Ellen Albertsdóttir, frilansjournalist och NE-medarbetare
Boken The Facebook Effect (2010) av journalisten David Kirkpatrick presenterar en klassisk amerikansk framgångssaga. Huvudrollen intas av webbplatsen Facebooks grundare Mark Zuckerberg.
Historien om Facebook började i Mark Zuckerbergs studentrum på Harvard 2004. Inledningsvis kunde endast användare med e-postadresser knutna till just Harvard registrera sig. Kopplingen till Harvards elit bidrog till sajtens exklusivitet.
 |
|
Mark Zuckerberg på kontoret i Palo Alto, Kalifornien. |
|
PAUL SAKUMA/AP/SCANPIX |
”Random Play”
Snart öppnade man dock även för andra campus och något senare även för studenter på amerikanska high schools. Hösten 2006 öppnades webbplatsen för alla. Att sajten förr eller senare skulle öppnas var en tidig vision för Zuckerberg.
Ändå var atmosfären på Facebook, som inledningsvis hette Thefacebook, länge ungdomlig. Man uppgav dels sin civilstatus, dels vad man letade efter. Män, kvinnor, både och, eller kanske ”random play”? Vad sägs om ”whatever I can get”? Gradvis tog dock Facebook bort dessa alternativ.
Ändå var det just detta som bidrog till Facebooks framgångar. På college fanns det ett behov av en digital fotokatalog. Men jämfört med tryckta sådana, även de kallade facebooks, uppdaterades Facebook i realtid. Användaren kunde dessutom själv avgöra vilken bild man skulle ha på sajten.
Kontaktsida
Men Facebook startade inte som en dejtingsajt. Grundtanken med Facebook var att användarna skulle kunna hålla kontakt med sina vänner. Redan från början var det därför en förutsättning att man registrerade sig med sitt riktiga namn.
Detta skilde Facebook från konkurrenterna genom att det påverkade umgängesformen. På andra communities, där alla hade alias, var det betydligt lättare att kommunicera med främlingar. Det var också svårare att hitta personer som man redan kände.
Med Facebook ändrades detta. ”The Internet had entered a different era. It was becoming personal”, som David Kirkpatrick skriver i sin bok om fenomenet Facebook.
Miljardbud
Facebook växte snabbt. Varenda gång man öppnade Facebook för ett nytt college eller en ny high school exploderade användningen. Redan sommaren 2004 flyttade Mark Zuckerberg och hans rumskompisar, som också var hans tidiga kolleger, sitt kontor till en fastighet i Palo Alto, Kalifornien.
Zuckerberg blev erbjuden tio miljoner dollar för att sälja hela företaget. Det hade då existerat i fyra månader och Zuckerberg hade nyss fyllt 20 år. Han tackade nej. Det var inte det sista erbjudande som Zuckerberg tackade nej till.
Två år senare tackar han till och med nej ett bud på en miljard dollar från det amerikanska företaget Yahoo. Enligt David Kirkpatrick drivs Zuckerberg nämligen inte av pengar utan av tanken på att bygga något varaktigt.
Under den första tiden hade Facebook medvind. Möjligheten att tagga foton, som nu känns självklar, var unik för Facebook, och det ökade trafiken ytterligare 2005. Med att tagga foton menar man att man kan markera på en bild vem som är med på den. Detta blev en omedelbar succé.
Framgångens tre T:n
David Kirkpatrick förklarar Facebooks framgångssaga med en kombination av tur, tajming och teknisk stabilitet. Den stora utmaningen var nämligen att möta den enorma efterfrågan utan att sajten för den skull blev långsam. Facebooks föregångare Friendster hade misslyckats med just detta. Samtidigt tilltalade webbplatsens enkla gränssnitt många.
Zuckerberg hade också lärt sig en viktig läxa från ett tidigare projekt under Harvardtiden: Facemash. Här lät han användarna rösta på vem som var snyggast av olika studenter på Harvard. Zuckerberg hade kunnat bli avstängd från sin utbildning för det tilltaget.
