Michael Nyhaga, frilansjournalist
Det sena 1900-talets filosofi såg ner på känslolivet. Känslor och intuition skulle rensas ut till förmån för det rena förnuftet, allra helst i logikens koncentrerade form. Men nu är känslorna på väg in i filosofin igen. Ett tecken i tiden är att den norske filosofen Arne Næss bok Livsfilosofi nyligen utkommit i pocket på svenska.
Arne Næss ser ingen motsättning mellan känslor och förnuft. Tvärtom kompletterar de varandra. För att ta rätt beslut och omsätta förnuftet i handling krävs känslor, hävdar han och konstaterar att ”i vår typ av intelligenspräglad kultur är det lättare att bli vilseledd av logik än känslor”. Ett av Næss exempel är när vi står i en vägkorsning och måste bestämma vilken väg som är den rätta. Antingen är det väg A eller väg B, säger det logiska tänkandet och utesluter därmed möjligheten av att ingendera är rätt. Vi kanske befinner oss på helt fel väg och bör vända om – eller så kan en tredje stig som vi ännu inte ser leda oss snabbare till målet.
 |
|
Vilken väg väljer du? |
|
IMAGES.COM/CORBIS/SCANPIX |
Alternativ rörelse
Tilltalet i Livsfilosofi är brett. Det handlar mer om allmän livsfilosofi än om akademiska resonemang. Ofta hörs miljökämpens och rättviseförespråkarens röst. Bland Næss husgudar finns ”mahatma” Gandhi, och han har även mycket positivt att säga om alternativrörelser. ”I vårt inre kan vi säga att det finns en livskompass som hjälper oss på vägen mot större frihet”, skriver han. Eller: ”Jag känner att det finns något grundläggande enhetligt hos alla levande varelser.”
Det är onekligen oväntade ord från en filosof som agerade samtalspartner till de logiska positivisterna i Wien på trettiotalet och vars Empirisk semantik (1961) varit standardläsning på kurser i logik och argumentationsanalys.
Arne Næss, nu över nittio år gammal, var på sin tid ett av filosofins underbarn i Norge. Som tjugosjuåring blev han den yngste professorn vid Oslo universitet, och doktorsavhandlingen i filosofi blev färdig redan 1936, då han var endast tjugofyra år gammal. Nu har Naess, som en klok gammal man, dragit sig tillbaka till stugan på fjällryggen Hallingskarvet och skriver om miljöproblem, samhörigheten mellan allt levande och känslornas plats i kunskapssamhället.
Lång livsväg
Næss är långt ifrån ensam bland nutida filosofer om att vilja ha tillbaka känslor och intuition på den filosofiska arenan. Den amerikanska filosofen Martha Nussbaum – vars Emotioner som värdeomdömen: Tanke, känsla och identitet finns på svenska sedan 1997 – är ett annat exempel. Ytterligare ett exempel är den svenska idéhistorikern och filosofen Victoria Höög som förespråkat känslornas roll för förnuftet. ”Vi kan helt enkelt inte förstå om vi inte känner något”, sade hon i en intervju för några år sedan.
Egentligen är detta bara en återgång till ett tidigare synsätt. Redan den skotske sjuttonhundratalsfilosofen David Hume hävdade att förnuftet både är och måste vara känslornas slav. Næss filosofiska förebild Spinoza undersökte och klassificerade ett stort antal känslor. Känslorna är helt avgörande för vårt handlande och vårt sätt att se på världen, hävdade Spinoza. Vad Næss gör i Livsfilosofi är alltså att återgå till en tidigare syn på rationalitet där förnuft och känsla inte nödvändigtvis kämpar mot varandra.
Moralvärdering
Livsfilosofi är ingen fackbok och saknar de referenser och fotnoter som är vanliga även i filosofiböcker som riktar sig till en bredare publik. Vissa delar av boken består av intervjuer – filosofiska dialoger kanske man kan kalla dem – där den yngre norske filosofen Per Ingvar Haukland samtalar med Næss. Andra delar är hågkomster och små berättelser ur Arne Næss långa liv vilka belyser olika filosofiska frågor. Prosan är lite styltig – på gränsen till gammaldags – och det märks att författaren bemödar sig om att bli förstådd även av yngre läsare.
Ibland känns det frustrerande att inte få de filosofiska argumenten bakom Næss ställningstaganden. En klassisk tvistefråga inom filosofin är synen på moraliska värden. Så kallade emotivister – eller värdenihilister som de ibland kallats i Sverige – hävdar att värden helt enkelt är värderingar. Rätt och fel är enbart en fråga om vad vi tycker. Objektivisterna, eller realisterna som de också kallas, anser tvärtom att det finns en oberoende måttstock för moralen. Næss tar tydligt ställning för de senare. ”Själv är jag etisk realist eller absolutist”, skriver han och nämner nazism som något vars moraliska förkastlighet det inte går att tvivla på. Det är säkert ett bra exempel, men det hade varit intressant att höra de filosofiska skälen till hans ståndpunkt.
Naivistisk
Mycket i Livsfilosofi kretsar kring bergsklättring. Arne Næss är en känd bergsbestigare som lett expeditioner i Himalaya och infört banbrytande klättringsteknik i Norge. (Ibland förväxlas han med sin systerson och namne, skeppsredaren Arne Næss, även han bergsklättrare och känd för sitt äktenskap med Diana Ross.) Næss har en speciell syn på berg, inte minst det fjäll han har sin egen stuga på, och talar positivt om folktrons föreställningar om berg som heliga. ”Själv känner jag att Hallingskarvet i viss bemärkelse är levande och vänligt sinnat”, skriver han, och ibland övergår naturkänslan i närmast new age-aktiga formuleringar: ”Det finns något i den oändlige Gud som också finns hos oss.”
Inte minst fackfilosofer har kritiserat Næss för naivitet. ”En invändning som jag lagt märke till är att det är många trivialiteter i boken”, skrev Næss på norska Dagbladets Internetsajt i januari 1999 strax efter att Livsfilosofi kom ut, men hävdade att det var viktigt att förklara ting som verkar triviala eftersom de ofta får avgörande följder. Det han säger är kanske banalt, svarar han, men det har inte banala konsekvenser. Resultatet av kortsiktigt tänkande och överbetoning av intelligens ser vi bland annat i den moderna tidens stora problem: miljöförstöring, våld och globala orättvisor.
Hjärtevarm och huvudkall
I ett efterord, skrivet ett år efter att Livsfilosofi först getts ut, påpekar Næss att det visserligen händer att folk tackar honom för hans bok om filosofins historia eller läroboken Empirisk semantik, men att reaktionerna kring Livsfilosofi blev helt annorlunda: ”Otroligt många människor – på gatan, på spårvagnen, i affären och på tåget – har stoppat mig och tackat för boken.”
Han nämner också i efterordet att en del läsare tycker att det är konstigt att han är så intresserad av fenomenet känslor när han under lång tid varit ”en talesman för precision och saklighet”. Men han ser ingen motsättning mellan dessa fenomen. ”Mitt ideal”, hävdar han, ”har varit att kombinera ett varmt hjärta och en iskall hjärna.”
Trots kritikerna är dock Arne Næss knappast ensam bland filosofer om att hävda att förnuft och känsla går hand i hand. En ny syn på rationalitet håller på att växa fram bland nutida tänkare, och det är lätt att se Livsfilosofi som en del av den strömningen.
(Artikeln publicerad 2006-04-05)
Filosofi: Livsfilosofiskt
http://www.ne.se/rep/filosofi-livsfilosofiskt
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
