Arne Järtelius, aktualitetsredaktör
Adolf Hitler hit och Adolf Hitler dit. Litteraturen om olika aspekter på diktatorn Hitler, kulten av Führern och framväxten av Tredje riket är så omfattande att man kan tala om en Hitlerindustri. Nyligen fick vi oss exempelvis till livs vilka böcker som fanns i Hitlers bibliotek genom Timothy W. Rybacks studie Böckerna som formade Hitler (2009), och genast får vi veta att detta är ”en avslöjande närstudie” som hjälper oss att bättre förstå diktatorn.
Att samma Hitlerindustri inte förrän nu kunnat klämma ur sig ett enda vetenskapligt verk om Eva Braun, Hitlers hustru, är många gånger mer avslöjande. I stället har vi om Eva Braun invaggats i tron att hon inte annat var än en flicksnärta, en sidofigur, en opolitisk, allt ovetande och ointresserad mätress. Heike B. Görtemakers epokgörande (och källkritiskt sett mönstergilla) studie Leben mit Hitler (2010) kommer att göra det nödvändigt att på flera punkter revidera den sedan länge vedertagna bilden av Hitler.
 |
| VERLAG C.H. BECK |
| Hitler och Braun hösten 1938. |
Från gesäll till mamsell
Adolf Hitler och Eva Braun råkade varandra för allra första gången 4 eller 11 oktober 1929. Det var i fotografen Heinrich Hoffmanns ateljé på Amalienstrasse 25 i närheten av Odeonsplats i centrala München. Hitler hade känt Hoffmann sedan början av 1920-talet, och med tiden hade Hoffman, medlem av NSDAP sedan starten, avancerat till Hitlers livfotograf. Den fotointresserade Eva Braun hade fått arbete hos Hoffman som medhjälpare i september samma år. Hitlers (som då gick under täcknamnet Wolf) och Brauns första kontakt avslutades med en lättare måltid tillsammans med Hoffmann. Efteråt frågade Braun vem denne Wolf var. ”Känner du inte igen honom från alla fotografier. Det är Hitler, vår Adolf Hitler.”
Efter den dagen tog den då 40-årige Hitler vid varje besök hos Hoffmann med sig små gåvor till den 17-åriga Braun. 1930 gav Hitler sin närmaste förtrogne Martin Bormann i uppgift att ta reda på om familjen Braun – Friedrich och Franziska med tre döttrar – var ”arisk”. Efter 1931 blev kontakterna mellan Braun och Hitler intensivare, och från 1932 har hon av olika källor beskrivits som Hitlers ”Geliebte”. Att det kärleksförhållandet inte skulle utveckla sig till en officiell och formaliserad förbindelse hängde inte minst ihop med den av Hitler och Goebbels inscenerade ensamhets- och isoleringsmyten, som skulle göra den nationalsocialistiska ledaren omöjlig att angripa personligen. För Führern, denna ”folkliga Messias”, denna gudomliga Übervater fanns bara folket. ”Hitler ist Deutschland! Deutschland ist Hitler!” En enda gång mellan 1933 och 1945 var Eva Braun och Adolf Hitler synliga tillsammans på ett pressfoto. Det var 1936 i samband med olympiska vinterspelen i Garmisch-Partenkirchen. Officiellt och protokollärt fick Eva Braun nöja sig med rollen som privatsekreterare eller som den ständigt närvarande Hoffmanns fotoassistent.
Från 1934 var Eva Braun en återkommande gäst på Hitlers högkvarter Berghof i Obersalzberg, och efter hennes andra självmordsförsök i augusti 1935 kom hon att inta en av platserna närmast Hitler. Detta dock endast undantagsvis i officiella sammanhang – partidagarna i Nürnberg 1935 var ett första sådant – men desto synligare blev hon i den inre kretsen kring Hitler med Berghof som främsta träffplats. Där fick hon nu även umgås på jämlik fot med partikoryféernas äkta makar som Ilse Hess, Margarete Himmler, Margarete Speer och Gerda Bormann.
