av Peter Marthinsson, lärare i kinesiska vid Lunds universitet
Att lära sig ett språk är att skaffa sig kunskaper om en form av kommunikation. Genom att försöka bemästra ett annat språk lär man sig också något om de människor som har språket som sitt modersmål. Det är en obeskrivlig tillfredställelse att kunna kommunicera med någon på hans eller hennes eget språk.
Tänk då att kunna kommunicera med 1,3 miljarder kineser! Eller att kunna berätta för din kompis vad det kinesiska tecknet han/hon lät tatuera in verkligen betyder. Den kinesiska ekonomin växer i dag mycket snabbt och att lära sig kinesiska kan också vara ett smart val för din framtida karriär.
Rikskinesiska
Kinesiska är ett samlingsnamn på det stora antal kinesiska dialekter som i dag talas i bl.a. Folkrepubliken Kina (härefter enbart Kina), Republiken Kina (Taiwan) och Singapore. Då vissa av dessa dialekter är så olika varandra att de som talar dem inte kan göra sig förstådda sinsemellan, så har man i Kina infört ett standardiserat uttal, den s.k. rikskinesiskan. Det är rikskinesiska som lärs ut på våra universitet och gymnasieskolor. Med kinesiska är det i det följande just rikskinesiska som åsyftas.
Att lära sig kinesiska är både lätt och svårt. Det är lätt på så vis att man i kinesiskan inte böjer några verb, inte ändrar substantivet efter ental och flertal och i muntlig kinesiska inte skiljer på han, hon eller det. Men samtidigt är det svårt genom att det krävs både tid och ansträngning för att kunna lära sig språket. Då svenskar lär sig franska eller tyska så har man åtminstone det romerska alfabetet gemensamt. Men då man lär sig att skriva kinesiska tecken så har man inga tidigare referenser och inget som ger en ledtråd om hur dessa egentligen ska skrivas. Kinesiska muren byggdes som bekant inte på en dag, och ett språk är något man bygger upp från grunden, bit för bit, och som man arbetar på tills man kan kommunicera någorlunda väl.
Många överraskas dock av att de finner den kinesiska grammatiken mindre svår än de väntat sig. Svårigheten ligger i stället i det stora antalet kinesiska tecken man behöver lära sig för att få en grundläggande förståelse för vad som skrivs i en vanlig kinesisk text. Hur ligger det egentligen till? Är kinesiska verkligen så svårt att lära sig? Är kinesiska verkligen rena grekiskan?
Det sägs att man behöver kunna cirka 2 000–2 500 kinesiska tecken för att läsa en dagstidning. Det kanske låter som en hel del, men att lära in dessa tecken utgör inte en alltför stor utmaning när man väl bestämt sig för att bemästra dem.
Piktografer
Kinesiska tecken förekommer i både förenklad och i traditionell form. I Kina och i Singapore har man infört den förenklade formen medan man i Republiken Kina (Taiwan), i Hongkong och bland en majoritet av utlandskineserna fortfarande använder traditionella tecken. De tecken som används i denna artikel kommer uteslutande att vara av den förenklade formen, då det är dessa som används i Kina samt lärs ut på svenska universitet och gymnasieskolor.
Siffran ett skrivs med kinesiska tecken med ett enda horisontellt streck: 
Siffran två skrivs i sin tur med två horisontella streck: 
Siffran tre följer samma mönster och skrivs med tre horisontella streck: 
Så långt flödar som synes inte kreativiteten i teckenkonstruktionen. Om man följer detta mönster med att lägga till ett streck för varje siffra så tar varje högre tal allt längre tid i anspråk vid dess skrivande. Hur skulle t.ex. tecknet för tusen se ut? Skulle det bli något i stil med 
... tills exakt ett tusen streck blivit dragna?
Tack och lov är detta inte fallet då det skulle bli opraktiskt, för att inte säga utmattande. Redan siffran fyra bryter mönstret genom att skrivas: 
. Tecknet för tusen skrivs dessutom tacksamt nog med endast tre streck: 
Med tecknet för siffran tre som utgångspunkt kan vi lära oss ett annat tecken, nämligen tecknet för flod, vilket består av tre streck, dock inte horisontella, utan istället placerade vertikalt: 
. Detta tecken är en piktograf, dvs. en bild av ett föremål eller en företeelse.
En annan piktograf är tecknet för mun: 
. Med dess gapande tomma mittparti så liknar det mycket riktigt en öppen mun.
Radikaler
Många kinesiska tecken innehåller någonting som heter radikal. Den talar om vad tecknet handlar om, vilken kategori det tillhör. Med radikal menar man en liten del, eller en beståndsdel, av ett tecken som genom dess konstruktion oftast ger en ledtråd till vad hela tecknet har för betydelse. Piktografen för mun kan fungera som en radikal. Verben för äta och dricka skrivs 
respektive 
. I båda dessa teckenkonstruktioner finner man munradikalen längst till vänster. De handlingar som beskrivs har alltså någonting att göra med en mun. Man finner radikalen i ett stort antal andra tecken, som t ex 
chàng (sjunga), 
(blåsa), osv. För den som vill lära sig att läsa och skriva kinesiska tecken, så är inlärningen av radikaler till ovärderlig hjälp.
