Louise Ridell, NE-medarbetare
Mjölkgrått utanför fönstret i dag igen. Solen - om den ens syns - är för Beijingborna något man ser genom ett dis, för smogen ligger oftast tung över staden. Trafiken är tät och hetsig och luften är mättad av avgaser. Det här är en stad som får 10 000 nya bilar i månaden. Det stämmer: i månaden! Om man i Stockholm lite smått börjar fundera på att bygga en ringmotorväg så finns det redan fem i Beijing.
I världens folkrikaste land blir statistiken absurd för den som är van vid svenska siffror. Kina går helt enkelt inte att jämföra med någonting. Och kontrasterna inom landet är om möjligt ännu större. I mångmiljonstäderna Beijing, Hongkong, Shanghai med flera råder en hyperkapitalism samtidigt som det på landsbygden finns ofattbara 400 miljoner människor som inte ens använder pengar.
 |
RyktesmånaMen landet förändras snabbt. 1985 räknades 99,3 procent av invånarna som fattiga. År 2025 beräknar man att 59 procent av befolkningen kommer tillhöra den övre medelklassen. Den makalösa tillväxten har gett Kina ökat självförtroende. Han-kineserna, som utgör den absoluta majoriteten av befolkningen (landets 55 minoritetsetniciteter utgör mindre än 10 procent), ser sig som ett härskarfolk och Kina som Asiens starka kraft. Nu ska man få världen att förstå att Kina är ett land att räkna med.
Och man är mån om ett gott rykte. Nyligen sammanställdes råd om uppförande för kineser som turistar utomlands. Där rekommenderas till exempel att man inte ska spotta på gatorna, allt för att visa att kineserna är civiliserade och trevliga att ha att göra med. Kanske finns det anledning att tänka på sådant, för den internationella turistbranschen räknar med att Kina om cirka femton år kommer att vara den största källan för utlandsturism. Då väntas 115 miljoner kineser resa utomlands. 2005 gjorde kineserna cirka nio miljoner utlandsresor.
OS i faggornaOlympiska spelen i Beijing 2008 handlar om mycket mer än bara sport för kineserna. Det kommer inte bara att bli det största internationella evenemang som hållits på kinesisk mark, utan det ska bli den symboliska festen som markerar landets återinträde på världsscenen. Kan det vara i enlighet med fengshui som man placerat den olympiska byn på samma nordsydliga axel som även går mitt genom Förbjudna staden och Himmelska fridens torg?
Överallt byggs det om/ut/nytt, särskilt i vägnätet, och att det är inför OS är ingen hemlighet. På skyltarna vid Sommarpalatset, de forna kejsarnas sommarnöje, står det tydligt att här renoveras inför OS 2008. OS-symbolen, en vit streckgubbe mot röd bakgrund som liknar en hällristningsfigur, syns på många ställen i staden, och på några platser, som på Himmelska fridens torg, finns stora klockor som räknar ner tiden till invigningen i dagar, timmar, minuter och sekunder.
Med de miljöproblem man har i Kina, kan det verkligen bli det gröna OS många vill se? I Beijing planteras 1020 miljoner träd inför evenemanget, och smogen kommer nog att "skjutas bort" med hjälp av raketer. Regnmakeri är nämligen en stor industri i Kina som sysselsätter hundratusentals människor. Det pågår till och med processer mellan olika regioner som anklagar varandra för att ha stulit regn.
Kina mot demokratiAlla förändringar i landet till trots så är Kina fortfarande en diktatur. Många hoppas att OS 2008 ska leda till större öppenhet men det är inte alls säkert, om ens troligt. Göran Leijonhufvud, före detta utrikeskorrespondent i Hongkong och Beijing för Dagens Nyheter, undersöker förutsättningar och utsikter för demokratiska reformer i den lilla skriften Kina och demokratin (2006). Han menar att Kina i grund och botten är samma diktatur och enpartistat som det varit sedan revolutionen 1949. Det är inte självklart att den ekonomiska utvecklingen, globaliseringen, Internet och utökade kontakter med omvärlden leder till demokrati påpekar Leijonhufvud. Deng Xiaoping satte förvisso i gång de marknadsekonomiska reformerna 1978, men 28 år är inte lång tid i ett samhälle med lång auktoritär tradition och vars historiska urkunder går tillbaka femtusen år i tiden.
