EU-utvidgningen: |
||
Bene{dekreten av Folke
Schimanski |
||
|
Bene{dekreten har varit mycket uppmärksammade i medierna i år. Från tyskt, österrikiskt och ungerskt håll har förts en kampanj för dekretens upphävande. Man fordrar att Tjeckoslovakiens två efterföljarstater förklarar dekreten som ogiltiga. Högern i Österrike, med Jörg Haiders FPÖ i spetsen, har till och med krävt att Tjeckien inte ska få bli medlem 2004 i EU, eftersom Benešdekreten sägs strida mot de i EU fastlagda normerna för minoriteters rättigheter.
Komplicerad historia Vad är då Bene{dekreten? Sitt namn har de fått efter Edvard Beneš, Tjeckoslovakiens president före och efter den tyska ockupationen. Vanligen menar man med Bene{dekreten de bestämmelser och lagar som utfärdades av den icke-kommunistiska tjeckoslovakiska regeringen efter Nazitysklands nederlag 1945 av vilka en del var direkt riktade gentemot de så kallade sudettyskarna. Dekreten tillkom för att återupprätta den tjeckoslovakiska staten. Fast det är mer komplicerat än så. Inte bara sudettyskar fördrevs utan också ungrare (från den slovakiska delen). Även termen sudettyskar är otydlig, eftersom området Sudeterna ligger i norra delen av det forna Tjeckoslovakien. I dagligt tal menar man dock den tysktalande befolkningen i landets gränsområden i norr, väster och söder. Ordet tyskar är också tveksamt, eftersom Tjeckoslovakien som stat avsöndrade sig efter första världskriget från den österrikiska Donaumonarkin. Sudettyskarna hade aldrig varit tyska medborgare förrän Hitler invaderade Tjeckoslovakien i mars 1939. Egentligen borde ordet sudettyskar bytas ut mot tysktalande befolkning i Böhmen och Mähren i det forna Tysk-romerska riket, sedermera kejsardömet Österrike (-Ungern), sedermera Tjeckoslovakien, till slut det nazityska protektoratet Böhmen-Mähren. Men det blir för krångligt som synes, alltså bör man behålla termen sudettyskar. Fördrivna tyskar Bene{dekreten knyts till misshandeln, trakasserierna och fördrivningen av vad man såg som icke-önskade minoriteter i Tjeckoslovakien. Det är inte heller helt korrekt. Endast tio till femton av de totalt 143 dekreten hade med minoritetsfrågan att göra. Dekreten reglerade provisoriskt återupprättandet av den tjeckoslovakiska staten efter andra världskriget. Från tjeckisk sida hänvisar man också gärna till artikel 13 i Potsdamavtalet, som segrarmakterna slöt i augusti 1945. Här talas om en reglerad och human transferering av tyskar i Östeuropa överhuvudtaget. Men liksom i Polen och Jugoslavien hade fördrivningen av den hatade tyska befolkningen startat långt före avtalets ingående, och den var varken reglerad eller human. Tre av Benešdekreten från maj, juni och oktober 1945 förändrade radikalt den tyska minoritetens egendomsförhållanden i Tjeckoslovakien. De betydde i korthet att tyskars egendom beslagtogs utan någon som helst kompensation. Hämndlystnad Ett annat dekret i juni 1945 öppnade dörrarna för en urskillningslös förföljelse och bestraffning av tyskar, varvid inte enbart nazister drabbades. Alla tyskar förlorade sina politiska rättigheter. De tvingades bära vita armbindlar med bokstaven N för tysk. De fick begagna allmänna kommunikationer endast mot tillstånd. De fick inte inneha vare sig radioapparater eller cyklar. Åtgärderna liknar nazisternas diskriminering av judarna och kopierar också drag i den tyska ockupationsregimens hänsynslösa förtryck av tjeckerna. Det var en hämndaktion. Dessutom ville man göra sig av med en folkgrupp där det funnits opinioner som ansågs hota den tjeckoslovakiska nationens bestånd med bland annat krav på mycket långtgående autonomi. Det var alltså samtidigt fråga om en problemlösning. Den mest radikala åtgärden var vad som på tjeckiska heter odsun, fördrivning. Bene{ förklarade saken så här: Man säger, att vi gör detsamma som nazisterna gjort mot oss. Om detta påstående är rätt eller inte, förklarar jag att sudettyskarna måste bege sig till riket på grund av vad de gjort vårt land eller folk under kriget. Omkring två och en halv miljoner sudettyskar fördrevs därför till Tyskland och Österrike. Krav på gottgörelse Men uppemot 230 000 sudettyskar stannade trots allt kvar. Deras villkor i Tjeckoslovakien blev med tiden något bättre, bland annat därför att deras kunnande behövdes i uppbyggnadsarbetet. Under kommunisttiden fick alla kvarvarande sudettyskar tjeckoslovakiskt medborgarskap. Men de sågs fortsatt med stor misstänksamhet, även de så kallade antifascisterna bland dem. Den organiserade sudettyska exilpropagandan i Tyskland och Österrike menar att drygt 200 000 sudettyskar förlorade sina liv i samband med odsun. Andra tyska och tjeckiska undersökningar sätter dock dödssiffran så lågt som till 40 000. Det är alltid svårt att komma till exakta eller allmänt accepterade tal i sådana här sammanhang. Sudettyskarna och deras ättlingar har alltsedan efterkrigsåren bedrivit en intensiv agitation mot de olika tjeckiska regimerna. Trots en uttrycklig ursäkt av president Havel upprepar deras röststarka organisationer ständigt krav på en sorts gottgörelse. Vad denna går ut på är oklart, men de mera radikala lokalföreningarna i Tyskland och Österrike kräver helt enkelt sudettysk egendom tillbaka. I årets förbundsdagsval i Tyskland tog kansler Schröders motkandidat, CSU:s Edmund Stoiber som själv är gift med en sudettyska sig aktivt an sudettyskarnas sak. Inför riksdagsvalet i Österrike 24 november har det främlingsfientliga partiet FPÖ använt Benešdekreten som ett slagträ i debatten mot EU:s östutvidgning. Litteratur: Barbara Coudenhove-Kalergi/Oliver Rathkolb (utg.), Die Bene{-Dekrete (2002) (Artikeln publicerad 2002-11-16) |
EU-utvidgningen: Benešdekreten
http://www.ne.se/rep/eu-utvidgningen-benesdekreten
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
