Arne Järtelius, NE-redaktör
Jordbävningen i Indiska oceanen 26 december började med en chock bland de av tsunamin direkt drabbade. Den gick sedan över i en kris som ersattes av ett trauma bland människor världen över. Medkänslan med de drabbade blev omgående global.
När kunskapen om det oerhörda som hänt trängt in och börjat bearbetas hos både direkt berörda och allmänt rörda infann sig en stor beredskap att hjälpa till, ett djupt deltagande i sorgen och olika försök till nyorienteringar.
Biståndsfasen
Hjälpinsatserna från hela världen till katastrofoffren börjar komma i gång 27 december. Då ställer EU tre miljoner euro till förfogande för humanitärt bistånd, men EU visar sig senare ha svårt att hjälpa de egna medborgarna. Kuwait lovar att skicka en miljon dollar och Irland lika mycket. Läkare utan gränser skickar ett sjukvårdsteam till Aceh på Sumatra, och för Räddningsverkets räkning reser två experter till Sri Lanka och ett 25 personer stort team till Phuket. Från FN kommer signaler om behovet av en hjälpaktion som man beräknar kommer att kosta ”många miljarder dollar”.
Någon dag senare startar tidningen Expressen tillsammans med Röda korset en insamling. På tre dagar får den in 45 miljoner kronor. Röda korset hoppas totalt kunna samla in 100 miljoner kronor i Sverige och en miljard i hela världen. På nyårsafton beslutar Aftonbladet att starta en omfattande kampanj för flodvågens offer tillsammans med TV 4 och Röda korset. Frivilliga svenska biståndsorganisationer har så dags samlat in 100 miljoner kronor.
På nyårsdagen arrangerar SVT, TV 3, TV 4 och Kanal 5 samt radiokanalerna Rix FM och Mix Megapol direktsända insamlingsgalor för tsunamikatastrofens offer. Tillsammans ger dessa galor totalt över 300 miljoner kronor. När flera av de omkring 20 svenska organisationerna avslutar sina insamlingar till förmån för offren i flodvågskatastrofen har de sammanlagt fått in 765 miljoner kronor. Mest pengar får Röda korset med 360 miljoner. Radiohjälpen samlar in 251 miljoner, Rädda barnen 40 miljoner, Läkare utan gränser 27 miljoner, Lutherhjälpen 18 miljoner och UNICEF 16 miljoner kronor.
När 26 länder med anledning av flodvågskatastrofen samlas i Jakarta till en givarkonferens under FN:s ledning framhåller generalsekreteraren Kofi Annan Sverige som ett exempel på generösa bidragsgivare. Han vädjar till världens länder om ett akut kontantbidrag på en miljard dollar för att direkt rädda livet på överlevande efter flodvågen. Enligt WHO riskerar nu lika många människor som omkom direkt efter flodvågen att dö om man inte inom en vecka får ut rent dricksvatten till alla. I det arbetet lämnar USA ett värdefullt bidrag. Landet, som utlovar 350 miljoner dollar i krishjälp, bistår framför allt Acehprovinsen i Indonesien med direkt katastrofhjälp – Operation Unified Assistance – genom en militär styrka på 15 000 personer och 103 flygplan och helikoptrar som i skytteltrafik distribuerar hjälp till området. I gengäld hoppas USA, enligt utrikesminister Colin Powell i Jakarta, att den insatsen ”kan få muslimska länder att se USA i ett bättre ljus”.
Världens regeringar utlovar mer än 30 miljarder kronor i katastrofhjälp, men i Jakarta uttrycker FN-chefen farhågor att det beloppet kan komma att reduceras betydligt i samma stund som TV-kamerorna som bevakat flodvågskatastrofen släcks för att flyttas till något annat krisområde i världen.