Internet framhålls ofta som den globaliserande kraft som skulle kunna förändra Kina. 2005 var 8,5 procent av den kinesiska befolkningen Internetabonnenter, vilket i siffror blir 111 miljoner. Det är den näst största Internetpopulationen i världen efter USA, och varje dag tillkommer kanske 20 000 nya användare.
Leijonhufvud skriver att Kinas ledare både älskar och hatar Internet. De vet att Kinas ekonomiska och vetenskapliga utveckling underlättas av nätet, men de vill samtidigt skydda sig mot politisk påverkan. Experter menar att det mest vidsträckta och teknologiskt mest sofistikerade systemet för filtrering av Internet finns i just Kina. Det är ingen tillfällighet. Denna nya "kinesiska mur" är byggd i samarbete mellan kinesiska censurmyndigheter och utländska mjukvaruföretag, som amerikanska Cisco och Sun Microsystems. Yahoo och Google har gått med på att deras sökresultat begränsas på deras kinesiska sökmotorer. Alltför frispråkiga bloggare stängs av. Samtidigt framhåller Leijonhuvfud att kineserna i dag har större tillgång till information från omvärlden än någonsin tidigare.
Läsvärda boktipsKina sett med svenska ögon skildras muntert i boken Mei Venti! Inga problem!: Om livet i dagens Kina (2006) skriven av journalisten Catharina Lilliehöök som bor och verkar i Kina. Lilliehöök har verkligen ansträngt sig för att komma landet och människorna som bor där nära. Hon studerar kinesiska i flera år och väljer att bosätta sig i hutongerna i stället för i kvarter där det mest bor utlänningar. Hutonger är de traditionella kvarteren i Beijing med smala trånga gränder och gator där husen ofta ligger samlade runt en liten innergård. Denna låga, täta stadsbebyggelse håller alltmer på att försvinna till förmån för skyskrapor och moderna hus, men vissa delar är som väl är kulturminnesmärkta.
Med så många människor i ett land blir det lätt trångbott, och Lilliehöök beskriver fyndigt kinesernas brist på förståelse för det kanske typiskt svenska behovet av att få vara ensam. Ensam, varför ska/vill man vara det? Kinesernas rättframhet kan också bli komisk om man inte tar illa upp när någon påpekar hur trött man ser ut eller att man gått upp i vikt. För svensken som är van vid att saker och ting fixar sig någorlunda smärtfritt kan kinesernas mei venti, som de slänger sig med i tid och otid, vara nog så frustrerande. Det gäller att som Lilliehöök ha tålamod när inget blir som man tänkt sig.
Kinaresenären som söker det genuina Kina blir förstås nedslagen när hutongerna rivs och man hittar ett amerikanskt Starbucks i Förbjudna staden, men även Kina har rätt att förändras. Man får dock hoppas att även de vanliga kineserna har något att säga till om. SVT visade nyligen dokumentären Godnatt Beijing om villkoren för de boende när hutongerna ska rivas. Deras invånare har ingenting att säga till om, har ingen instans att överklaga till och får oftast bara några dagars varsel att flytta innan grävskoporna kommer. De höga markpriserna i staden är förstås orsaken till rivningarna, och OS är en mäktig påskyndare av den utvecklingen. Att kineserna har blandade känslor inför de olympiska spelen är förståeligt. Kinas framtid är dubbel och tvetydig, precis som så många andra aspekter av landet.
(Artikeln publicerad 2006-09-18)
Länk till NE.se: Den långa marschen
Extern länk: Introduktion till studier i kinesiska
Ett land att räkna med
http://www.ne.se/rep/ett-land-att-räkna-med
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
