Arne Järtelius , nyhetsredaktör vid Nationalencyklopedin
Äntligen filmsommar! Efter en seg filmvår, huvudsakligen befolkad av produktioner som blivit över, är det nu dags att se den ljuvliga filmsommaren an. Finns det något bättre än att i lugn och ro få sitta i en sval biolokal läppjande på en sommardryck, tuggande på en näve popcorn och detta utan någon störande fluga eller svettig sol så långt ögat kan nå!
Den svenska filmsommaren 2008 bjuder på den vanliga blandningen av action, skräck, kärlek och hjältedåd. En och annan svensk film har smugit sig in i det övervägande amerikanska utbudet och där finns även flera animerade filmer att se fram emot. Från medio maj till mitten av september har hela 30 filmer premiär. Det är bara att svälja!
 |
|
Harrison Ford, 65 på det 66:te, visar att en arkeolog aldrig blir för gammal. |
|
scope features/ibl |
Mansdominan
Av förra årets 20 populäraste filmer i USA – mestsäljande av dem alla var Spindelmannen 3 – så hade bara tre en kvinna i huvudrollen. Av dem var en prinsessa (Förtrollad) och två gravida (På smällen och Juno). Kvinnor hade ledande roller i cirka en fjärdedel av de 80 filmer som i USA tog in mest pengar under 2007. De roller de där främst kreerade var antingen i korkade romantiska komedier eller i om möjligt ännu mer korkade thrillers.
Jovisst, vi har hört det förut. Men i ett land där majoriteten av storfilmbolagscheferna för närvarande är kvinnor och där en av kandidaterna till att bli presidentkandidat är kvinna hade man möjligen både trott och hoppats att det skulle vara annorlunda. Vad är det för fel på Meryl Streep – aktuell i rollen som Donna i Mamma Mia! (11 juli) – eller på kvinnorna i Sex and the City: the Movie (21 juni) eller på Scully i X-files: I Want to Believe (1 augusti), säger kanske någon. Det är inget fel på dem. Tvärtom. Men tre birds gör som bekant ingen sommar. Och vad har de att sätta upp mot sådana som Iron Man, Indiana Jones, Batman, Hulken och Arn?
Nej, kvinnornas lott denna amerikanska filmsommar sammanfattas nog bäst av Anna Faris i The House Bunny (19 september). I den spelar hon en Playboybunny – sådana där med långa lösöron och dito kort svans – som får sparken från Bunnyfarmen för att hon anses vara för gammal. ”Men jag är ju bara 27”, säger hon. ”Men för en bunny motsvarar det omkring 59”, får hon veta av en manlig vän. Samma åldersmultiplikator verkar gälla för Hollywood. Att sedan The House Bunny berättarmässigt inte har så mycket mer att bjuda än filmer som Pretty Woman (1990) och Legally Blonde (2001) gör saken knappast bättre. I alla fall inte för kvinnor som söker efter riktiga roller i Hollywood.
Gerontoaction
Men i sanningens namn utsätts inte heller de manliga amerikanska filmskådespelarna får några riktiga utmaningar denna sommar. Det är återvinning som gäller med gamla koncept utmanglade på det gamla vanliga viset. Batman – The Dark Knight har premiär 25 juli – är från 1930-talet, The Incredible Hulk (13 juni) föddes som seriefigur 1962, Iron Man bygger på en seriefigur som såg dagens ljus 1963, Speed Racer (5 juni) är baserad på en animerad japansk TV-serie från 1967, Star Wars: the Clone Wars (15 augusti), nu i en animerad version, är 70-tal och Indiana Jones (22 maj), nu i en fjärde och sista version med Harrison Ford i huvudrollen och med undertiteln ”kristalldödskallens rike”, kom redan 1981. Den medeltide Arn ska vi bara inte prata om när det gäller ålder. Vad är nytt under den solen?