I den största hjälpoperationen sedan andra världskriget kämpar en armé av hjälparbetare för att bistå miljontals drabbade. FN:s nödhjälpssamordnare Jan Egeland ser situationen som fullständigt unik i sitt slag. Men samtidigt finns en fara i att det blir för mycket av det goda på en gång och på samma ställe. Det är vad som brukar kallas katastrofernas bakvända logik: ju större katastrof, desto lönsammare tider för hjälporganisationerna. Exempelvis går 6,5 procent av de pengar Röda korset samlar in till en s.k. programstödskostnad till organisationens huvudkontor i Genève.
Sorgefasen
Sverige inleder det nya året i sorg. Flaggorna på officiella byggnader är hissade på halv stång. Tidningarnas löpsedlar och förstasidor är svartare än vanligt denna dag. I Aftonbladet får biskop emeritus Martin Lönnebo en egen sida där han bland annat kommer med följande tröstens ord: ”Sorgen varar länge, men saknaden alltid. Så visst finns det mycket att göra, livet ut. Vi människor behöver varandra livet ut. Och mest nära i nöden.” I kyrkorna över hela landet tänds ljus för de döda och för de saknade. Kungliga operan ger gratis en extrainsatt konsert – Mozarts Requiem, dödsmässan. I Storkyrkan frågar domprost Hakon Långström ut över de för dagen fyllda bänkraderna: ”Vem ska trösta?”
Åtta dagar efter det att tsunamin tagit femårige sonen Charlies liv kan hans far begrava honom. Det sker i Wat Phatuong-templet i Phuket. Det blir en svensk begravning i en buddhistisk omgivning. På kistan står foton av lille Charlies mamma och hans ett år yngre bror, som båda också omkommit i tsunamivågen. Prästen säger att vi alla ska visa ödmjukhet inför Gud. De närvarande munkarna i sina orange dräkter sänker sina huvuden i vördnad för den döde.
Samma dag förs sex kroppar av svenskar som identifierats efter flodvågskatastrofen till Phukets flygplats för att föras hem till en sista vila i Sverige. På plats finns anhöriga och representanter för UD, Räddningsverket, polisen och Svenska kyrkan. Inför avfärden läser Lennart Hamark, präst i Svenska kyrkan i Bangkok, en förbön som inleds med orden: ”Gud vi ropar till dig i vår förtvivlan, ångest och sorg. Vi förstår inte hur det kunde hända. Vi ser hur små vi är inför naturens jättelika krafter.” Prästen Lennart Lindgren från Skellefteå som följer med i planet säger: ”Alla anhörigas högsta önskan är att få föra stoftet av de sina hem. Det stora traumat för många är om det ska gå att identifiera de döda.”
När Herculesplanet 35 timmar senare landar på Arlanda med sin last av de första hemtransporterade offren möts det av förtvivlade anhöriga, en kungafamilj i tårar, statsminister Göran Persson, riksdagens talman Björn von Sydow och ärkebiskop K.G. Hammar. De sex kistorna, var och en draperad i den svenska flaggan, bärs ut ur planet av en hedersvakt från Stockholms hemvärn och ställs på vagnar bakom de bilar som ska föra dem till en begravning på respektive hemort.
Klockan tolv 6 januari stannar livet i samtliga medlemsstater i EU i tre tysta minuter för att hedra offren för katastrofen vid Indiska oceanen. På Saphanhinstadion i Phuket hålls samtidigt en minnesstund över flodvågens offer. Kristna präster, islamiska imamer och buddhistiska munkar framför böner från tre religioner. I skenet av tusentals lyktor sjungs en sång om samhörighet medan hundratals ballonger med ljus lyfter mot himlen.
I helgen hålls nationella sorgegudstjänster i Sveriges samtliga domkyrkor och i samband med att landets skolor inleder vårterminen hålls en tyst minut. Det är många bänkar som gapar tomma i landets skolor efter barn som omkommit i flodvågskatastrofen. Det kan röra sig om ett hundratal barn och till dem ska läggas de mer än 60 svenska barn som ensamma återkommit till Sverige efter att ha mist någon eller båda sina föräldrar – en nordlig utpost av vad som kallas ”Tsunamigenerationen”.
