Arne Järtelius, nyhetsredaktör
Malmöbon Torbjörn Flygt kommer cyklande till Konditori Hollandia på Södra Förstadsgatan inte långt från Gustav Adolfs torg, stadens kommersiella mittpunkt. Han har inte hunnit med att äta lunch varför han mumsar sig igenom intervjun med en kycklingklämma i handen.
Konditori Hollandia nämns kanske i förbigående i Torbjörn Flygts genombrottsroman Underdog (2001). Det var inte riktigt ett ställe som huvudpersonen Johan Falk och hans 70- och 80-talskompisar passade in på. När det gäller den nu aktuella uppföljaren – Outsider – ligger Hollandia mer i linje med hur Johan Falk utvecklat sig när vi där får träffa honom på 90-talet.
 |
|
Torbjörn Flygt utanför Konditori Hollandia i Malmö. |
|
Maria Svenningsson |
Malmöförfattande
Författare som skrivit om Malmö finns det gott om. Från allra senaste tid kan nämnas Karin Thunberg, som i sin nyutkomna En dag ska jag ta mig någon annanstans berättar om Malmö på 1970-talet. Kristian Lundbergs Yarden (2009) utspelar sig i Malmö, liksom uppföljaren Och allt skall vara kärlek (2011). Fredrik Ekelund skriver också om Malmö. Senast gjorde han det i boken Fadevår, tack för ljuset! (2010). Och – tack för kaffet! – Malmöfödde Torbjörn Flygt.
– Men kalla mig inte Malmöförfattare! Det värjer jag mig bestämt mot, säger Torbjörn Flygt.
Med det menar han inte att det skulle vara något fel på att vara från Malmö och arbeta som författare, men att peka ut orten tillsammans med ett yrke är för det mesta både en förenkling och en nedvärdering.
– Att ge ett författarskap en lokalkolorit är att minimera det om nu inte författaren i fråga inte skulle göra annat än att skriva om Arboga, Ystad eller Östersund. Ibland kan det låta som om de enda riktiga och riksintressanta författarna skulle komma från Stockholm. Så är det inte. Det är därför jag värjer mig mot att bli kallad för Malmöförfattare.
Till det kan läggas att av Torbjörn Flygts hittills sex romaner och två barnböcker endast två har Malmö som sin geografiska medelpunkt.
– Att jag låtit två av mina böcker utspela sig i Malmö med omnejd är av den enkla anledningen att Malmö var och kanske fortfarande är helt perfekt för den som vill skildra samhällsomvandlingen i Sverige de senaste 40 åren.
Malmöuppfattande
Dagens Malmö då, vad finns enligt Torbjörn Flygt att säga om det?
– Om jag först ska hålla mig kvar kring författarna så är det i dag på det viset att Malmö med tiden blivit så intressant att författare numera väljer att flytta hit. Men för den skull skriver de inte exklusivt om Malmö. Det är bara på det viset att staden åter har blivit till en intressant miljö i och utkikspunkt för den som vill ha koll på den tid vi lever i – i Sverige, i Europa, i världen.
Här nämner Flygt författare som Andrzej Tichý, vars roman Fält (2008) har referenser till Malmö, men då som bara en stad i högen, och Mats Kolmisoppi, vars Bryssel (2008) inte har med Malmö mer än på något hörn.
Torbjörn Flygt har varit trogen sin stad i hela sitt 47-åriga liv. Hur har hans stad utvecklats till vad vi ser i dag?
– För att börja med det som i dag är Malmös symbol är det utan tvekan Öresundsförbindelsen. Det finns de som i stället menar att det är Turning Torso, men jag tror aldrig att den byggnaden kommer att bli Malmöbornas symbol. Anledningen är enkel: som vanlig dödlig får man inte åka upp i den. Den är i princip stängd för alla utom de som bor där. Vad är det för symbol? Tittar man i stället på det som enskilt sett betytt mest för Malmös utveckling under 00-talet så är det Malmö högskola och Lärarhögskolan med Orkanen som den viktigaste byggnaden i staden. I högskolans släptåg har det kommit drösar med studenter som gjort att det växt upp caféer och andra ställen att hänga på överallt i staden. Tidigare var det bara där vi sitter nu, Hollandia, som gällde.
Malmöspråk
Torbjörn Flygt romandebuterade 1995 och sex år senare fick han sitt genombrott och sin stora publik med Underdog. Vid debuten arbetade han fortfarande som förlagsredaktör. Sedan Underdog kom ut har han varit författare på heltid. Hur har han utvecklats som författare?
– Med Underdog hade jag hittat ett eget språk och en egen ton. Det tog mig tre romaner att komma därhän. Då hade jag fått ett helt annat självförtroende som författare. Jag kände att jag då kunde lita på min egen röst. Jag slutade att skriva ”fint” för att i stället låta det bli som det blir. Det där med syntax och sådant har jag släppt sedan länge.
I en intervju med Stephen Farran-Lee, förläggare på Norstedts förlag, som ingår i pocketutgåvan av Underdog, beskriver Torbjörn Flygt det stadium i sitt författande han uppnått med Underdog som att han hade ”sänkt axlarna”. Skånska då, är inte det en dialekt han vill skriva på?
– Nej, det ligger inte för mig. De gånger de gjorts i modern litteratur, jag tänker på sådana som Sigrid Combüchen och Jacques Werup, så har de gestaltade skåningarna blivit de mest korkade man kan tänka sig. Det går lätt lyteskomik i dialekter oavsett i vilken konstform de uppträder.
Hur har han tagit den uppmärksamhet han som författare mött sedan genombrottet med Underdog?
– Jag är enormt tacksam att jag inte fick den uppmärksamhet jag fått sedan Underdog som debutant. Det hade varit direkt mördande, tror jag. Frågan är om det då blivit några fler böcker.
Och efter Underdog?
– Det är första gången i mitt författarliv som jag kunnat skriva på heltid. Jag har haft tid att vila ut i mitt skrivande och jag har känt en större trygghet som författare. Det är väldigt få förunnat att få författa på heltid. Därtill handlar det ju om något så narcisisstiskt som att dag ut och in få sitta och formulera sina egna tankar som någon sedan är beredd att lägga sina pengar på. Det är stort nog för mig.
Det sista säger Torbjörn Flygt med ett hemtrevligt kluckande och ett lätt tillbakalutat skratt.
En insider berättar
http://www.ne.se/rep/en-insider-berättar
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
