Bengt Sahlberg, professor i kulturgeografi
FN utnämnde 2002 till Ekoturismåret. Det signalerar en delvis ny, global syn på turismen som fenomen. Eller – om man så vill – en ny roll för turismen i samhällsutvecklingen. I den rollen ses turismen som ett redskap för att skydda, bevara och på ett hållbart sätt tillgängliggöra sådan natur och kultur som annars riskerar att malas ner av den framrusande samhällsutvecklingen.
Under Ekoturismåret tog World Tourism Organization (WTO) och FN:s miljöprogram (UNEP) initiativ till ett toppmöte, som hölls i maj 2002 i Quebec i Canada. Inför detta toppmöte hade förberedande konferenser arrangerats på ett antal platser runtom i världen.
De teman som behandlades var bl.a. policy, planering och regelverk, hållbarhet ur miljösynpunkt och ur ett ekonomiskt och socialt perspektiv, produktutveckling och marknadsföring, kulturell påverkan, kostnader och intäkter samt behov av forskning.
Skydd av natur och kultur är inget nytt. Etablering av nationalparker och K-märkning av historiskt unika byggnader är bara ett par exempel på regelverk som syftar till att skydda värdefulla miljöer. Den svenska planering av primära rekreationsområden som inleddes under 1960-talet är ett annat exempel, här när det gäller skydd mot industriell exploatering av för friluftslivet viktiga områden. Bevarandet av de outbyggda svenska älvarna har samma syfte.
År 1972 antogs UNESCO-konventionen om inrättandet av världsarv, dvs. skydd av världens natur- och kulturarv. Världsarven ska, samtidigt som de bevaras och underhålls, göras tillgängliga för besökare på ett hållbart sätt.
Men turismen själv har på många platser utsatt natur och kultur för ett starkt exploateringstryck och för miljöförstörelse. Grisfesten kan ses som en metafor för den sidan av turismen och får ibland symbolisera en tidsperiod efter andra världskriget med förhållandevis ohämmad exploatering av natur- och kulturresurser från rese- och turistindustrins sida. Massturism uppbyggd med hjälp av den transporttekniska revolutionen skapade den speciella form av turism som fick namnet charterturism – inte alltid välrenommerad.
 |
|
Är det här paradiset ligger? |
|
SCANPIX |
Resandets historia
Sett i ett historiskt perspektiv har människan under merparten av sin existens varit på resande fot, inte bara i bildlig bemärkelse. Under 99 procent av människosläktets existens har vi levt nomadliv, där förflyttning är en grundläggande förutsättning för att överleva. Förflyttning har således utgjort normaltillståndet. Och förflyttningarna har i huvudsak skett per fot över land. Med tiden lärde vi oss att utnyttja djurens muskelkraft och vindens energi, den senare för förflyttningar på vatten.
För ca 10 000 år sedan etablerades de första fasta bosättningarna, i Mesopotamien, dagens Irak. Det innebar inte att människan blev orörlig. En rad motiv för rörlighet kvarstod, samtidigt som nya uppstod. Handel och röveri blev en stark drivkraft bakom förflyttningarna. I dag är vi på något sätt tillbaka i nomadtillståndet, förkroppsligat i den dagliga pendlingen till och från arbetet och det växande tjänste-, utbildnings- och fritidsresandet.
Ur ett turistiskt perspektiv kan man ställa sig frågan vad vi egentligen köper när vi köper en resa. Enligt fakturan går mycket av pengarna till transporter och boende. Men det är bara nödvändiga förutsättningar för det verkliga syftet med resan. Vi söker upplevelser/stimuli, solbränna/attraktivitet, gemenskap/tillhörighet och minnen/mentala investeringar. Resandet blir en del av vår utveckling som individer.
Likheterna i motiv bakom resandet under olika tidsepoker är betydande och har naturliga förklaringar. Så ligger t.ex. resandet för försörjning och förkovring inbyggt i ett dynamiskt samhälle. De grundläggande biologiska behoven av stimuli till våra sinnen är desamma. Syn och tittande, hörsel och lyssnande, smak och ätande eller känsel och berörande. Med en samlande term – upplevelser.
Resmål
Man brukar tala om två huvudtyper av drivkrafter bakom det privata resandet: push-effekt respektive pull-effekt. Med push-effekt menas individens behov av att fly vardagen och uppleva det annorlunda. Pull-effekten representerar dragningskraften hos olika resmål och aktiviteter.
En inte obetydlig del av allt resande sker för att upprätthålla sociala nätverk, dvs. träffa släkt och vänner. Starka drivkrafter bakom resandet är också möten med andra, tidigare inte bekanta medresenärer samt att lära känna nya människor, skaffa nya vänner. Alltså bygga nya sociala nätverk.
På likartat sätt kan behovet av att resa vara kopplat till ett behov av att möta personer i den egna bekantskapskretsen under andra premisser – i det annorlunda möte som en gemensam resa innebär. Merparten av allt fritidsresande sker också i grupp, och familjen är ett av de mer frekventa ressällskapen.