”Senast 1936 övertog Eva Braun i den privata kretsen mer och mer rollen som gästgiverska”, och hon ska enligt en av Hitlers tre livläkare – Hitler var en hypokondriker av sällan skådat slag – vid flera tillfällen ha sett på sig själv som ”Herrin des Berghofs”. Men, som sagt bara där. I Hitlers första personliga testamente (handskrivet och dagtecknat 2 maj 1938) är för första och enda gången i de efter diktatorn få bevarade privata papperen Eva Braun med namns nämnande omnämnd. ”Fräulein Eva Braun” skulle där, i händelse av Hitlers död, livet ut få ett underhåll av NSDAP på 1 000 mark i månaden.
Från älskarinna till härskarinna
Den officiella kvinnobilden i den nationalsocialistiska propagandan var en moderskult med kvinnans omland begränsat till hem och barn. Att den bilden hade väldigt lite med verkligheten under Hitlers 12 år vid makten att göra är en annan sak. Att sedan den bilden därtill fick leva kvar efter kriget och bilda en del i tesen om ”kvinnans oskuld” kom väl till pass när kvinnor i Västtyskland under 1950-talet behövde ursäkta sin roll under Hitlertiden. I det mönstret har länge även Eva Braun blivit inpassad, men är inte även den som blint ”bara följer order” att sätta på kollaboratörernas anklagelsebänk? Görtemaker uttrycker det så här om Eva Braun: ”Säkert är att hon inte passar in i den gängse bilden av den totalt ovetande, ointresserade mätressen.”
Med krigsutbrottet kom Hitler att bli en alltmer sällsynt gäst på Berghof samtidigt som Eva Braun mer och mer kom att ta över verksamheten där. Till slut var det bara Martin Bormann, från maj 1940 ledare av ”Führerns” partikansli, som gjorde Eva Braun äran stridig, och hon kom att spela en viktig avlastande roll för Hitler när han väl var på Berghof. Äktenskapet mellan de två dagen före deras gemensamma självmord kan väl ses som en logisk slutpunkt på deras liv tillsammans. Hitler förklarar det så här i sitt personliga testamente dikterat samma kväll som de gifte sig: ”…har jag nu beslutat att ta denna flicka till hustru, som efter långa år av trogen vänskap av fri vilja tog sig in i den nästan belägrade staden för att dela sitt öde med mitt”.
Görtemaker sammanfattar: ”Under de fjorton åren av deras intima förhållande utvecklade sig Eva Braun från en enkel och vid sidan av stående flicka från en småborgerlig familj (…) till en nyckfull, kompromisslös förespråkare av den obetingade trofastheten gentemot diktatorn.”
Från osynlig till medskyldig
Att se på och skildra kvinnor i allmänhet och mäktiga mäns kvinnor i synnerhet som offer brukar vara populärt. Det har genom åren i allra högsta grad gällt för Eva Braun, men med Görtemakers biografi blir det fortsättningsvis svårt att hålla den fasaden ren.
Den 7 mars 1945 beslutade Eva Braun att lämna München för Berlin för att där skriva slutet på berättelsen om sitt korta liv. Med det klev hon slutgiltigt ut ur skuggan av sitt mångåriga mätressliv, och efter att först ha gift sig med Hitler för att kort tid därefter ta livet av sig tillsammans med sin nyblivne make blev hennes namn för alltid förbundet med hans. ”Hon blev”, skriver Görtemaker, ”en legend genom deras gemensamma slut.”
På samma sätt som Eva Braun under Hitlers levnad inte passade in i den officiella bilden av honom, har hon fram till nu inte passat in i Hitlerindustrins ganska ensartade bild av Führern. Den bild av Eva Braun som inte tillräckligt god för Hitler och i avsaknad av format för att få uppträda vid hans sida, som Hitlers förtrogna och efterföljare spritt sedan krigsslutet, har enligt Görtemaker ”förvånansvärt nog”, till och med letat sig in i vetenskapliga avhandlingar (i populärhistoriska verk om Hitlertiden är den bilden legio). ”Ickebeaktandet av Eva Braun som historisk figur får icke minst sin förklaring av den i litteraturen förhärskande Hitlerbilden.” Kan man nu kanske hoppas på en revidering av den bilden?
(Reportaget publicerat 2010-05-05)
Eva Braun – livet med Hitler
http://www.ne.se/rep/eva-braun-livet-med-hitler
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
