Fallfrukt och stjärnfall
av Lennart Hultqvist
NE-redaktör
Stjärnor och äpplen som faller heter Ulf Danielssons nyutkomna bok, som allra mest handlar om fysik och astronomi. Det finns även en undertitel, En bok om upptäckter och märkvärdigheter i universum. Boken tillhör genren populärvetenskap, där man försöker förmedla svårbegriplig vetenskap till den intresserade allmänheten.
I boken möter läsaren en mängd olika märkvärdigheter från antiken till våra dagar. Boken tar exempelvis upp forna tiders kometskräck, Aristoteles övergivna världsbilder, Newtons legendariska äpplen, Lord Kelvins 1800-talsmässiga klavertramp och kalendermakarnas vedermödor. Efter denna mjukstart serveras frågan om ljusets verkliga natur (partikel eller våg?) samt den einsteinska relativiteten. Hos Einstein löper tiden inte bara snällt på, den krumbuktar sig också!
Bokens krutdurk är kvantfysiken. Denna beskriver lagar för atomernas värld, lagar som trotsar allt förnuft. Kvantfysik är förbaskat svårt att förstå sig på även för fysikerna själva. Det surrar av paradoxer och besvärliga tolkningsproblem.
Ett mystiskt fenomen är den så kallade kvantmekaniska sammantvinningen. Två små partiklar belägna i var sitt hörn av Vintergatan kan i vissa falla vara ögonblickligen förbundna med varandra. Med hjälp av sammantvinning är teleportering, dvs. att ett föremål utan att färdas först befinner sig på en plats och senare på en annan plats, inte omöjligt att genomföra. Att som i TV- och filmserien "Star Trek" teleportera människor går inte, men fysikerna klarar i dag att teleportera enstaka partiklar.
I slutet av boken brakar det loss med svarta hål och strängteorin. Svarta hål finns faktiskt, men de är inte helsvarta eftersom de läcker lite strålning. Strängteorin är författarens eget forskningsområde. Han är professor i teoretisk fysik i Uppsala. Med hjälp av pyttesmå strängar drömmer fysikerna om att skapa en basteori för partiklar och krafter. Ett annat av bokens huvudnummer är hur universum bildades för många miljarder år sedan.
Ulf Danielsson har valt att mänga in händelser från ungdomsåren och familjelivet i sin förmedlingskonst. Det skapar liv i framställningen, och läsaren kan hämta sig en smula mellan de märkliga naturfenomenen. Han förser texten med litterära citat och drar några historier om kända fysiker.
Författaren äger stor förmåga att finna ett enkelt och vardagsnära sätt att uttrycka komplicerade resonemang. Boken rymmer helt enkelt språkglädje. Det är en lycklig bok. Undertecknad, med hygglig bakgrund i astronomi och fysik, glider fram mellan kapitlen, ständigt förundrad över den tilltalande textmassan. Men jag kan tro att läsare utan förkunskaper inom bokens områden tycker vissa kapitel är tämligen svårlästa.
Boken har inga illustrationer, vilket är ovanligt för en bok av detta slag. Vid några tillfällen tvingas författaren diskutera knepiga förlopp utan hjälp av så lite som en enkel teckning. Inte heller skymtar de moderna teleskopens härliga foton av himlavalvets under.
Denna bok är utmärkt populärvetenskap. Men det skulle inte vara bra om alla populärvetenskapliga böcker vore bildlösa som denna. Då skulle något gå förlorat för läsarna. Detta är bokens egen paradox.
(Artikeln publicerad 2003-11-12)
Fallfrukt och stjärnfall
http://www.ne.se/rep/fallfrukt-och-stjärnfall
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