Ytterligare motiv bakom resandet är möjligheten att upptäcka, möta något nytt och gärna oväntat. Ett slags upptäcktsresande där vi söker vidga vårt mentala rum och bredda nuet.Möten med andra kulturer, andra naturföreteelser eller andra klimatzoner genererar upplevelser som motiverar en resa. Gårdagens aktiviteter för försörjning är i dag aktiviteter i upplevelseekonomin. Fisketurism och jaktturism ligger högt på upplevelseskalan. Att på samma sätt som nomadfolken förflytta sig till fots i orörd natur kallas nu vandringsturism. Det som tidigare var vardagslivets överlevnadsstrategi har i dag transformerats till fritidens njutningsfilosofi.
Andra kulturers vardagssysslor kan bli spännande turistattraktioner, såsom fårklippning inför publik på Nya Zeeland eller renskiljning hos samerna på t.ex. Nordkalotten. Studiebesök på sjukhus och skolor i andra länder ingår i vissa temaresor.
Klassiskt resande
Redan under antiken reste människor privat för att besöka sevärdheter och kurorter. Det religiösa och ceremoniella resandet har också i alla tider hört till de framträdande resmotiven, exempelvis pilgrimsresor till heliga platser.
Klassiska former för resandet under 1600- och 1700-talen i Europa var bildningsresorna för de högre klassernas ungdomar. Dagens utbytesstudent är en modern motsvarighet. En annan form av bildningsresa var gesällvandringarna, som syftade till att skaffa kunskaper för ett kommande yrkesliv.
De besuttna startade också hälsoresor till hälsobrunnar och badanläggningar, dåtidens spahotell. Turistutvecklingen i svenska fjällvärlden t.ex. inleddes med de s.k. luftgästerna. Från den tiden härstammar säkert uttrycket luftombyte.
Skillnaderna i beteende mellan förr och nu förklaras främst av att resandet tidigare var, och i vissa delar av världen fortfarande är, ett privilegium för de mer besuttna klasserna. Den första semesterlagstiftningen i Sverige (två veckors betald semester för alla förvärvsarbetande – 1938) byggde på ett rekreationstänkande med individen i centrum. Alla skulle ges möjlighet att under ett par veckor erbjuda kropp och själ möjlighet att återskapa kraft (rekreera sig) för att orka med ett krävande arbetsliv.
Resandets geografi
Platsers attraktivitet och tillgänglighet styr ofta människans förflyttningar. Ur ett resandeperspektiv är platser i många stycken detsamma som mötesplatser och upplevelsearenor. Allt kan förr eller senare bli ett intressant besöksmål.
Utöver möjligheter till möten och upplevelser på en plats är platsens identitetsskapande egenskaper viktiga för besökaren. Vilka mentala souvenirer kan platsen erbjuda? Hur kan platsen inordnas i besökarens mentala arkiv av värdefulla berättelser och bilder?
Platser har genom historien intagit olika positioner som geografiska varumärken. Vallfartsorter, kurorter, universitetsstäder och kulturcentrum är några exempel. Konkreta exempel på geografiska varumärken är London (finanscentrum), Paris (konstcentrum), Las Vegas (spelcentrum), Silicon Valley (IT-centrum), Jerusalem (religiöst centrum), Hongkong (handelscentrum), Bryssel (politiskt centrum), Milano (modecentrum), New York (nöjescentrum), Wien (musikcentrum), Los Angeles/Hollywood (filmcentrum) och New Orleans (tradjazzcentrum). Med ett Nobelcentrum i centrala Stockholm kan den svenska huvudstaden presentera sig under varumärket vetenskapscentrum.
Turistiskt intressanta attraktioner kan grovt indelas i två typer: de som inte tillkommit för att attrahera besökare men som med tiden har anpassats för detta ändamål och de som har tillkommit för att i första hand attrahera besökare.
Den första typen av attraktioner är förmodligen den vanligaste och kan exemplifieras med natursköna landskap, som bergskedjor, fjordar, safariområden och kuster eller med historiska miljöer, som gamla städer och arkitektoniskt spektakulära byggnader från tidigare epoker.
Här lever historien och turismen i samma slags symbios som religionen och pilgrimsresandet. Historien i ett turistiskt perspektiv blir ett slags minnenas landskap. Attraktionen i historien liknar vårt intresse för antika föremål. Uppsättningen historiska begrepp talar sitt tydliga språk. Vi talar om industriminnen, kulturminnesmärken, byggnadsminnen, industriarv, kulturarv, industrihistoria, kulturhistoria. Hela regioner har omvandlats till museum, så t.ex. Ekomuseum Bergslagen med världsarvet Engelsbergs järnbruk. Ett på senare tid tillkommet världsarv i Sverige ligger också inom det aktuella området, nämligen Falu koppargruva.
I alla dessa fall har attraktionen i någon bemärkelse produktifierats och paketerats för att bli mer tillgänglig för besökare. Slott och herrgårdar omvandlas till konferensanläggningar.Mer udda exempel är kanske krigsskådeplatser, försvarsanläggningar, koncentrationsläger och fängelser som har blivit nya turistmål. För att höja upplevelsetemperaturen i naturen har bergssluttningar försetts med liftsystem och badstränder med hoppställningar.