I en aningen större form så går 
från att representera en mun till att syfta på en inhägnad 
. Diverse olika tecken och betydelser erhålls sedan genom att fylla denna inhägnad med olika innehåll. Men innan vi visar på exempel på detta tar vi först ta en titt på tecknet för människa.
Tecknet för människa skrivs 
. För att göra tecknet lättare att komma ihåg och känna igen så kan man föreställa sig ett par människoben i rörelse. Placerar man sedan tecknet för människa inuti inhägnaden från tidigare så får man ett nytt tecken med en helt ny betydelse, nämligen tecknet för fånge: 
. Genom att stänga in en människa i ett utrymme utan utväg, så har man alltså skapat ett tecken med betydelsen fånge.
Låt oss nu använda oss av samma inhägnad igen, dock med lite annorlunda innehåll och se om du kan gissa dig till dess betydelse: 
. Är det månne möjligt att gissa det tecknets betydelse enbart baserat på dess utseende? Rätt svar är åker. Med lite fantasi kan man nog föreställa sig en åker indelad i mindre fält avsedda för plantering av olika grödor. Om du gissat rätt så kanske det är dags för dig att börja läsa kinesiska!
Viktigt att poängtera är att piktografiska tecken endast utgör en mycket liten del av den kinesiska skriften, endast några få procent. Det är därför inte korrekt att beskriva den kinesiska skriften som en bildskrift. Istället är det en logografisk skrift där varje symbol motsvarar en betydelsebärande enhet.
För att ge ett exempel på tecken som inte är piktografer kan vi ta tecknet 
köper som exempel. För den som aldrig stött på tecknet finns det inget som visar på dess betydelse. Men när man väl har lärt sig det lär man sig nästan samtidigt tecknet för verbet säljer. Det skrivs på samma sätt som tecknet för köper, men med ett litet tillägg i form av två korsade streck längst upp: 
. Det blir roligare att lära sig och komma ihåg dessa tecken om man ser på dem som två individer: den ena utan ägodelar (avsaknaden av korset längst upp på säljer), den andra med.
Pinyin
Av muntlig och skriftlig kinesiska tar den skriftliga kinesiskan längst tid att lära sig väl. Kinesiska har i allmänhet en rak ordföljd, dvs. subjekt-verb-objekt, vilket gör den inte alltför olik svenskan. Jag älskar dig blir t.ex. på kinesiska 
, ordagrant översatt jag älskar dig.
Det kinesiska uttalet kan verka svårt att behärska till en början, men blir för många snabbt lättare. Kinesiskan har fyra toner. Dessa används för att skilja på ord vars uttal annars är alltför likt. Det kan jämföras med svenskans anden (fågeln) och anden (spöket) eller tomten (jultomten) och tomten (markområde). Vi kallar dessa toner för 1:a, 2:a, 3:e och 4:e ton. Första tonen är medellång, jämn och hög, som i 
som betyder mamma. Andra tonen är kort och stigande, t.ex. 
, vilket betyder hampa. Tredje tonen är lång, fallande och sedan stigande, en ton som man finner i 
, häst. Fjärde tonen är kort och fallande, vilket passar tecknet 
som betyder skälla. Detta kan låta komplicerat, men övningen gör mästaren!
För att lära sig uttalet på kinesiska ord, utan att först behöva lära sig de kinesiska tecknen, så används i Kina ett transkriptionssystem. Detta innebär att man använder ett alfabetiskt system för att återge det kinesiska uttalet. Det transkriptionssystem som är i bruk i dagens Kina är pinyin, som ordagrant betyder sätta-ihop-ljud. När västerlänningar besöker Kina så tar de ibland nya kinesiska namn. Dessa väljs ofta ut för dess lyckobringande betydelse. Vissa väljer dock att behålla sina västerländska namn. Det är här transkriptionssystemet kommer in i bilden. Genom att använda sig av kombinationer av kinesiska tecken strävar man efter att härma det västerländska uttalet så gott det går. Namnen Lisa och Peter blir t.ex. 
och 
. Robin blir 
och Anna blir 
.
Ett första kinesiskt närmande
För ett första besök i Kina eller för en måltid vid närmaste kinesägda restaurant, så följer nedan några ord och fraser som kan vara till användning och förhoppningsvis locka till framtida studier i det kinesiska språket. Med tanke på att en femtedel av världens befolkning talar det så behöver du aldrig oroa dig för att inte hitta någon att använda din kinesiska på!
Du har efter att ha läst denna artikel blivit introducerad till mer än 20 stycken kinesiska tecken. Du har också fått en lite djupare förståelse för det kinesiska språket. Allt detta hann du med på den korta tid det tog dig att läsa artikeln. Vad skulle du inte lyckas åstadkomma med lite mer tid till ditt förfogande!
| Jag heter Zhang Aijie. |  |
| Jag är svensk. |  |
| Jag tycker om kinesisk mat. |  |
| Vet du var banken ligger? |  |
| Underbart! Tack så mycket! |  |
Extern länk:
(Artikeln publicerad 2008-07-15)
En snabbkurs i världens största språk
http://www.ne.se/rep/en-snabbkurs-i-världens-största-språk
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
