Arne Järtelius, NE-redaktör
Nu har EU-ländernas arbete med att enas om en ny grundlag för Europeiska unionen inletts. Det baserar sig på Framtidskonventets utkast till en konstitution för Europa som överlämnades till Europeiska rådet i Thessaloniki 20 juni i år.
Arbetet med en ny EU-konstitution leds under hösten av EU:s ordförandeland Italien. Den italienska regeringens förhoppning är att kunna bli klar under året, inte minst för att kunna få namnet på en italiensk stad knuten till slutprodukten, och därför bedrivs arbetet i hög fart med tre EU-toppmöten redan inplanerade under hösten.
Från svensk sida tycker man att det skulle vara att hasta fram en slutprodukt. Förvisso finns det en med övriga EU-länder gemensam plattform att stå på genom Framtidskonventets förslag, men för att riksdagen i det för det här ärendet sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet ska få tid på sig att ta ställning till de olika frågorna i förslaget behöver man tid till 20 november, då även omröstning sker.
 |
|
Kommer Javier Solana även att vara utrikesminister i det utvidgade EU nästa år? |
|
JOCK FISTICK/REPORTERS/SCANPIX |
Traditionsbrott
Idén om ett konvent som en metod för att skapa konstitutionella och institutionella förändringar i EU nämndes i Europaparlamentet redan i oktober 2000. Beslutet att sammankalla konventet fattades av Europeiska rådet i belgiska Laeken i december 2001, och där förutsattes det att arbetet skulle vara avslutat 17 månader senare, i juni 2003.
Konventets uppgift var att göra en översyn av EU:s konstituerande principer och grundläggande institutioner samt att utarbeta ett förslag till en författning. Att använda ett konvent för ett sådant arbete representerar, skriver Olof Petersson m.fl. i en läsvärda "Demokrati i EU", ”ett brott mot EU:s traditioner för fördragsändringar”, och det kom till stor del till som en reaktion på det ”demokratiunderskott” som EU enligt många lider av.
Framtidskonventet inledde sin verksamhet 26 februari 2002. Arbetet leddes av ett presidium med den förre franske presidenten Valéry Giscard d´Estaing som ordförande och med den tidigare italienske konseljpresidenten Giuliano Amato och den förre belgiske premiärministern Jean-Luc Dehaene som vice ordförande.
Konventet bestod av 105 ledamöter från regeringar, parlament i medlems- och kandidatländer och EU-institutioner. Från Sverige liksom från övriga länder deltog en regeringsrepresentant och två riksdagsrepresentanter med var sina ersättare. Den svenska regeringen representerades av den förra utrikesministern Lena Hjelm-Wallén, och den svenska riksdagens representanter var Göran Lennmarker (m) och Ingvar Svensson (kd).
Lyssna, reflektera, förhandla
Konventets arbete omfattade tre faser: en inledande lyssnarfas under våren 2002, en reflektionsfas under hösten 2002 och en förslags- och förhandlingsfas under vintern–våren 2003. Konventet höll öppna plenarmöten i Bryssel i genomsnitt en gång i månaden. Elva arbetsgrupper analyserade ett antal frågor på djupet och rapporterade sina förslag till konventet. I den ovan nämnda boken ”Demokrati i EU” skriver statsvetaren Olof Petersson m.fl. att man ser konventet som ett lika överraskande som ”intressant politiskt experiment”.
Uppdraget från Europeiska rådet till konventet var ganska öppet. Det kunde antingen inrikta sig på att sammanföra existerande EU-fördrag, föreslå omskrivningar i de gamla fördragstexterna eller utarbeta en helt ny fördragstext. Ordförande Giscard d´Estaing inriktade arbetet från allra första början tydligt på att konventet i juni 2003 skulle kunna presentera en ny fördragstext, ett konstitutionellt fördrag.
Ett första steg mot en ny fördragstext togs när ordföranden vid ett plenarmöte 28–29 oktober 2002 presenterade ett första utkast till konstitutionellt fördrag. Det var i huvudsak en skiss med rubriker som sedan vartefter fylldes med innehåll.
I de enskilda länderna uppdrogs det åt olika organ att ansvara för den nationella debatten i anslutning till konventsarbetet. I Sverige gick uppdraget till EU 2004-kommittén, som är en av regeringen tillsatt parlamentarisk kommitté. Kommittén har till uppgift att bidra till en folklig debatt om EU:s framtid, bland annat genom olika projekt.
