Michael Tapper
Antalet svenska filmer som premiärsattes under året var 35 stycken (jämfört med 28 filmer 2003) – 36 om man, vilket diskuterades inför Guldbaggenomineringen, räknar den kritikeruppskrivna samproduktionen Dag och natt – en anmärkningsvärt hög siffra. Som vanligt var det några få titlar som drog upp statistiken medan de flesta försvann snabbt från repertoaren. Totalt sett ökade svensk film sin marknadsandel sedan 2003 med en knapp procentenhet till cirka 21 procent.
Publikvinnaren blev Kay Pollaks återkomst till filmen efter nästan tjugo år med Så som i himmelen, som med drygt 1 miljon biobesökare tog andraplatsen i intäktsligan för 2004 efter Sagan om konungens återkomst (som sålde över 1,8 miljoner biljetter). Bland årets mest uppmärksammade svenska filmer märktes också Killinggängets mörka Sverigeskildring Fyra nyanser av brunt och den strax innan jul premiärsatta publik- och kritikersuccén Masjävlar. Överraskande dåligt gick det för Lukas Moodyssons inlägg i porrdebatten med Ett hål i mitt hjärta samt Mikael Håfströms lama kopiering av de senaste 25 årens slasherfilmer med Strandvaskaren.
Årets populäraste svenska filmtema var ”ung kvinna söker identitet”, som i skiftande utformning låg till grund för åtminstone åtta filmer, bland andra Fröken Sverige, 6 points och Bombay Dreams. Publikvinnare i kategorin blev Hip, hip, hora!, som genom att ta upp det aktuella diskussionsämnet om den kvardröjande patriarkala kvinnosynen bland tonåringar snabbt gjordes till angelägen skolfilm och därmed också blev årets mest spridda svenska produktion.
Att svensk film kunde öka sin marknadsandel trots att intäkterna knappast blev större kan förklaras med att biobesöken totalt sett minskade med drygt 5 procent. Även många amerikanska storsatsningar fick blygsamma intäkter, t.ex. I, Robot, Den siste samurajen och kanske särskilt Oliver Stones med förväntan emotsedda historieepos Alexander. Pålitliga kassavältare var endast de redan inarbetade filmserierna, som ovannämnda tredje delen i Härskarringen-serien, Harry Potter och fången från Azkaban och Spider-Man 2.
Kontroversiell prisvinnare
Oscargalan blev i stort sett en enfilmsshow, där Sagan om konungens återkomst tog hem priser i elva kategorier och därmed tangerade rekordet från Ben-Hur 1959 och Titanic 1997. Kritikerfavoriten Lost in Translation fick nöja sig med priset för bästa originalmanus. Svenska Ondskan blev dessvärre utan statyett, men regissören Mikael Håfström fick i alla fall en inträdesbiljett till att göra film i Hollywood.
Michael Moore, Oscarvinnare för bästa dokumentär 2003 med Bowling for Columbine, blev 2004 års kontroversielle vinnare av Guldpalmen i Cannes med dokumentären Fahrenheit 9/11. Som debattinlägg inför höstens presidentval fick den inte eftersträvad effekt, men filmen slog publikrekord och följdes av många andra dokumentärer på bio. Capturing the Friedmans, The Fog of War och The Weather Underground var några av de mest minnesvärda.
Omdebatterad blev också Mel Gibsons The Passion of the Christ, en synnerligen blodig skildring av Jesus sista dygn av tortyr, förnedring och korsfästelse som fick flera kyrkor att boka visningar och beordra församlingen till biograferna. Kärleksbudskapet från tidigare Kristusfilmer var som bortblåst, och många kritiker menade att den i stället återkallade de medeltida judeförföljelsernas budskap om judarna som Jesus mördare. Dialogen på rekonstruerad arameiska, gammalhebreiska och latin lämnade, enligt språkforskare, också mycket i övrigt att önska.