Den andra typen av attraktioner har skapats specifikt för besökare, t.ex. Disneyworld, Sommarland och ishotellet i Jukkasjärvi. Till denna kategori hör delvis även byggnadsverk som operahuset i Sydney och Guggenheimmuseet i Bilbao.
Varför ekoturism?
”Grisfesten” anspelar på att turismen har medfört negativa effekter för såväl människor som miljö. Attraktionen på resmålet – naturen, stränderna, den traditionella kulturen, lokala sedvänjor och ”annorlunda” miljöer – har på flera håll raserats. Att försäkra sig om att de tillgångar av natur och kultur som faktiskt utgör grunden för rese- och turistindustrin inte utarmas blir alltmer en överlevnadsfråga för näringen. Mallorca, ett av de allra första stora charterresmålen, har fått stå som något av en symbol för grisfesten. Sedan några år håller man nu på att städa upp efter festen. Målet är att återskapa ett miljömässigt hållbart och attraktivt resmål för framtiden.
Inte bara Mallorca utan stora delar av resenäringen har börjat arbeta för en mer långsiktigt hållbar turism – socialt, kulturellt och ekologiskt. För reseföretagen blir det en marknadsmässig nödvändighet att vara med tidigt i den utvecklingen. Enligt Agenda 21 ska varje näring ta sin del av ansvaret för miljön.
Men ekoturism innebär också alternativ till annan miljöförstörelse. Ett välkänt exempel är de utrotningshotade bergsgorillorna i Rwanda. Utan den ekonomi som turisternas intresse för dessa djur genererar hade de utrotats av tjuvskyttar.
På många andra håll i världen pågår liknande räddningsaktioner för hotade arter och miljöer med hjälp av ekoturism. Det gäller indisk noshörning, tiger, bison, valar och sköldpaddor. Det gäller också korallrev, regnskogar och hela landskap, såsom Yellowstone i USA. Nationalparken Yellowstone, ett av de första världsarven, räddades från gas-, olje- och geoenergiutvinning, inklusive dagbrott för malm, med motiveringen att området borde bevaras som besöksmål.
Ekoturism står alltså för resande på ett annorlunda sätt. Målet för ekoturism är att med hjälp av besökare skapa förutsättningar för en positiv utveckling av den lokala miljön på besöksmålet ur ett såväl naturinriktat som kulturhistoriskt perspektiv. Ekoturism blir resenärernas sätt att bidra till en hållbar utveckling genom en kombination av ekonomiskt stöd och unika upplevelser.
The International Ecotourism Society har definierat ekoturism enligt följande: ”Ekoturism är ansvarsfullt resande som hjälper till att skydda naturmiljöer och stöder lokalbefolkningens välbefinnande.” Samma definition har svenska Världsnaturfonden ställt sig bakom, liksom Svenska ekoturismföreningen, bildad 1996.
En framgångsrik ekoturism skapar sysselsättning och försörjning utan att förstöra natur- och kulturvärden och kombinerar naturskydd, försvar av biologisk mångfald och kulturhänsyn med ekonomisk utveckling.
Ur ett regionalpolitiskt perspektiv bidrar ekoturism till ett nytt ekonomiskt landskap. Upplevelse- och rekreationsmarknaden representerar en attraktiv försörjningsbas och innebär ett mer renodlat ekonomiskt incitament till att utnyttja de delar av ett land som inte ”behövs” ur ett traditionellt försörjningsperspektiv. Turismen kan utgöra det avgörande ekonomiska komplementet till försörjning på platser där förutsättningarna för annan varu- och tjänsteproduktion är små. I Sverige är det kanske framför allt Norrlands inland och fjälltrakter som på detta sätt kan tillföras värdefulla resurser.
Framtidens turism
I dag gör ca 3 procent av världens befolkning årligen internationella resor enligt World Tourism Organization. Motsvarande siffra för Sveriges befolkning hamnar någonstans kring 50–60 procent. Sveriges befolkning uppgår till strax över 9 miljoner människor. Världens befolkning har passerat 6 miljarder människor, och tillväxten förväntas fortsätta till 10 miljarder innan den planar ut.
Vad händer om och när världsekonomin har skapat förutsättningar för hela jordens befolkning att resa på samma sätt som svenskarna gör i dag? Vilka miljöproblem måste världssamfundet då hantera? Och hur kommer de mest attraktiva besöksmålen att klara denna gigantiska efterfrågan?
Utmaningarna att åstadkomma ett så miljövänligt resande som möjligt kommer inte att bli mindre. Det kommer att krävas åtgärder på en rad områden, inte minst avseende teknisk utveckling inom transportsektorn och politisk utveckling av regelverk.
Samtidigt skapas nya möjligheter att med hjälp av den globala ekonomiska omsättningen inom turismen bevara och underhålla värdefulla miljöer till gagn inte bara för dagens besökare utan också för kommande generationer. Ekoturism är ett av de verksamma instrumenten i detta arbete.
(Artikeln är tidigare publicerad i NE:s årsband 2002)
Ekoturismåret: Efter grisfesten
http://www.ne.se/rep/ekoturismåret-efter-grisfesten
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
