Arne Järtelius, nyhetsredaktör
Så är det då klart, det som så många har väntat och längtat efter (inte minst festföremålen själva): kronprinsessan Victoria har förlovat sig med Daniel Westling. Inte nog med det: enligt planerna ska ett bröllop mellan de tu stå redan nästa år.
När de båda är gifta kommer mannen av folket, den 35-årige Daniel Westling från Ockelbo i Gästrikland, att tituleras prins Daniel, hertig av Västergötland. Det kan vara på sin plats att sätta in den nya förbindelsen i ett lite större monarkiskt perspektiv.
 |
|
Kronprinsessan Victoria delar ut Kunskapspriset 2008 till en av lärarna i TV-serien Klass 9A. |
|
MARKUS MARCETIC/NATIONALENCYKLOPEDIN |
Decimerad skara
Av världens totalt närmare 200 länder är 26 ärftliga monarkier. Till dem kan läggas omkring ett halvdussin icke-ärftliga monarkier. Bland de senare återfinns bl.a. Vatikanstaten.
För snart 200 år sedan, efter Wienkongressen 1815, fanns det i Europa mer än 50 kungahus som styrde över var sitt suveränt land. I dag återstår totalt 32 kungliga familjer, och av dem har endast tio ett självständigt land att styra över.
Bland de förra kungahusen hittar vi det albanska, det grekiska, det italienska, det serbiska och det österrikisk-ungerska. Det grekiska kungahuset var det som senast inte fann nåd inför folket. Militärjuntan i Grekland avskaffade kungahuset 1973; i en folkomröstning efter juntans fall året därpå röstade drygt 69 procent av grekerna nej till att återinföra kungadömet. Närmast före Grekland att upphöra som monarki var ett antal östeuropeiska länder (Albanien, Bulgarien, Rumänien och Jugoslavien) samt Irland, Italien och Island (med den danska kungen som regent). Det skedde i samband med andra världskrigets slut.
Bland de i dag aktiva monarkierna i Europa återfinns hela tre i Norden, tre är prins- eller hertigdömen och de övriga finns i Belgien, Nederländerna, Spanien och Storbritannien. Av dem ses det danska kungahuset som ett av de äldsta och räknar sina anor ett millennium tillbaka i tiden. Det yngsta är det spanska kungahuset. Det fråntogs makten under Francotiden, för att återfå sin gamla roll 1969 då general Franco insåg att hans tid var räknad. Kung Juan Carlos tillträdde 1975, och i samband med försöket till statskupp 1981 kom han att spela en positiv roll för demokratin i landet. I furstendömet Liechtenstein hölls i mars 2003 en folkomröstning för att ändra landets författning från 1921. Av landets befolkning röstade 64 procent för den nya författningen, som bland annat gör det möjligt för folket att avsätta fursten och att helt avskaffa monarkin.
Säkrad tronföljd
Tre av dagens tio monarkier styrs av kvinnor (Danmark, Nederländerna och Storbritannien). De har samtliga uppnått den ålder då deras jämngamla undersåtar gått i pension, men eftersom monarker tenderar att dö på sin post kommer de att fortsätta som regenter ännu en tid. Av de övriga monarkerna har ärkehertig Henri av Luxemburg (född 1955) innehaft sin position sedan oktober 2000, och Albert II (född 1958) efterträdde sin far prins Rainier III vid dennes död 2005.
Av tronföljarna i de tio monarkierna finns, som det ser ut i dag, endast en kvinna, nämligen svenska Victoria. Vid sin födsel i juni 1977 hade Sverige inte infört könsneutral primogenitur, dvs. att den förstfödda i landets arvskungasläkt oavsett kön blir kronprins alternativt kronprinsessa. Det gjorde Sverige som första land i Europa 1 januari 1980 (en lag i den andan antogs av riksdagen i april 1978, men för att kunna förändra den svenska successionsordningen krävdes ett riksdagsval och att den nya riksdagen antog förändringen). Sedan dess har Nederländerna (1983), Norge (1990) och Belgien (1991) antagit motsvarande lagar, och det lär inte dröja förrän Danmark gör något motsvarande.
Att Danmark, Nederländerna och Storbritannien i dag har kvinnliga regenter beror således inte på någon könsneutral tronföljd; i stället var det på det viset att monarkerna i dessa länder endast hade döttrar (drottning Elisabeth II var äldst av två systrar; drottning Beatrix – som efterträdde sin mamma drottning Juliana – är äldst av fyra systrar; drottning Margrethe har två yngre systrar).
Tjejmaffigt
En fördel med de ärftliga monarkierna i Europa, i alla fall för den som vill försöka bilda sig en uppfattning om den framtida tronföljden, är att man redan i dag kan se hur det någon gång efter mitten av det här århundradet kommer att se ut på tronen där.
Det gör att vi redan nu vet att det då kommer att vara en kvinna på tronen i Belgien, Nederländerna och Norge och att de kommer att heta Elisabeth (född 2001), Catharina-Amalia (född 2003) respektive Ingrid Alexandra (född 2004).
Att Liechtenstein, Luxemburg, Monaco eller Storbritannien kommer att ändra sin tronföljd i en könsjämlik riktning låter för dagen mindre sannolikt. I Danmark är det i stället mycket troligt att det blir så, och i Spanien har (S)-regeringen Zapatero aviserat att ett lagförslag i en sådan riktning kan vara att vänta.
Det gör att den som redan nu vill se 50 år in i Europas kungliga framtid kommer att hitta minst tre drottningar med möjlighet till några till (vad den då 81-åriga svenska Victoria gör återstår att se). I Danmark, Liechtenstein och Luxemburg står det redan nu klart att det då är manliga tronföljare. Om kronprins Charles äldste son prins William bara skulle få döttrar bleve den äldsta av dem brittisk drottning. Nu kan vi alltså så smått börja se fram emot en ny tronarvinge i Sverige.
Extern länk: Henri van Oenes hemsida med länkar till Europas kungahus
En jämlik svensk Victoria
http://www.ne.se/rep/en-jämlik-svensk-victoria
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