Datoranimation: Hollywoods kassako
Superhjältarna var årets succé från Pixar, världens hittills ekonomiskt ledande producent av helt datoranimerad barnfilm. Konkurrenterna har dock blivit allt fler sedan Pixar fick sin första internationella framgång 1995 med Toy Story. Kanske inte så konstigt med tanke på att Pixars första fem datoranimerade långfilmer – Toy Story, Ett småkryps liv (1998), Toy Story 2 (1999), Monsters Inc. (2001) och Hitta Nemo (2003) – tillsammans kasserat in 2,5 miljarder dollar enbart från biografvisningarna över hela världen. Till det ska läggas den mångfaldigt mer lukrativa video-/DVD-marknaden, visningsrättigheterna för TV samt alla biprodukter i form av leksaker, kläder, elektroniska produkter etc.
Det hela började för 30 år sedan, då George Lucas med inkomsterna från Sista natten med gänget (1973) bildade Industrial Light & Magic (ILM) för att göra de visuella effekterna till Star Wars (1977). Denna den första filmen i serien fick nöja sig med en gammaldags blandteknik av modellbyggen, dekorer och handmålade bakgrunder, men när den fenomenala framgången var ett faktum knoppades dotterbolaget LucasDigital av för att experimentera med bildskapande på dator. Teknikutvecklingen gick här hand i hand med persondatorindustrin, och LucasDigital inledde därför ett nära samarbete med datortillverkaren Apple.
Efter lyckade visuella effektinslag i bl.a. Jakten på den försvunna skatten (1981) och Poltergeist (1982) började man även experimentera med att göra tecknad film i dator. John Lasseter, som 1984 hoppat över från Disney efter det bolagets kommersiella misslyckade med den delvis datoranimerade Tron (1982), drev på utvecklingen. Och när Applegrundaren Steve Jobs 1986 köpte loss LucasDigital och döpte om företaget till Pixar blev Lasseter konstnärlig chef.
Nio år av experimentella kortfilmer, som Oscarsbelönade Tin Toy (1988), blandat med inkomstbringande reklamproduktion följde innan världssuccén med långfilmen Toy Story. Den fotorealistiska tekniken för att återge volym, skuggor, ljusskiftningar, komplexa rörelser och ytstrukturer gav animationen en ökad illusion av djup och kom därför att kallas 3D-animation, i kontrast till traditionellt handtecknad film som därmed benämns 2D-animation.
Programvaran som Pixar utvecklat för sin animationsteknik – Renderman – hade vid det laget redan blivit standard för såväl animation som visuellt effektskapande, till exempel i Jurassic Park (1993). Ekonomiskt samarbetade man sedan 1991 med distributören Disney, men efter lång tids konflikt mellan Jobs och Disneydirektören Michael Eisner tror de flesta att det avtalet inte kommer att förnyas när det löper ut 2006. Frågan är då vart Pixar ska vända sig.
Inspirerade av Pixars framgångshistoria har en rad nya datoranimationsbolag uppstått, antingen som dotterbolag eller samarbetspartner till någon mediejätte: uppstickaren DreamWorks SKG (Spielberg–Katzenberg–Geffen), som köpt upp Pacific Data Images (PDI), framstår som den allvarligaste konkurrenten med storsäljare som Shrek 1 och 2 (2001, 2004) samt Hajar som hajar (2004), men även 20th Century Fox-partnern Blue Sky har, efter framgång med Ice Age (2002), en rad nya filmer i produktion.
Disneys datoranimerade Dinosaurier (2000) blev en av de senaste årens allt färre egna säljande titlar, samtidigt som de traditionellt tecknade Atlantis och Kejsarens nya stil bara bekräftade publikkrisen för den traditionella 2D-tekniken. Efter 2004 års svagpresterande Kogänget har Disney aviserat att man hädanefter enbart ska göra animationsfilm i 3D-teknik.
