Helena Åsbrink , NE-medarbetare
Flickboken har fått ett oförtjänt dåligt rykte i litteraturhistorien och förtjänar upprättelse. Det är utgångspunkten i en avhandling där schablonbildens idyll och stereotypa personporträtt får träda tillbaka för karaktärernas personliga utveckling och böckernas samhällsrelaterade problematik.
Skillnaden mellan nu- och dåtidens syn på flickboken står i fokus för Birgitta Theanders avhandling Älskad och förnekad: Flickboken i Sverige 1945–65. Genren har gett oss klassiska böcker om Kulla-Gulla, Kitty och Fröken Sprakfåle. Astrid Lindgrens debutroman Britt-Marie lättar sitt hjärta (1944) var en flickbok. Trots detta ser många ner på genren i dag.
 |
|
Vilka intryck gjorde dessa böcker på sina läsare? |
|
B.Wahlströms |
Urtypiska flickböcker
Birgitta Theanders analys bygger på ett omfattande material. Hon har läst imponerande 1 022 av de svenskspråkiga flickböcker som gavs ut under de två decennier som avhandlas. Med hjälp av litteraturen söker hon sedan ringa in flickbokens kärna på ett nyanserat sätt och därmed kontrastera den bild som tidigare forskning målat upp.
Theander beräknar flickbokens födelse till mitten av 1800-talet. Då expanderade marknaden för romanlitteraturen, inklusive barnboken. Vid den här tiden blev också skillnaden mellan böcker för flickor respektive pojkar tydligare. Man kan också hitta likheter från 1700-talets upplysningstid, då man kunde läsa om flickors uppfostran i moralpedagogisk litteratur.
I dag betraktas de internationellt framgångsrika romanerna Unga kvinnor (1868, sv. 1871) av Louisa M. Alcott och Anne på Grönkulla (1909, sv. 1909) av L.M. Montgomery som urtypiska flickböcker. De svenska flickboksförfattarna började vässa sina pennor däremellan, under 1890-talet. Genren blomstrade från mitten av 1940-talet till mitten av 1960-talet. Då bäddade de politiska vindarna för könsneutral litteratur i stället. Under samma period framträdde ungdomarna som en egen ålderskategori, och flickboken ersattes av ”den moderna ungdomsboken”.
Flickboksuppfattningar
I Älskad och förnekad går Theander metodiskt tillväga för att motbevisa de missuppfattningar kring flickboken som hon tycker sig se. Exempelvis visar hon att flickbokens värld inte nödvändigtvis är en banal idyll. Nej, de innehåller också oönskad graviditet, alkoholism, kriminalitet och sexuellt ofredande. Sociala, politiska och ekonomiska problem är alltså inte förbjudna teman. Huvudpersonen i boken blir ofta själv drabbad, men hon är inte passiv utan förändrar sin egen situation.
Huvudsyftet med Älskad och förnekad är inte att analysera kvinnans roll i flickboken. Men relationen mellan flickor och pojkar får förstås ändå plats. Birgitta Theander sticker bland annat hål på fördomen att flickboken saknar de äventyr som istället ofta sägs utmärka pojkboken. Men visst finns det romaner där flickorna är starka, modiga och aktiva i oväntade, rafflande situationer.
Kärlekshistorier är förstås ett mycket vanligt ämne i flickboksgenren. Men det är inte alltid huvudtemat, utan utgör oftast en bihandling. Kärleksrelationer kan också fungera som ett led i huvudpersonens personliga utveckling. Ett förhållande behöver inte heller sätta hinder för en karriär. I de 1 022 romanerna figurerar hela 113 olika yrken - från sjuksköterska och lärarinna till flygare och ingenjör. Att vara eller vilja bli konstnär, lärarinna eller sjuksköterska är klart populärast. Theander finner att dessa typiska kvinnoyrken är individuella beslut. Men är det verkligen så enkelt? Här hade det varit intressant med en fördjupning av vad en kvinna förväntades göra och inte.
Birgitta Theander ger sig också på den uppfattning som kanske är den mest allmänt rådande: att flickböckerna är torftigt skrivna efter ett standardiserat mönster. Det är inte lätt att dra en gräns mellan ”bra” och ”dålig” litteratur, men med det sagt framkommer det att flickboken även innehåller klassiska stilgrepp som symbolik och satir. Samtidigt förnekas det inte att genren också kan vara späckad med klichéer. Böckerna har ofta ett lugnt, reflekterande tempo. Kanske är det därför många ser den som ”enkel”?
Flickboksläsare
Det sista kapitlet i Älskad och förnekad behandlar flickbokens relation till sina dåtida läsare. Det visar sig vara svårt att göra med tanke på romanernas ålder och bristen på läsarundersökningar. I stället understryker Theander vikten av samspelet mellan text och läsare. Därmed motsätter hon sig också den forna uppfattningen att läsaren (framför allt då den kvinnliga) är en passiv mottagare mottaglig för alla sorters budskap.
Theanders poäng är viktig, men på samma sätt som en text tolkas i samspel med sin läsare växer den också fram i ljuset av sin omgivning. Det hade varit intressant att få en klarare bild av flickbokens samhällsförankring under efterkrigstiden, exempelvis genom paralleller till dagens ungdomslitteratur, dåtidens generella kvinnobeskrivning eller genom att genrens utveckling speglades i dess samtida tidslinje.
Men det är förstås en annan forskningsfråga, som någon förhoppningsvis tar sig an.
(Artikeln publicerad 2007-03-26)
Extern länk
Flickboken i Sverige: Älskad och förnekad
http://www.ne.se/rep/flickboken-i-sverige-älskad-och-förnekad
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