Skillnaden mellan Facebook och Facemash var att han på Facemash hae laddat upp studentbilderna utan tillstånd. Facebook skulle däremot vara en plats där användarna själva bidrog med innehållet. Integritetsskyddet skulle vara högt. Trots det är det just oron över den personliga integriteten som har orsakat Facebooks största kriser.
Facebook blev Stalkerbook
Det var till exempel inte särskilt populärt när man i september 2006 lanserade News Feed, den funktion – flöde av nyheter – som gör att man kan se vad andra användare gör på Facebook.
Hela tanken med News Feed var att användaren skulle slippa gå in på vännernas profiler för att se om någon till exempel gjort slut med sin pojkvän eller flickvän. Nu hamnade all denna information i stället i ett flöde.
Zuckerberg hade stora förväntningar på den nya funktionen. Inledningsvis uppskattades den dock inte alls av användarna. Facebook kallades Stalkerbook. Det bildades protestgrupper och bara ett av hundra mejl till Facebook var positivt. Men Zuckerberg med kollegor seglade ur stormen. Lösningen blev att låta användarna själva avgöra vad som hamnade på just deras News Feed.
Ironiskt nog var det också just News Feed i sig som gjorde att protestgrupperna mot funktionen spreds så snabbt. Än i dag är det genom News Feed som användarnas innehåll sprids viralt, det vill säga med den snabbhet som vi i dag blivit så vana vid.
På News Feed sprids allt ifrån nätaktivism till roliga videor på YouTube. Detta är en del av den Facebookeffekt som har gett Kirkpatricks bok dess namn.
Nyhetsflödet kan ses som ett nytt sätt att kommunicera på. I princip fungerar News Feed som en prenumerationstjänst. Man prenumererar på nyheter om sina vänner.
Senare införde Facebook även möjligheten att prenumerera på olika företags nyheter genom att gilla deras sidor på Facebook.
Vänskapsfiltret
Zuckerberg hade tidigt en vision om att bygga en plattform. På ett alltmer splittrat Internet är Facebook på väg att bli den enande kraften. Genom din Facebookprofil kan du redan i dag kommentera och rekommendera till exempel nyhetsartiklar på andra sajter.
På Facebook blir ens vänner ens filter. Dina kontakter på Facebook filtrerar nätets stora informationsflöde. Studier har också visat att man är mer benägen att klicka på sådant som ens vänner tipsar om. Zuckerberg har kallat detta för en gåvoekonomi – ”jag ger dig något, du ger mig något”. Enligt statistik från Facebook själva finns ungefär varannan svensk med på nätverkssajten. Sedan dess har antalet ökat ytterligare. I takt med att Facebook fullständigt exploderat är det också vardag att allt från föräldrar till arbetskollegor har konton på sajten. På Facebook ryms alla i ett och samma rum.
Transparens
”You have one identity”, har Mark Zuckerberg sagt. Det är en viktig poäng för honom att inte skilja på det personliga och det professionella. Detta hör till Zuckerbergs vision om en mer öppen och transparent värld. Det är en värld där människor tar konsekvenserna av sitt agerande, menar Zuckerberg.
Men kommer Facebook att göra detsamma? Det återstår att se. I regissören David Finchers prisbelönta film The Social Network (2010) skildras Mark Zuckerberg som en asocial nörd som drivs av revanschlusta efter att ha blivit dumpad. I filmen lägger man dessutom stor vikt vid de beskyllningar om idéstölder som omgett Zuckerberg.
David Kirkpatrick, som uppmuntrades av Zuckerberg att skriva boken, håller sig i stället – surprise! – närmare grundarens egen skildring av sig själv.
I The Facebook Effect är Mark Zuckerberg en man som drivs av idéer. ”Vi ska förändra världen”, sa han redan under sajtens första månader våren 2004. ”Jag tror att vi kan göra världen till en mer öppen plats.”
Öppenheten till trots är Mark Zuckerbergs egen profil på Facebook låst. Ovanligt nog är det till och med helt omöjligt att skicka en enkel vänförfrågan. Är det vad som kallas för Facebookeffekten?
Facebookeffekten
http://www.ne.se/rep/facebookeffekten
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
