Ellen Albertsdóttir, NE-medarbetare och frilansjournalist
Händelsen som avslutade miljöåret 2009 präglade också detsamma: klimattoppmötet COP15 i Köpenhamn. Förhoppningarna var skyhöga inför mötet, och besvikelsen därmed stor när ”Hopenhagen” blev till ”Brokenhagen”. Men det finns ljusglimtar: under 2009 gjorde den globala klimatrörelsen tydligt att den både lever och sparkar.
Redan i mars arrangerade Världsnaturfonden WWF ”Earth Hour”, en kampanj som riktade sig till ”alla”, det vill säga privatpersoner, organisationer, myndigheter och företag, och som uppmanade dem att under en viss tidpunkt släcka sina lampor. Flera kända byggnader var mörklagda under kampanjen, bland dem operahuset i Sydney, Fågelboet i Beijing, Petronas Twin Towers i Kuala Lumpur samt såväl Turning Torso i Malmö som Globen i Stockholm. I Sverige var det många som hörsammade WWF:s kampanj. På Svenska Kraftnät kunde man tydligt se att en halv miljon släckte sina lampor för ”Earth Hour”. Över hela världen uppskattas ungefär nära en miljard människor ha deltagit. Kampanjen fick dock kritik för att enbart handla om symbolpolitik. Vilken betydelse har det att vi släcker lyset, om vi sedan enbart tänder det igen en stund senare?
De flesta verkar nu vara överens om att det som framför allt behövs på miljöområdet är politiska initiativ. Ett sådant är EU:s beslut att från september förbjuda matta glödlampor, vilket i sig lockade till nostalgi över glödlampans varma ljus. En nostalgi som ledde till en för miljön mindre bra hamstring av glödlampor i många butiker.
 |
| MARTINA ERIKSSON/NATIONALENCYKLOPEDIN |
| Miljödemonstration under COP15 i Köpenhamn i december. |
Växande klyftor
Symbolpolitik såsom ”Earth Hour” kan däremot fungera som påtryckning. De politiska ledarna tycktes dock inte känna sig särskilt pressade, för klimatarbetet under 2009 kantades av svårigheter att komma överens. De stora utmaningarna var hur omfattande utsläppsbegränsningen skulle vara, och sedan hur denna klimatanpassning skulle finansieras.
I dessa strävanden tydliggjordes under årets förberedande miljötoppmöten ganska snart en klyfta mellan industriländerna i Nord och utvecklingsländerna i Syd, en klyfta som eskalerade fram till, och under, själva klimattoppmötet i Köpenhamn.
Få länder i världen vill konkretisera utsläppsbegränsningarna, liksom EU-länderna gjort med 20 procent till 2020 – vilket i Köpenhamn fällde möjligheterna till ett bindande klimatavtal. För flera av utvecklingsländerna i Syd, som Kina och Indien, kommer ekonomisk utveckling före klimatarbetet.
Tomma ord
Att USA inte har velat vara en del av Kyotoprotokollet, eller på andra sätt prioritera klimatfrågan, har väckt kraftig kritik under det senaste decenniet. Men under 2009, med ny president vid rodret, ville USA ta ledningen i kampen mot klimatförändringarna. ”USA skolkar inte längre”, underströk landets utrikesminister Hillary Clinton i sitt öppningstal vid en klimatkonferens i april i Washington D.C.
Sedan dess har dock USA:s president Barack Obama haft svårt för att presentera några konkreta löften. Obama har sagts vara bakbunden av landets kongress som inte har kunnat enas om klimatpolitiken. Trots detta stod hoppet mot slutet av COP15 nästan helt till Barack Obama. Men när USA:s president väl anlände på konferensens sista dag tycktes de allra flesta redan ha gett upp. Inte heller Obama kunde lova några specifika utsläppsminskningar, och hans tal till konferensen om hur han var på plats för att handla, inte tala, påminde således mer om tomma ord.
Centervändning
Klimatfrågan må ha dominerat detta år, men även andra miljöfrågor har väckt debatt. Året började med att Centerpartiet gjorde en tväromvändning i kärnkraftsfrågan. Tillsammans med de övriga allianspartierna beslutade Centerpartiet nämligen i februari att nya kärnkraftverk får byggas där sådana redan finns. Förespråkarna anser nämligen att kärnkraften är en miljövänlig energi, vilket då ses som ett fullgott alternativ när nu fossila bränslen gradvis ska ersättas.
Regeringen tog även två andra, från miljöhåll, kritiserade beslut. Dels gav man klartecken till konsortiet Nord Stream att bygga en gasledning mellan Ryska federationen och Tyskland på Östersjöns botten, dels beslutade man i september att bygga Förbifart Stockholm, en mycket omdiskuterad motorväg i huvudstaden. ”Det är märkligt och otidsenligt av Sveriges regering att presentera ett förslag som bortser från fordonstrafikens klimatpåverkan”, kommenterade Jakob Lagercrantz, ordförande i Gröna Bilister, då.
Greenwashing
År 2009 fortsatte alltså miljötrenden, men den stötte samtidigt på kraftiga motgångar. Dels i Köpenhamn, dels på vår egen hemmaplan. För vem ska definiera vad som är miljövänligt? Är kärnkraft miljövänligt? Eller elhybridcyklar? TV-reklamen lockade under året med en ny elhybridcykel till ”miljökämpar som är lite bekväma”, men frågan är om att det är rätt att, för miljöns skull, byta ut pedalkraft mot batterikraft. Att använda dessa ord om batteridrivna cyklar är ett exempel på det som brukar kallas för ”greenwashing”: den smutsiga byken tvättas ytligt ren.
Överhuvudtaget gav 2009 motstridiga budskap i miljöfrågan. Kanske aldrig tidigare har så många engagerat sig för vår planets välmående, men trots detta hade världens politiska ledare ytterst svårt att nå konsensus. Men det finns inga genvägar. I Köpenhamn fanns det också många andra som insåg detta – som de runt hundratusen personer som trotsade vinterkylan i en demonstration för klimatet. Det lovar gott.
(Reportaget publicerat 2009-12-29)
Ett miljöår i klimatförändringens tecken
http://www.ne.se/rep/ett-miljöår-i-klimatförändringens-tecken
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
