Arne Järtelius, aktualitetsredaktör
Sommaren 2010 utsågs Jan Eliasson till millennieambassadör av FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon med uppdrag att bidra till att världsorganisationens så kallade millenniemål uppfylls. Det ledde Eliasson vidare till FN:s generalförsamling i slutet av september då det var dags att evaluera vad som hänt de första tio åren av millennieperioden 2000–15.
Det är egentligen för att få veta mer om det som NE:s utsända träffar Jan Eliasson, men med ett årsskifte inför dörren och med tanke på Eliassons erfarenheter som medlare i olika konflikter kom vårt samtal osökt att handla även om vad som hänt i världspolitiken under det gångna året.
 |
|
Jan Eliasson i FN i New York 2006. |
|
CHRIS MALUSZYNSKI/MOMENT/SCANPIX |
Omedelbart
Utvecklingen i världen kan betraktas med alla möjliga glasögon. Jan Eliasson – hans insatser som internationell medlare i sex olika konflikter under tre decennier redovisades under året i boken The Go-Between: Jan Eliasson and the Styles of Mediation – verkar gärna se på olika konflikthärdar i världen med just medlarens ögon: Hur ser läget ut? Vad görs? Vad skulle kunna göras i stället? Det verkar kunna vara en bra utgångspunkt för att se året i backspegeln samtidigt som man kan ha ögonen fästade på olika vägar framåt.
– Den mest akuta konflikten, som jag ser det, är Sudan och riskerna för att ett inbördeskrig kan bryta ut där. Den 9 januari ska det hållas en folkomröstning i landet. Om den blir av kommer det därefter att handla om huruvida landet kan delas i två självständiga delar eller ej. För egen del tror jag att folket kommer att rösta för en delning, men det kommer att väcka minst två olösta frågor till liv. Det är dels gränsdragningen, dels fördelningen av landets oljeresurser. Båda dessa frågor utgör en grogrund för klassiska krigsanledningar och de är samtidigt ett lika klassiskt exempel på behovet av preventiv diplomati.
Det är en utveckling som klart och tydligt avtecknar sig så snart siffrorna 2011 kommer upp på tavlan. Att Jan Eliasson ser den extra tydligt framför sig beror på att han var FN:s medlare i Darfurkonflikten fram till sommaren 2008.
Medlingsbart
När Jan Eliasson höjer blicken ser han framför allt två stora konflikter – ”krutdurkar” – torna upp sig för det kommande året. Det är dels Afghanistan med en koppling till Pakistan, dels ”den eviga konflikten” mellan Israel och Palestina.
– När det gäller Israel–Palestina-konflikten ser det extremt mörkt ut för närvarande. Den så kallade fredsprocessen, jag har svårt att ens se det som en sådan, har kommit till ett abrupt stopp. Samtalen mellan Israel och Palestina är inställda sedan en tid och jag ser med viss besvikelse på president Barack Obamas insatser i området. Han gick ut hårt med sitt krav på bosättningsbyggstopp på Västbanken, men under hela processen har han fått backa ett stort steg i taget. Obamas erbjudande till Israel för 90 dagars byggstopp efter 26 september hade, om det accepterats, kunnat låsa läget ännu mer. Men det hjälpte inte. Det om något visar väl hur svårt det är att komma vidare på den inslagna vägen i området.
Afghanistan finns självklart med bland framtidens ”krutdurkar”. För dagen finns USA och FN genom NATO på plats med vad de kan åstadkomma av fred i området. När man pratar om Afghanistan finns också grannlandet Pakistan genast med i tankarna.
– När det sedan gäller Pakistan så talar vi om ett land som är väldigt bräckligt och sårbart – översvämningarna i området på en yta av Sveriges storlek gjorde inte saken bättre – vilket gör att det är oerhört svårt att se åt vilket håll konflikten i det området är på väg.
Förmedlingsbart
Ett möjligt konfliktomårde som Jan Eliasson gärna skulle vilja se någon lösning på framöver är Arktis. Samtidigt som det är ett mycket resursrikt område så vilar en viss osäkerhet beträffande folkrätten över det. Kombinationen av rika resurser, oklar folkrätt och den pågående klimatförändringen gör att de här områdena blir tillgängliga på ett tidigare inte känt sätt är de viktigaste faktorerna. Jan Eliasson tror att det inom 10–15 år kommer att finnas en farbar led till Asien genom både en nordöst- och en nordvästpassage.
– Det här gör sammantaget att det kommer att behövas en väldigt god analys av frågorna kring Arktis för att förhindra en konflikt men lika mycket för att på ett rättvist sätt kunna hantera de väldiga resurser som finns i området. Jag ser ingen konflikt typ Sudan segla upp här, men jag känner på mig att det är en fråga som borde tacklas innan det ens finns risk för allvarliga tvister.
Turkiet är ett land som Jan Eliasson betraktar med stort intresse. Det beror inte minst på att landet på senare tid seglat upp som en regional stormakt med stora möjligheter till påverkan när det gäller både Mellanöstern och Centralasien. Landets nyliga närmande till Iran är väl också något att fundera lite närmare över.
– Jag medlade ju en gång i tiden i konflikten mellan Azerbajdzjan och Armenien. Det var slående hur viktiga turkarna var i det området. Mina första två resor som medlare i den konflikten var, förstås, Ryssland med tanke på det historiska arvet, men sedan stod Turkiet i tur. Det handlade om landets inflytande över Azerbajdzjan och dess komplicerade relation med Armenien. I samband med detta arbete upptäckte jag hur skicklig den turkiska diplomatin är. När det gäller Turkiet hoppas jag vidare att förhandlingarna med EU kan hållas i gång att få in ett demokratiskt och rättssäkert Turkiet i EU. Det är trist att se det motstånd mot förhandlingsprocessen som kan urskiljas från vissa EU-länder. Jag tror att Europa gör ett stort misstag om vi inte lyckas få in Turkiet i EU. Turkiet är så viktigt att det kan komma en dag då EU kommer att behöva be landet att söka medlemskap i unionen.
Oförmedlat
Andra konfliktrisker och konflikthärdar som Jan Eliasson ser på radarskärmen är hanteringen av Irans kärnvapen, relationerna mellan de båda koreanska staterna, Mexicos drogkartellkrig med hittills 30 000 döda, ett hotande inbördeskrig i Elfenbenskusten, konflikten i Kongo som redan tagit flera miljoner döda och det en gångs så löftesrika numera sorgebarnet Zimbabwe.
– När det gäller just Zimbabwe känner jag framför allt en stor maktlöshet eftersom omvärldens möjligheter att påverka är så ynkligt begränsade.
Det sista säger diplomaten Jan Eliasson med en stor suck. Man kan riktigt se hans frustration över sakernas tillstånd samtidigt som han verkar brinna av iver och tillförsikt om vad lite mer diplomati i den och ett flertal andra konflikter i världen skulle kunna åstadkomma.
En medlare ser tillbaka på året som gick
http://www.ne.se/rep/en-medlare-ser-tillbaka-på-året-som-gick
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
