Färden mot stjärnorna fortsätter

Lennart Hultqvist, redaktör för astronomi i NE

Utforskningen av de avlägsna jätteplaneterna med hjälp av rymdfarkoster inleddes under 1970-talet. Fyra från USA uppsända farkoster var ämnade att lämna solsystemet. Med tre av dem har forskarna fortfarande kontakt.

Fyra farkoster – Pioneer och Voyager – är i full färd med att lämna solsystemet. Av dem har Pioneer 10 nu kommit ett gott stycke bortom Pluto, den avlägsnaste planeten. Farkosten befinner sig närmare dubbelt så långt bort från solen som Pluto gör. Men det är långt till stjärnorna. Trots att farkosten rör sig med en hastighet av 12 kilometer per sekund kommer det att dröja två miljoner år innan den närmar sig en av stjärnorna i Oxens stjärnbild.

Pioneer 10 har tillbringat närmare 30 år i rymden, och man kan fortfarande uppfatta dess radiosignaler. Det var den första farkosten att nå jätteplaneten Jupiter. Dess systerfarkost Pioneer 11 var första farkost vid Saturnus och är nu på väg mot stjärnor i Örnen, som den når om fyra miljoner år.

Även Voyager 1 och Voyager 2 är på väg ut bland stjärnorna. Sedan några år är Voyager 1 den farkost som kommit längst bort från solen, tidigare var Pioneer 10 avlägsnast. Voyager 2, uppsänd 1977, blev berömd för att passera förbi i tur och ordning Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus.

För rymdfarkosterna som lämnar solsystemet återstår två arbetsuppgifter. De ska undersöka solsystemets yttersta gräns samt, om de skulle hittas av utomjordingar, informera om människans existens och livet på jorden.

Solsystemets yttersta gräns

Gränsen i det här sammanhanget är inte där planetbanorna upphör. Den gränsen har farkosterna redan passerat. I stället går gränsen där solvinden, den ständiga partikelströmmen ut från solen, tappar sitt inflytande. Det sker vid den s.k. heliopausen. Men det återstår fortfarande några decenniers resa dit.

Dock kommer Voyager 1 redan omkring 2005 att passera ett område där solvinden bromsas upp, varvid ett slags chockfront bildas. Mätningar från farkosten förväntas skänka kunskap om detta område. Voyager 1 och 2 sänder signaler till omkring 2020, då ”elverken” ombord har tjänat ut.

Människans hållbaraste produkt

Pioneer 11 sänder inte längre signaler, och signalerna från Pioneer 10 är så svaga att man tillgripit s.k. kaosteorier för att kunna tyda dem. Vid ett tillfälle avvek för övrigt Pioneer 10 en aning från sin kurs, vilket kan tyda på att farkosten passerade nära ett okänt objekt utanför Neptunus.

Om drygt 100 000 år är Pioneer 10 så långt bort att gravitationen från solen inte längre påverkar farkosten. I miljoner eller miljarder år kommer den att röra sig i Vintergatan under inverkan av stjärnor eller grupper av stjärnor i dess närhet. På grund av att den liksom de övriga rör sig i nästan vakuum kan man räkna med en livslängd långt längre än något annat som människan har tillverkat.

Kyssar och Beethoven

Alla fyra farkosterna bär på information om människan. Ombord på Pioneer 10 och 11 finns en guldplatta med bl.a. en man och en kvinna avtecknade och med positionen för vår sol. Voyager 1 och 2 är rikare utrustade med ljud, tal, musik, språk och bilder inspelade på skivor. Behändigt nog finns även en instruktion för hur mottagaren ska spela upp skivorna. Det var den framlidne amerikanske astronomen Carl Sagan som ledde arbetsgruppen som valde ut inslagen från livet på jorden.

Kommer en främmande civilisation att hitta skivan som beskriver livet på jorden?

JPL/NASA

Det finns ljud från bl.a. hundar, vulkaner, regn, eld och bilar. Och från kyssar. Bland musiken märks t.ex. den sorgsna Cavatinan ur Beethovens stråkkvartett opus 130, Chuck Berrys ”Johnny B. Goode” och slagsverksmusik från Senegal. Den eventuelle mottagaren kan även ta del av hälsningar daterade 1977 från USA:s president Jimmy Carter och FN:s generalsekreterare Kurt Waldheim.

Nästa farkost att lämna solsystemet

NASA, den amerikanska rymdflygstyrelsen, har för närvarande planer på en farkost som renodlat skulle ägna sig åt att undersöka rymden utanför solsystemet. En sådan skulle kunna skjutas upp om något decennium. Den måste röra sig betydligt snabbare än de fyra ovannämnda farkosterna för att forskningsresultaten ska komma fram inom något eller några decennier efter det att färden startat.

Farkostens fart kan ökas genom att man använder sig av strålningen från solen, som fångas upp i ett solsegel och trycker farkosten framför sig. Radien på solseglet är tänkt att vara 200 meter. Slutfarten blir 70 kilometer per sekund, vilket är fyra gånger snabbare än vad Voyager 1 gör. Men mycket teknikutveckling återstår och något beslut om att skapa denna farkost är inte fattat.