Anders Hansson, NE-redaktör
Det har varit EU på längden och tvären under det gångna året. Men så har det också varit ett sällsynt händelserikt unionsår. Det var under 2009 som EU skulle ta nästa steg i sin utveckling genom Lissabonfördragets godkännande. Dessutom skulle val till Europaparlamentet hållas och en ny kommission utses.
Allt detta ägde rum under ett år då Sverige var ett av två länder att hålla i ordförandeklubban, vilket gjorde att det svenska EU-fokuset var skarpare inställt än kanske någon gång tidigare. Trots det tyckte endast knappt 44 procent av väljarna att det var lönt att ta sig till vallokalen 7 juni. Känslan av att det de sysslar med ”där nere i Bryssel” inte rör oss medborgare tycks fortfarande dominera.
 |
| ERIC VIDAL/REUTERS/SCANPIX |
| Fredrik Reinfeldt och EU-ordföranden Barroso presenterar den nyvalda "presidenten" Herman Van Rompuy och "utrikesministern" Catherine Ashton. |
Václav Klaus trilskades
Året 2009 var inte bara händelserikt på förhand. Det visade sig bli ett både spännande och dramatiskt EU-år, inte minst på grund av finanskrisen som drabbade vissa hårdare än andra. Under årets tre första månader föll två regeringar, i Lettland respektive Ungern, till följd av det ekonomiska kaoset. Dessutom tvingades regeringen i det första halvårets ordförandeland, Tjeckien, att avgå i mars.
Det roterande ordförandeskapet har varit en chans för även små länder att under en period spela en huvudroll i den europeiska storpolitiken. Tjeckien var mycket riktigt föremål för EU-anknutet intresse under 2009, men inte på grund av ett särskilt lyckat ordförandeskap. Förutsättningarna för ett sådant försämrades när landet genomgick en regeringskris.
Nej, det var presidenten Václav Klaus hårdnackade motstånd mot Lissabonfördraget som drog blickarna till sig. Sedan irländarna i en folkomröstning i oktober sagt ja till fördraget återstod bara Klaus underskift. Tjeckiens parlament godkände det nya fördraget redan i maj, men det dröjde till 3 november innan Klaus satte pennan till papperet.
Den tjeckiska presidentens förhalande gjorde många nervösa. Inte bara Fredrik Reinfeldt, som säkert ville kröna sitt ordförandeskap med att slutligen få Lissabonfördraget i hamn. Om fördraget inte var godkänt innan det brittiska parlamentsvalet 2010 skulle de konservativa, som förväntas segra, troligen utlysa en folkomröstning med risken att hela fördraget kunde gå i stöpet.
Kompromisskandidater
Som med så mycket annat som rör EU är Lissabonfördraget och dess konsekvenser svåra att överblicka. Det mest spektakulära inslaget är att en ständig ordförande i Europeiska rådet (”president”) och en hög representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik (”utrikesminister”) ska vara EU:s ansikten utåt. När belgaren Herman Van Rompuy och brittiskan Catherine Ashton utsågs till dessa poster kunde man av reaktionerna att döma konstatera att en god kompromiss åter gjort (nästan) alla besvikna.
Även om många uttrycker farhågor om en utveckling mot en superstat innebär Lissabonfördraget på många sätt en förstärkning av demokratin i EU. Inte minst genom att parlamentet ges en starkare ställning när det gäller lagstiftning och budgetfrågor. Parlamentets legitimitet bygger dock på att medborgarna utnyttjar sin rätt att rösta. När bara drygt fyra av tio av väljarna i EU tycker att det är lönt att gå till valurnorna måste det beskrivas som ett demokratiskt problem. Det är bara att hoppas att Europaparlamentets ökade inflytande bidrar till ett större engagemang från européernas sida vid nästa val. Annars riskerar vi en fortsättning på en trend som inleddes 2009. Partier på yttersta högerkanten, med främlingsfientliga eller rent av rasistiska åsikter, lockade många väljare i flera länder.
Beröm till lågmäld ordförande
Europaparlamentet gav i september ordföranden i Europeiska kommissionen, portugisen José Manuel Barroso, grönt ljus för ytterligare fem år på posten. Den gamla kommissionens mandat gick ut 31 oktober men en ny kommission kommer inte att godkännas förrän i januari 2010. Kommissionärerna nominerades dock redan under hösten. Margot Wallströms efterträdare som svensk kommissionär blir Cecilia Malmström (FP). Hon får ansvar för rättsfrågor och migration, och därmed uppfylls den svenska målsättningen att åter ha en portfölj med lagstiftande arbete.
Hur skötte då Fredrik Reinfeldt uppdraget som ordförande i Europeiska rådet? Han uppfattades som lågmäld, diskret, effektiv men okarismatisk och fick beröm från de flesta håll. José Manuel Barroso gick faktiskt så långt som att utnämna Reinfeldt till den bästa ordförande som han samarbetat med. Mest kritik har Reinfeldt nog fått från oppositionen på hemmaplan, framför allt i samband med klimatkonferensen i Köpenhamn i december. Genom att tona ner förväntningarna ansågs Reinfeldt försämra förutsättningarna för ett bindande avtal.
Låt oss på sluttampen också konstatera att EU trots allt är populärt, åtminstone i vissa läger. I juli beslutade det isländska Alltinget om att ansöka om EU-medlemskap, och strax före jul fattade den serbiska regeringen samma beslut.(Reportaget publicerat 2009-12-29)
Dramatiskt EU-år med lågmäld ordförande
http://www.ne.se/rep/dramatiskt-eu-år-med-lågmäld-ordförande
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
