Magdalena Stjerndahl, NE-medarbetare
En rundresa i Europa har hittills inneburit en mängd olika valutor att hålla reda på. För många är det en del av charmen med resandet – att i stället för de vardagliga sedlarna få en bunt "Monopolpengar" med okända gubbar och symboler i handen.
För den som vill minnas hur de gamla europeiska valutorna såg ut gäller det att nu spara de sedlar och mynt man råkar ha liggande. Efter 1 januari 2002 kommer nämligen tolv av EU:s medlemsländer att gå över till den nya gemensamma valutan euro.
Eurons historia
Redan när EEC (Europeiska ekonomiska gemenskapen) bildades 1957 fastställdes att en gemensam europeisk marknad med fri rörlighet för människor, varor och kapital skulle vara en målsättning för samarbetet mellan medlemsländerna. Genom åren har en fördjupning av samarbetet ständigt diskuterats. Diskussionerna ledde så småningom fram till regeringskonferensen i den nederländska staden Maastricht 1991. Här lyckades man efter mycket debatterande enas om ett nytt fördrag om en europeisk union. Huvuddragen i denna var att det tidigare EG-samarbetet skulle byggas ut ytterligare och bl.a. innefatta en ekonomisk och monetär union (EMU) med gemensam valuta och gemensam centralbank (ECB).
Tanken bakom valutaunionen är främst att förstärka EU:s inre marknad. Den gemensamma valutan ska underlätta handeln och öka rörligheten över gränserna. För den enskilde konsumenten blir det lättare att jämföra priser, och detta ska förhoppningsvis leda till att konkurrensen blir effektivare. Företagen ska slippa problem med växelkursförändringar.
Europeiska centralbankens uppgift är att utforma den gemensamma penningpolitiken för euroområdet och att försöka upprätthålla prisstabilitet. Banken driver penningpolitiken helt självständigt. Den har sitt säte i Frankfurt am Main i Tyskland. I varje euroland finns det sedan också en nationell centralbank.
Höga inträdeskrav
För att få delta i valutaunionen ställs vissa ekonomiska krav på medlemslandet. Kraven är låg inflation, sunda statsfinanser, stabil växelkurs och låga räntor. Elva EU-länder har varit med från början: Belgien, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike. Från och med i år deltar också Grekland. Tre EU-länder, Sverige, Storbritannien och Danmark, har bestämt sig för att stå utanför valutaunionen tills vidare.
Danmark beslutade att inte vara med efter en folkomröstning sommaren 2000. Efter en hård och infekterad valkampanj vann nej-sidan en ganska tydlig seger.
I Sverige har stödet för EMU varit svagt. Nu börjar det emellertid stiga. Enligt en undersökning från Temo är i dag 42 procent av befolkningen för ett medlemskap, medan 43 procent är emot. För ett år sedan ledde nej-sidan med 52–30. En anledning till det ökade stödet tros vara kronans sjunkande värde. Om kronan knöts till euron skulle den med säkerhet stärkas.
Att politikerna väljer att trots allt inte göra detta är rädslan för att en koppling till euron skulle uppfattas som ett försök att smussla hit valutaunionen bakvägen. I stället talar mycket för en folkomröstning 2003 eller 2004. Då skulle omröstningen inte blandas ihop med något riksdagsval och man skulle undvika att andra valfrågor ställdes i skuggan av ett ja eller nej till EMU.
Gemensamma sedlar och skilda mynt
Utseendet på mynten och sedlarna har föranlett många diskussioner. De måste fungera i alla euroländer och inget land får gynnas eller känna sig förbigånget.
Sedlarna kommer att finnas i sju valörer och vara likadana i alla medlemsländer. Österrikaren Robert Kalina har designat sedlarna på temat "tidsåldrar och stilar i Europa". På framsidan kommer sedlarna att ha en bild av ett fönster eller en port, vilket ska symbolisera andan av öppenhet och samarbete i Europa. På baksidan avbildas en bro, vilket symboliserar det nära samarbetet och kommunikationen mellan Europa och resten av världen. Fönstren, portarna och broarna är inte avbildningar av verkliga byggnadsverk utan utgår från arkitektur från sju stora stilepoker i Europas kulturhistoria.
Mynten kommer däremot även fortsättningsvis att vara något olika i skilda länder. Alla mynten ska dock gälla inom hela euroområdet. Den ena sidan är gemensam och har utformats av Luc Luycx vid det kungliga belgiska myntverket. Den andra sidan har länderna själva fått utforma.
Den gemensamma sidan visar Europas karta i olika utformning omringad av den europeiska unionens tolv stjärnor. 1-, 2- och 5-centsmynten visar var Europa ligger på en världskarta, 10-, 20- och 50-centsmynten visar Europa som en grupp av individuella stater och 1- och 2-euromynten visar ett enat Europa utan gränser.
Euromyntets andra sida har varje medlemsland kunnat utforma efter eget tycke. I en del länder har regeringen ensam bestämt hur mynten ska se ut, i andra har tävlingar utlysts och olika kommittéer och juryer har fällt avgörandet. Resultatet har blivit ganska olika i de skilda länderna. I Belgien, Luxemburg och Nederländerna har man samma bild på alla de åtta valörerna – landets nuvarande regent. Irland har den keltiska harpan på alla myntslag. I andra länder har man genom motiven på mynten velat spegla landets historia och viktiga symboler. Så har man i exempelvis Italien berömda verk av italienska konstnärer på mynten. I Österrike gjorde man opinionsundersökningar innan motiven slutgiltigt fastställdes. Resultatet blev att man på de värdefullare mynten återfinner fredspristagaren Bertha von Suttner och Wolfgang Amadeus Mozart. På de lägre valörerna finns den alpflora som så många förknippar med Österrike, alpina primulor, edelweiss och gentiana.
Snart i var mans hand
Ännu så länge finns euron bara som ett elektroniskt betalmedel. Man kan visserligen göra överföringar mellan två banker eller betala med kontokort i euro, men ingen vanlig medborgare har hittills hållit en euro i sin hand. Sedan en tid har emellertid tolv sedeltryckerier runt om i Europa gått varma. 14,5 miljarder eurosedlar ska tryckas och de flesta av dem ska ut i cirkulation redan under nästa år. Samtidigt präglas 50 miljarder mynt. På en euro går det 100 cent och mynten kommer att finnas i åtta valörer.
Det är mycket viktigt att sedlarna och mynten tillverkas på exakt samma sätt över hela Europa. Meningen är att de ska kunna användas i automater i alla länder. För att försvåra för förfalskare finns en mängd säkerhetsdetaljer. På sedlarna finns förutom den välkända vattenstämpeln, säkerhetstråden och genomsiktsbilden ett hologram och pärlemorfärgade detaljer som skiftar färg på baksidan. Mynten har räfflade kanter och de högre valörerna görs i en speciell bimetallteknik som är svår att kopiera.
Att tolv länder samtidigt går över till en ny valuta är världsrekord i valutaomställningar. Och kom ihåg – den som inte är nostalgiskt lagd får skynda sig till banken. Redan två månader in på det nya året kommer det att vara för sent att växla in de gamla pengarna.
Extern länk:Eurosedlar och euromynt
(Artikeln publicerad 2001-11-06)
Euron i startblocket
http://www.ne.se/rep/euron-i-startblocket/NT4674
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