Nyorienteringsfasen
Inom psykologin brukar man tala om traumatiska kriser och utvecklingskriser. För några olika faser i den traumatiska krisen i samband med flodvågskatastrofen har redovisats i denna och en föregående artikel. Var och en av de faserna har, trots sina extrema uttryck, rymt på ett embryo till något nytt och annorlunda. Man skulle också kunna se det som att ett fönster öppnades med en möjlighet att släppa in nya intryck för att kunna medverka till en förändring. Detta nyskapande kan ske på både det personliga och det samhälleliga planet. Här uppehåller vi oss kring det senare.
Extraordinära händelser kräver insatser utöver det normala. Sådana händelser har också en förmåga att vända ut och in på tidigare invanda begrepp och tänkesätt. Nya hjältar skapas och tidigare förebilder visar sig inte alltid hålla måttet. I samband med flodvågskatastrofen visade förkastade eller delvis åsidosatta institutioner som nation, monarki, kyrka och privat organiserad hjälp vara både efterfrågade och ändamålsenliga. Flodvågskatastrofen blev vidare ett uttryck bland gemene man och kvinna för en sällan skådad givmildhet och ett äkta deltagande i andras sorg. Generositeten och deltagandet sökte sin näring i en känsla av att det som hade hänt likaväl kunde ha drabbat mig och de mina. Den fick sin nerv av känslan av att jämvikten i våra gemensamma liv rubbats.
Redan i chockfasen kom effekterna av tsunamin att dela upp sig i två delar: en flodvågskatastrof och en flodvågskris. Katastrofen handlade om ond bråd död, ett stort behov av omedelbar hjälp och en överväldigande beredskap bland allmänheten att hjälpa till. Krisen blev en fråga om vem som skulle göra vad och varför det inte blev gjort. Den handlade om ilska parad med mer eller mindre orimliga krav på myndigheter och politiker, om att förklara och bortförklara och om att peka ut syndabockar.
Nationellt gav oss flodvågskatastrofen 2004 nya erfarenheter och inblickar att ta med oss till 2005:
- bristerna i den svenska statens krisberedskap
- det stora behovet av andlighet och ritualer
- den höga tilltron till frivilligorganisationernas engagemang och förmåga att hjälpa
- maktfördelningen mellan politiker och tjänstemän
- kungens roll som statschef och samlande gestalt
Internationellt visade flodvågskatastrofen att vi och dom, det nära och det avlägsna hör ihop och att fattig eller rik är mer ömsesidigt beroende av varandra än någon tidigare velat erkänna. Konsekvenserna av tsunamin gjorde tidigt klart att det är en både asiatisk och svensk tragedi. Den visade också att vi lever i en globaliserad värld som över hela linjen kräver långtgående internationell samverkan.
Flodvågskatastrofen kom slutligen inte minst att bli ett kraftfullt memento om hur både skör och nyckfull hela vår existens på jorden är. Naturen kräver ständigt sina offer i en strävan att finna nya jämvikter. Tsunami blev 2004 ett ord som lång tid framöver kommer att påminna jordens folk om vår gemensamma bräcklighet.
Not: Den här artikeln baserar sig på vad som skrivits om flodvågskatastrofen i DN, SDS och SvD från 27 december och en månad framåt och på en genomgång av Aftonbladet och Expressen från 26 december och två veckor framåt. Till det ska läggas artiklar under samma tid från Journalisten, Veckans affärer, The Economist, Newsweek, Time, Der Spiegel, Die Zeit och Le Monde Diplomatique.
(Artikeln publicerad 2005-02-02)
En svensk katastrof II: Bistånd, sorg och nyorientering
http://www.ne.se/rep/en-svensk-katastrof-ii-bistånd-sorg-och-nyorientering
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