Lagom till jul släppte Warner Bros. 165-miljonerdollarjulkortet Polarexpressen, en film där man lät datorer rita in riktiga skådespelare i en datoranimerad värld med hjälp av sensorer fästa direkt på kroppen. Resultatet fick dock ljumma recensioner, främst på grund av att filmen snarast betonade teknikens kvardröjande begränsningar i att på ett realistiskt och nyanserat sätt kunna återge mänskligt kroppsspråk och mimik. Man imiterade mänskligt liv på det mest själlösa sätt samtidigt som den tecknade filmens egenart helt gick förlorad.
Utanför de stora mediekoncernerna planerar exempelvis George Lucas att starta ett animationsbolag med säte i Östasien. Där finns redan i bl.a. Japan och Sydkorea en spirande animationsindustri som är på väg att slå igenom i resten av världen. Japanske animemästaren Hayao Miazaki var under året en av Venedigfestivalens stora attraktioner med Howl’s Moving Castle, en storsatsning som definitivt ska etablera honom internationellt efter Oscarvinnaren Spirited Away (2001).
Sydkoreas filmfabriker får draghjälp av sitt tekniska samarbete med nyzeeländaren Peter Jacksons visuella effektföretag WETA, som gjorde grovarbetet på Jacksons episka Härskarringen-produktion. Detta nya kommersiella, tekniska och konstnärliga samarbete lovar gott som utmaning mot de amerikanska mediegiganterna.
Sydkorea: Asiens dynamiska filmfabrik
Om 1990-talet var Hongkongfilmens definitiva genombrott i väst så har de första åren på 2000-talet inneburit en alltmer ökande uppmärksamhet för den sydkoreanska filmindustrin. Möjligen kan man här tala om en avlösning eftersom Folkrepubliken Kinas övertagande av den forna brittiska kronkolonin Hongkong 1997 medförde en dramatisk nedgång för detta tidigare så vitala produktionscentrum.
Länge använde sig Hongkong, Japan och USA av Sydkorea som underleverantör av framför allt animerad film. Här lade man ut färgläggning och bakgrundsteckning av produktioner som TV-serierna Pokémon och Simpsons samt animefilmer som Spirited Away. Samtidigt var spelfilmsproduktionen en osjälvständig skugga av dessa länders genreproduktioner; ofta plagierades populära tonårskomedier, action- eller skräckfilmer.
Förändringarna i Sydkorea började med övergången från militärdiktatur till demokrati under 1980-talet. Det medförde att den tidigare politiska censuren försvann och importrestriktionerna upphävdes. Inhemska filmbolag som ville distribuera utländsk film behövde nu inte längre producera fyra sydkoreanska filmer för varje importerad titel. Tidigare tabubelagda ämnen som Koreakriget (1950–53) och dess konsekvenser kunde skildras öppet.
De politiska och kommersiella inskränkningarna medförde, tvärtemot alla farhågor, att den inhemska filmproduktionen stärktes. År 2003 var åtta av de tio största kassasuccéerna i Sydkorea producerade i landet, och den inhemska filmindustrins marknadsandelar uppgick till 53,5 procent. Det är siffror som Europas ständigt krisande filmbranscher aldrig kommit i närheten av det senaste halvseklet.
År 2004 markerade det definitiva, internationella genombrottet för Sydkoreas nya generation filmskapare. I Berlin tog Kim Ki Duk hem Silverbjörnen för Samaria (Samaritan Girl). Ett halvår senare hämtade han även hem såväl regipriset som filmkritikerpriset i Venedig för sin senaste film, Bin-jip. Däremellan belönades Park Chan-wooks våldsamma men stilistiskt slipade Oldboy med Jurypriset i Cannes och blev nästan lika omdiskuterad som Fahrenheit 9/11.