Att folkpensionären Harrison Ford – 66 år den 13 juli – fortfarande får spela huvudroller och detta därtill i en äventyrsfilm låter förvisso inte som någon åldersdiskriminering, men snacka om återvinning! (Om Sean Connery, årgång 1930, som spelade rollen som Fords pappa i Indy III, tackat ja till den cameoroll han var erbjuden i den nya filmen hade det blivit en tvättäkta gerontosaurus.) Det är nu fjärde gången på 27 år som man låter Ford agera hjälte i ett koncept som var gammalt redan när det uppenbarade sig första gången 1981. Att hans kvinna från den första filmen åter får vara med, då som nu spelad av Karen Allen (f. 1951), talar för filmmakarna, men huvudrollskvinnan i Indys nya äventyr är som väntat den mycket yngre Cate Blanchett (f. 1969). Det får tydligen vara någon måtta på gerontofilin!
Men att Harrison Ford – och med honom namn som Sylvester Stallone, Chuck Norris, Clint Eastwood, Steven Seagal, Dolph Lundgren, Bruce Willis och Patrick Stewart – lyckats konservera sig så länge i actionfilmfacket i Hollywood handlar mindre om deras förmågor som skådespelare än om branschens oförmåga att vilja eller våga (välj själv) ge sig in på något nytt. För den som liksom Hollywood har återvinning som sitt mantra finns det alltid någon ny vinkel eller något nytt perspektiv att presentera sin hjälte ur.
När det gäller Indiana Jones kan man hitta nya såväl religiösa som identitetsmässiga ingångar. Beträffande religionen handlade det för Indiana Jones i den första filmen om det judiska, i den andra filmen om det hinduiska, i film tre stod det kristna i centrum och i den senaste filmen är det mayalegenden som intresserar hjälten i hans sökande efter en ”mäktig sak”. Beträffande identitetssökandet handlar det dels om Indiana Jones som det eviga barnet – Peter Pan-komplexet således – dels om det ständiga sökandet efter den förlorade pappan (att Mutt, medhjälpare till Indy i den senste filmen, antyds vara Indys son, är således ingen tillfällighet). I det senare fallet är det regissören Steven Spielbergs egen fadersförlust som ännu en gång ges en gestalt.
Vid vägens slut
Nej, återvinningen stannar inte vid ovanstående. Det finns mer som är återvunnet i sommarfilmsutbudet 2008. Dit hör Jules Verne (1828–1905), vars Resan till jordens mitt (26 september) denna gång förvisso visas i 3D, men det är trots det samma berättelse. C.S. Lewis (1898–1963) är inte heller någon ungdom och det gäller också för hans berättelse om Narnia från tidigt 1950-tal. Den första filmen om Narnia – Häxan och lejonet – kom 2005 och nu är det dags för en andra del – Prins Caspian – med premiär 2 juli. Det lär bli fler. Narniasviten omfattar ju hela sju böcker.
Att Harrison Ford denna sommar får konkurrens i rollen som arkeolog säger sig självt. Filmen heter Mumien: Drakkejsarens grav (8 augusti), har Brendan Fraser i huvudrollen och, yes, det är en uppföljare från tre tidigare Mumien-filmer med samme huvudrollsaktör.
X-files är som bekant en TV-serie som visats i olika omgångar. Som långfilm gjordes den senast 1998 och nu kommer den tillbaka med samma besättning, dvs. Gillian Anderson (som med sin insats i den nyligen TV-sända Bleak House visade att hon är en klart habil skådis) som specialagenten Dana Scully och David Duchovny som dito specialagent med namnet Fox Mulder. Till synes gäller upprepningen även i den paranormala världen.
Arn till sist. I denna andra film om den av Jan Guillou uppdiktade tempelriddaren Arn Magnusson återvänder han från Heliga landet till sin Cecilia Algotsdotter. Den första filmen om Arn höll sig ganska nära den bokliga förlagan, och det finns väl ingen anledning tro att det inte ska bli likadant denna gång. Även svensk film håller sig, liksom Hollywood, till återvinnande koncept.
(Reportaget publicerat 2008-05-22)
Filmsommar: Var é brudarna?
http://www.ne.se/rep/filmsommar-var-e-brudarna
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
