av Gunnar Wetterberg, författare och samhällspolitisk chef vid SACO
Lagom till finanskrisens början gjorde brittiska Channel 4 en TV-serie om pengarnas historia. Motorn i det arbetet var historikern Niall Ferguson, som tidigare legat bakom liknande historier om krig och imperier. Nu finns materialet från TV-serien också i bokform med titeln The Ascent of Money (2008; utgiven på svenska 2009 som I pengarnas tid: Finansvärldens historia).
"Att försöka täcka finanshistorien från det gamla Mesopotamien till modern mikrofinansteori är utan tvivel en omöjlig uppgift", skriver Ferguson i inledningen till sin bok. Den blir inte lättare av att boken är upplagd som en TV-serie.
 |
| JOHN MOORE/AFP/SCANPIX |
| Ett offer för finanskrisen i det av stor arbetslöshet drabbade Wilmington, Ohio, USA. |
Social uppfinning
I stället för att berätta historien från början till slut skär författaren sönder den i sex lagom långa teman; från girighet och de gränsöverskridande obligationernas framväxt över bubblor och risker till fastighetsmarknadens vådor och det komplicerade samspelet mellan Kinas sparare och USA:s slösare. Det kan fungera när det kommer som ett avsnitt i veckan, men för den som försöker läsa rakt igenom blir det störande och svåröverskådligt att hoppa fram och tillbaka. Det förutsätter vidare att läsaren själv har en tidslinje att foga in Fergusons pusselbitar i (en sådan finns att tillgå på Channel 4:s hemsida om TV-serien).
På så vis är det ingen särskilt lyckad bok – men det är en våldsamt spännande historia. Människans sociala uppfinningar är lika viktiga som de tekniska. Att hitta på nya redskap eller vapen är ett sätt att öka välståndet, att utforma nya regler, sedvänjor och beteenden ett annat. Finansväsendet har samspelat med det mesta som hänt i ekonomin under de senaste århundradena.
Myntväsende
Bytet är en av de äldsta sociala uppfinningarna, en grundval för den mänskliga arbetsdelningen. Men bytena blev omständliga när var och en måste ta sin bestämda vara till någon annan som dels ville ha den, dels hade något lika konkret och önskvärt att erbjuda i gengäld. Då uppfann människorna betalningsmedel. Någon vara blev alla andra varors måttstock. I flera sydamerikanska indiankulturer mätte man priser i kakaobönor, på andra håll bärnsten.
Både i Egypten och Främre Orienten använde man redan 2000 f.Kr. bitar av ädelmetall att betala med. Men det var först 600 f.Kr. som mynt började präglas. De skilde sig från de avklippta metallstyckena genom att vara många, enhetliga och försedda med härskarens, statens eller stadens stämpel.
De första mynten slogs i nuvarande Turkiet, i kungariket Lydien och i de grekiska städerna i Jonien. De första svenska mynten slogs i Sigtuna omkring år 995, men präglingen upphörde drygt trettio år senare. År 1018 började man prägla mynt i Lund, som då hörde till det danska riket. Den svenska myntningen återupptogs i mitten av 1100-talet.
Kreditvärdigt
Nästa stora steg i utvecklingen av betalningsmedlen blev krediten och bankerna. Med allt mer enhetliga betalningsmedel blev det lättare att bedriva långväga handel. Problemet var att frakta de mynt som behövdes. De skrymde och tyngde, men de lockade också till sig rövare som satte hela karavaner i fara.
Lösningen blev att handla på kredit. Köpmännen lovade att betala säljarna för varorna. Vissa gånger gjordes det på någon helt annan plats än där den ursprungliga affären gjorts upp. Andra gånger betydde det att köpet gjordes upp i en valuta men betalades i en annan. Tidigt på medeltiden började italienska köpmän att köpa växlar av särskilda växelmäklare. Växelbrevet lovade att innehavaren skulle få ett visst belopp i utländsk valuta om han visade upp växeln för en mäklare på en främmande ort. Vid de stora internationella mässorna kvittades växlar och andra fordringar mot varandra.
Banker hade grundats på Hammurabis tid redan i Babylon, men de utvecklades i Italien på 1200-talet och tog så småningom över rollen att förmedla betalningar mellan köpare och säljare. År 1609 grundades Amsterdamsche Wisselbank. Det var staden Amsterdam som tog initiativet, för att underlätta handeln över gränserna.
Finansväsendets betydelse
Köpmännen kom med alla möjliga slags pengar, somliga nötta, andra nedfilade, för att man av filspånen skulle kunna låta slå fler mynt. Redan de romerska kejsarna hade begripit myntförsämringens lockelse. Genom att minska silverinnehållet kunde man slå många fler denarer – och först efter en tid förstod allmänheten att den måste begära fler mynt för att få lika mycket silver som tidigare. I Sverige bedrev Johan III myntförsämring i stor skala, trängd av Vasaslottens byggmästare.
Växelbanken tog emot alla de olika myntslagen, gav varje köpman ett konto och ett kvitto på hur många nederländska gulden hans insatta pengar var värda. Sedan han fått sitt konto kunde köpmannen skriva ut anvisningar till sina affärskontakter och flytta pengarna till deras konton, utan att mynten någonsin behövde lämna banken.
Ferguson betonar pengarnas och finansväsendet betydelse för att mobilisera resurser och utveckla världens ekonomi. Han bugar för den svenska riksbankens föregångare, Johan Palmstruchs Stockholms Banco, som 1656 blev först att utveckla Amsterdams föredöme genom att inte bara hantera växlar utan också skapa kredit genom att låna ut pengar.
Ju mer effektivt bankväsendet blev, desto smidigare kunde det förmedla pengar från sparare till investerare. Det betydde också att pengarna blev billigare. Räntorna sjönk, åtminstone för pålitliga låntagare – vilket, då som nu, blev en uppfordran till slarviga furstar och stater att skärpa sig.
Bubbelekonomi
Men finanshistorien avbryts av den ena krisen efter den andra. Det handlar om förtroende: systemet skakar när allmänheten inte litar på att bankerna ska kunna betala ut pengar eller på att staterna kan hålla ordning på sina sedlar. Det handlar om självständighet: ett tu tre går någon furste eller stat in och försöker använda finansväsendet för sin eget eller något behjärtat ändamåls räkning, och då förvrids marknadens sätt att fungera. Det handlar om förväntningar: vare sig det gäller tulpanlökar, IT-aktier eller amerikanska villor trissas förväntningarna upp mer och mer, tills något punkterar bubblan och hela världen trasslar till sig.
Channel 4 hade turen att komma som bakgrund och introduktion till det som hände med början i september 2008, men mitt i krisen hamnar boken grensle över gärdsgården. Det blir då svårt att se vad det egentligen är som sker i det som synes ske.
Den som vill ha en inträngande analys av vad vi än så länge tror oss begripa kan med betydligt större behållning läsa "Greed – and fear. A special report on the future of finance" i tidskriften The Economist av 24 januari 2009. Den nyanserar åtskilligt av den bild som Ferguson ger; den borrar också djupare i den svåra frågan om statens roll, hur man stabiliserar ett system som kan göra så mycket för ekonomins utveckling, men som i grunden är för skakigt för att lämnas åt sig själv och marknaden.
Externa länkar: The Ascent of Money på Channel 4, The Economist: "Greed – and Fear" och Kunskapsprisvinnaren och Riksbankshistorikern Gunnar Wetterberg
En finanshistoria
http://www.ne.se/rep/en-finanshistoria
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