Bara till Sverige har 18 titlar importerats från september 2003 till september 2004. Fram till dess hade bara en enda sydkoreansk film hittat till biorepertoaren. Även den amerikanska filmmarknaden har öppnats för Sydkoreas många unga och konstnärligt spännande filmskapare. Populära titlar, som den tidigare nämnda Oldboy, har köpts in för amerikansk nyinspelning och filmskapare har importerats för att profilera framtida Hollywoodproduktioner.
I eftersvallet av Ang Lees framgångar 2000 med Crouching Tiger, Hidden Dragon har även den textade originalversionen hittat till nordamerikanska såväl som europeiska biografer, DVD-försäljningen via Internet slår vinstrekord och tidigare obskyra filmfestivaler för östasiatisk film har blivit publik- och kritikermagneter. Sydkoreas framgångssaga har bara börjat, och den lär snart få sällskap av uppstickaren Thailand.
Hemmabio på frammarsch
Lanseringen från slutet av 2003 av DVD-spelare försedda med hårddisk med kapacitet på upp till 100 timmars inspelning och möjlighet att spara inspelningarna på egna DVD-skivor undanröjde det sista verkliga konkurrenshindret med VHS. Prismässigt ligger de i dag lika, men den tekniska överlägsenheten i bild- och ljudåtergivning samt uppsjön av extramaterial (kommentarspår till filmen av regissörer och andra filmarbetare, dokumentärer, intervjuer m.m.) har gjort att DVD distanserat VHS på köpmarknaden och förväntas snart göra det även som hyrfilmsformat.
Den snabba utvecklingen hänger ihop med lanseringen av hemmabion, där musikanläggningen numera fått upp till sju kanaler via Dolby- och DTS-teknik (DTS = Digital Theatre Systems) och byggts samman med storbilds-TV i olika tekniker (bakprojektions-TV, plasma-TV m.m.) eller videoprojektorer med duk för en biografliknande filmavspelning i hemmet. Bägge teknikerna lanserades på allvar mot 1990-talets slut, och även DVD med musik, som mixats i de flerkanaliga hemmabioteknikerna – ibland med möjligheten att se tillhörande musikvideor – har börjat konkurrera med CD-skivan.
Succén för DVD, inte minst på köpmarknaden, har inneburit att ett betydligt större utbud filmtitlar än tidigare har blivit tillgängligt. Vid sidan av biosuccéerna har även klassiker sålts i stora upplagor. Till filmälskares glädje har filmbolagen insett värdet av sina arkiv ända tillbaka till stumfilmstiden och börjat restaurera så gott som allt, inklusive kort-, dokumentär- och experimentfilmer.
Under 2004 gick intäkterna från köp-DVD om biografintäkterna i Storbritannien – en fingervisning om framtiden. Enligt beräkningar av amerikanska International Recording Media Association (IRMA) kommer dagens globala försäljningsnivå på dryga 3 miljarder DVD-skivor att stiga till 7 miljarder. Men nya distributionsformer hotar den prognosen. Snabb utbyggnad av höghastighetsbredband på upp till 100 Mb per sekund möjliggör att webbsajter för nedladdning av musik- och filmfiler i olika format – vanligast just nu är DivX – kommer att få ökad spridning. Betal-TV som erbjuder beställning av enskilda filmer ur en databas till privathushåll via bredbandsnätet expanderar också snabbt.
Motdraget sägs bli den nya High Definition-tekniken (HD), som ökar bildupplösningen till det dubbla på DVD och hembioanläggningen. Under 2004 har de flesta större kabel-TV-kanaler i USA övergått till den nya tekniken, och med omställningen till digitala TV-sändningar i Europa underlättas introduktionen till HD-sändningar. Förmodligen är det förstås bara en tidsfråga innan copyrightpiraterna på Internet löser problemet med att komprimera och överföra de väsentligt större informationsmängderna på de kommande DVD-skivorna med HD-teknik.
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2004
Filmåret 2004: Koreansk filmvåg och bio hemma
http://www.ne.se/rep/filmåret-2004-koreansk-filmvåg-och-bio-hemma
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