Framtidskonventet tillämpade en öppenhet i sitt arbete som är ovanlig i EU-sammanhang. Konventets möten var öppna, och det inrättade en egen hemsida med rikligt med information om konventarbetet. I juni 2002 ägnade konventet ett plenarmöte åt diskussion om det civila samhället, varvid företrädare för enskilda organisationer i olika länder fick tillfälle att framföra sina förslag. Ungdomar fick en särskild chans att framföra sina förslag vid ett särskilt ungdomskonvent under en vecka i juli 2002. Vid båda tillfällena utarbetades särskilda rapporter.
Efter långt och hårt arbete skedde slutförhandlingarna om konstitutionsutkastet i maj och juni 2003. På sitt plenarmöte 13 juni 2003 kunde konventet enas om ett utkast till ett fördrag om inrättandet av en konstitution för Europa, vilket i slutligt skick överlämnades till Europeiska rådets ordförande i Rom 18 juli 2003.
Medlemsstaternas EU
Framtidskonventets förslag är uppdelat i fyra delar. Den första delen av förslaget innehåller bestämmelser om unionens mål, maktbefogenheter och styrelseformer och betecknas som en grundlag för EU. Den andra delen innehåller rättighetsstadgan. Den tredje delen behandlar unionens politik och funktion, och i fjärde delen finns allmänna bestämmelser. Därtill kommer ett antal protokoll och förklaringar som förtydligar olika delar av konstitutionen, däribland subsidiaritetsprincipens tillämpning och de nationella parlamentens inflytande.
Några viktiga förändringar mot tidigare EU-fördrag – här åsyftas Maastricht-, Amsterdam- och Nicefördragen – är:
- EU:s konstitution samlas i en enda mer lättläst text. Dess första del kan liknas vid en grundlag och beskriver vilka befogenheter EU har samt EU:s värden, mål och styrelseformer. Övriga tre delar i konstitutionsförslaget handlar om rättighetsstadgan, olika politikområden samt allmänna bestämmelser.
- EU fortsätter att vara en mellanstatlig organisation – någon federation är det således inte tal om – för europeiska länder med endast de befogenheter som medlemsstaterna har överlämnat till EU. Nu finns för första gången inskrivet en rätt att lämna EU.
- EU-konstitutionen klargör vilka beslut som fattas av medlemsländerna och vilka som fattas av EU. Den klargör också fördelningen av makt mellan EU:s olika institutioner. – EU-president – även kallad rådsordförande – väljs för 2 ½ år i stället för dagens roterande ordförandeskap;– EU får en egen utrikesminister och euroländerna får en egen finansminister; – EU-kommissionen fortsätter att ha en kommissionär från varje medlemsland till år 2009 då det blir 15 kommissionärer och tio biträdande kommissionärer utan rösträtt;– Europaparlamentet får medbestämmanderätt i 70 uppräknade områden i stället för nuvarande 34;– en särskild europeisk åklagare får i uppgift att bekämpa bedrägerier med EU-medel.
- Det krävs fortfarande eniga beslut i utrikes-, försvars- och skattefrågor inom EU, men annars blir kvalificerad majoritet vanligare. Då kommer det att behövas stöd av minst hälften av medlemsländerna och att dessa representerar 60 procent av EU:s befolkning, dvs. i det 25 länder med totalt 452 miljoner invånare omfattande EU från 1 maj nästa år kommer det att krävas stöd från länder med sammanlagt över 271 miljoner invånare.
Medborgarnas EU
EU:s öppenhet gentemot medborgarna blir med Framtidskonventets förslag större. Ministerrådet ska ha öppna möten när de stiftar EU-lagar, och det ska bli lättare att få tag i EU-dokument.
- Om EU-medborgarnas rättigheter säger Framtidskonventet:– EU:s r ättighetsstadga skrivs in så att medborgarna därmed skyddas mot kränkningar av någon EU-institution;– EU-medborgare får delta i val till Europaparlament där de bor och kan också få hjälp av annan EU-ambassad än det egna landets om den inte finns representerad.
Så långt förslaget om en författning för ett 25 medlemsländer omfattande EU. Nu återstår det att se vad regeringarna i de 25 länderna kan enas om. Senast i maj nästa år ska det vara klart, så att de länder som så vill hinner ha med frågan i en särskild folkomröstning i samband med EU-valet 13 juni 2004.
Litteratur
- John Gillingham, European Integration 1950–2003. Superstate or New Market Economy? (2003)
- Olof Petersson m.fl., Demokrati i EU (2003)
- Europeiska konventet, Utkast till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa (2003).
Externa länkar
- Europeiska konventets hemsid
- EU 2004-kommittén (EU-stafetten)
(Artikeln publicerad 2003-10-03)
Europademokrati: EU:s grundlag i stöpsleven
http://www.ne.se/rep/europademokrati-eus-grundlag-i-stöpsleven
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
