Arne Järtelius, aktualitetsredaktör
Ständigt dessa romer! Från Frankrike utvisas de dagligen, och Sverige hör till de länder i EU som skickar tillbaka flest romer till Kosovo. I sitt remissvar till den statliga utredningen Romers rätt – en strategi för romer i Sverige (SOU 2010:55) skriver den moderata gruppen i stadsdelsnämnden i Fosie i Malmö: ”Vi i den moderata gruppen menar att man måste börja ställa krav på zigenarna (…) vi måste sluta dalta med denna folkgrupp.” Ständigt dessa ifrågasättanden!
För att visa att regeringen inte nöjer sig med den nämnda utredningen tog integrationsminister Erik Ullenhag (FP) i början av februari i år bladet från munnen: ”Den romska gruppen har genom historien utsatts för oacceptabla övergrepp som tvångssterilisering och att romska barn förvägrats rätten att gå i skola. För att komma vidare är det viktigt att sätta punkt för det som har varit och att staten erkänner de oförrätter som begåtts.”
 |
|
Franska romer |
|
STEPHANE MAHE/REUTERS/SCANPIX |
Sannings- och försoningskommission
Delegationen för romska frågor föreslog i sitt slutbetänkande att en sannings- och försoningskommission borde inrättas för att kartlägga och dokumentera de övergrepp, försummelser och diskriminerande åtgärder som gjorts mot den romska minoriteten under hela 1900-talet. I det fortsatta beredningsarbetet av betänkandet har det framkommit att det finns behov av kontinuerliga satsningar när det gäller dokumentation av och kunskapsspridning om romernas svenska historia. Det har även resulterat i ett förslag om en vitbok. Erik Ullenhag har sagt: ”Vitboken är en del i ett större arbete för att bryta det utanförskap som många romer fortfarande upplever. Samtidigt är det viktigt att inte se vitboken som det enda medlet på väg till ett ökat förtroende mellan grupperna, utan som en del i en större process, där det framför allt handlar om att bekämpa diskriminering.”
Vitboken ska arbetas fram på Arbetsmarknadsdepartementet under ledning av förra DO Katri Linna. Då hon ännu inte har hunnit sätta sig in i arbetet med vitboken gör att NE i stället fick en intervju med Andreas Bergström, Erik Ullenhags politiskt sakkunniga när det gäller diskriminering, nationella minoriteter, HBT-frågor, mänskliga rättigheter samt rasism och främlingsfientlighet. Han tar emot i departementets lokaler belägna på Vasagatan i Stockholm i det som tidigare var det av Ferdinand Boberg ritade huvudpostkontoret. Jag ber honom först att reda ut begreppen.
– Delegationen för romska frågor med Maria Leissner som ordförande inrättades i början av 2007. Den hade till uppgift att ta fram förslag på hur situationen för romer i Sverige kan förbättras. Ett av många förslag från delegationen var att inrätta en sannings- och försoningskommission. Lite grand inledde delegationen själv det arbetet, men när det gäller att gå lite mer på djupet finns det en hel del ytterligare att göra. Dit hör exempelvis att låta den äldre generationen romer i Sverige vittna om vad som hänt romerna i Sverige från, säg, 1930-talet och framåt. Den av ministern föreslagna vitboken är ett led i ett sådant arbete.
Varför kalla det vitbok? Vad är det för fel på delegationens förslag om en sannings- och försoningskommission?
– Det som i sammanhanget kan diskuteras är detta med försoning. Det har ju genom åren funnits ett antal sådana kommissioner runtom i världen – Sydafrika, Rwanda, Liberia och Honduras är några länder som har haft det – och erfarenheterna av dessa har varit ganska blandade. Lite grand kan det bli att man efteråt säger att nu har vi försonats, men det är inte säkert att alla tycker att det har skett. Av den anledningen kan det vara bra att ha ett namn på denna strävan som inte låter så kategoriskt.
Olika spår
Arbetet med det som ska bli en vitbok om romerna och den romska frågan har precis inletts och innan vitboken kommer att publiceras tar det ett par år. Under tiden finns det ytterligare planer från departementet riktade till den romska gruppen i Sverige. Vitboken ska ses som en insats, de omedelbara åtgärderna som en annan.
– På departementet jobbar vi nu för fullt med att ta fram ett antal åtgärder att kunna sättas in omgående för att förbättra för den romska gruppen här och nu. Exakt vilka de åtgärderna är kan jag inte säga för dagen. Detta i synnerhet beroende på att en del av de här åtgärderna kommer att kosta pengar och sådant tar längre tid att bereda. Under tiden kommer arbetet med vitboken att rulla på. När den sedan väl är klar är det vår förhoppning att den ska tjäna som ett erkännande från hela den svenska regeringens sida.
Varför ge just Katri Linna det här uppdraget?
– Hon har varit väldigt engagerad i just romska frågor och åtnjuter ett stort förtroende bland många romer.
I det pressmeddelande som Erik Ullenhag gick ut med framhölls vikten av ”att sätta punkt” när det gäller den romska frågan. Varför är det så viktigt?
– När vi från departementet i olika sammanhang – bland annat har vi anordnat ett antal hearings – träffar lite äldre romer kommer hela tiden det som har hänt den romska gruppen upp till ytan. De berättar sådant som att de inte fick gå i den svenska skolan, att de ständigt blev kringflyttade från plats till plats och att de diskriminerades i olika sammanhang. För den romska gruppen verkar det vara viktigt att få berätta om de oförrätter som de utsatts för. Det är nästan något som definierar de problem som de ser i samhället. De kommer inte in i det svenska samhället eftersom de helt enkelt inte känner sig välkomna där. Det finns en väldig förtroendeklyfta. Det är för övrigt något som kommer fram väldigt bra i utredningsbetänkandet Romers rätt. För att komma vidare tror vi att det för romerna kommer att kännas bra att ha ett tydligt erkännande från den svenska regeringens sida om de oförrätter som blivit begångna genom årtiondena.
Men inte bryter ni ett historiskt utanförskap med en vitbok?
– Nej, men den är väldigt viktig för framför allt den äldre romska generationen. För den är det ett sätt att komma vidare och för att kunna titta framåt. I stället för att bara titta bakåt ska man även kunna se framåt för sig själva och, inte minst, för sina barn och barnbarn. Men då gäller det att vi samtidigt gör en massa insatser för att överbrygga de klyftor som fortfarande finns kvar mellan den romska minoriteten och majoritetssamhället.
Länkar
Försonande vitbok om romer
http://www.ne.se/rep/försonande-vitbok-om-romer
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
