Arne Järtelius, aktualitetsredaktör
Vad tänker du på och vad ser du framför dig när du hör Gaza nämnas? Är det vad som en gång var en strategisk handelsplats där handelsvägar korsades och en viktig en utpost för karavanhandeln från Arabiska halvön? Är det, med andra ord, en plats med en mer än 5 000-årig historia du har i tankarna när det gäller Gaza?
Eller är det dagens Gaza du ser i andanom? Det som är ett av världens mest tättbebodda områden. Den plats där det inte går många veckor innan man kan läsa om antingen interna stridigheter i området mellan Hamas och al-Fatah eller mellan Gaza och Israel?
 |
|
På Gazas strand 1956. |
|
PER OLOW ANDERSON/MEDELHAVSMUSEET |
Gazas arkeologi
Fram till i sommar kan man på Medelhavsmuseet i Stockholm få en annan bild av Gaza än den gängse. Det är med en utställning med föremål från palestiniern Jawdat Khoudarys privata samling i det han kallar al-Mathaf museum. När tiden är mogen – dvs. när fred en dag råder i Gaza – kommer den samlingen att utgöra grunden för ett museum om Gazas historia. Under tiden har samlingen sin uppehållsort i Europa med Musée d’art et d’histoire Genève som centralmuseum. Khoudarys samling, kompletterad med föremål från fransk-palestinska grävningar i Gaza, har tidigare visats i Genève och i Oldenburg i Tyskland. Nu har turen kommit till Medelhavsmuseet i Stockholm.
NE:s utsände träffar Sofia Häggman, fil.dr i egyptologi och intendent på Medelhavsmuseet och den som svarar för utställningen Gaza – porten mot havet, för en pratstund i museets mysiga och välbesökta Bagdad café.
– Vad vi vill och hoppas med den här utställningen om Gaza är att den ska ge det långa perspektivet på det här lilla landområdet. I Gazas fall handlar det om en 5 000-årig historia. Det är ju det gängse tidsperspektivet på de utställningar – permanenta och tillfälliga – som vi har här på museet. Gaza är ju, på gott och ont, ständigt aktuellt. Det är en plats som de flesta av oss hört talas om och som vi gärna har någon åsikt om, men som vi inte känner till speciellt bra. Det gäller inte minst då Gazas historia.
Varifrån kommer idén till utställningen?
– Idén har väl funnits ganska länge, men därifrån till att göra något har steget varit ganska långt. Gaza är sedan länge inte något område där man utan vidare gör några artighetsvisiter med uppgift att göra en eller annan utställning om området. Det var av en tillfällighet som jag i en egyptisk dagstidning läste om Jawdat Khoudarys privata samling. Jag tog kontakt med honom och fick veta att hans utställning då fanns uppställd i Oldenburg i Tyskland. Jag åkte dit och tittade på den och blev förvånad över hur rik den är på olika föremål från Gazas kulturarv. Det var så idén föddes till det som nu finns här hos oss i Stockholm. Vad vi visar är en mindre del av allt det som finns i Al Mathaf museum.
Vad vill ni då visa med utställningen?
– Vi är ute efter att ge ett perspektiv på Gaza. Det är en väldigt intressant plats såväl arkeologiskt som historiskt. Gaza är ju en av medelhavsområdets äldsta städer, jämngammal med den egyptiska kulturen. Utöver det har Gaza i alla tider varit en viktig handelsplats. På så sätt har det varit en väldigt dynamisk plats med en salig blandning av språk, kulturer och religioner. Det gör att föremålen i den utställning vi visar har väldigt många kontaktytor med annat som vi har i våra samlingar här på Medelhavsmuseet. Det gäller förstås i synnerhet Egypten men även Cypern, Syditalien och Sydarabien.
 |
|
En kvinna i Gaza i dag med bilden av sin far för 50 år sedan. |
|
MIA GRÖNDAHL/MEDELHAVSMUSEET |
Dateline Gaza
På 1950-talet var den svenske fotografen Per-Olow Anderson i Gaza, där han fångade människor och miljöer i det redan då för yttervärlden ganska stängda området. Per-Olow Anderson (1921–89) publicerade sina bilder i boken They Are Human Too: A Photographic Essay on the Palestine Arab Refugees (1957). De människor han då fångade på bild har nu fotografen och journalisten Mia Gröndahl följt upp. Hon hittade, dokumenterade och tog del av olika människors historier, drygt 50 år senare.
– Per-Olow Andersons och Mia Gröndahls bilder finns utställda en trappa upp i museet. De representerar dagens Gaza. Per-Olow Anderson fotograferade framför allt människor i Gaza. 50 år senare åkte Mia Gröndahl till Gaza. Hon sökte upp de människor som Per-Olow Andersson hade fotograferat och dokumenterade deras liv i ord och bild. Det var inget lätt arbete att hitta dessa människor eller deras anhöriga om de inte själva var i livet, men efter mycket letande och frågande bland dagens Gazabor fick hon med sig ett intressant material hem. Det gör att det som vi i dag ställer ut här på Medelhavsmuseet är röster alltifrån forntid till nutid.
Varför ska vi nu gå man ur huse till de här utställningarna om Gaza?
– Här får man för första gången i Sverige en möjlighet att lära sig något om Gaza bortom nyhetsrubrikerna. Det är en både lång och spännande historia.
Som ett intressant och läsvärt komplement till utställningen har Medelhavsmuseet med vår ciceron Sofia Häggman som redaktör givit ut boken Gaza: Porten mot havet. Den innehåller bidrag från olika sakkunniga när det gäller Gazas historia och nutid. Bland dem finns Nathan Shachar, som just nu är aktuell med boken Gaza – från faraoner till islamister. Med andra ord: smit inte! Det du inte tror dig veta om Gaza finns tillgängligt på ganska nära håll.
Länk
En okänd port mot havet
http://www.ne.se/rep/en-okänd-port-mot-havet
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
