. Snacka om turistskapelse! ”Att just Fiskaregränd blivit den starkaste symbolen för ’Rosornas stad’ är en process som endast pågått sedan mitten av 1950-talet. Tidigare fanns inga rosor planterade ute i gränden.” Ridå!
Vad kan vi då dra för lärdomar av detta? Vi kan lära oss något om bildens roll för att skapa ett visst seende. Vi kan vidare lära oss att våra blickar som turister hela tiden är länkade – inifrån och utifrån – för att vi ska se vissa saker och bortse från andra (för att vi sedan ska kunna föra de bilderna vidare). Vi kan därtill lära oss att det mesta vi som tillfälliga besökare ser och uppfattar på och av en viss plats – det må gälla alltifrån Arboga till Östersund – är ”imaginära geografier” (begreppet är lånat från forskaren Ingrid Martins Holmberg) där det imaginära står för något tänkt och geografin för en rumslig gräns. Vad de lärdomarna kan få för konsekvenser för vårt turistande lämnas här tills vidare öppet.
(Reportaget publicerat 2010-06-30)
Drömmarnas stad
http://www.ne.se/rep/drömmarnas-stad
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
