Flodvågskatastrofen: Omorienteringsfasen

Arne Järtelius, NE-redaktör

”Intet ont som inte är gott för något” är en gammal ordsed hämtad från Pelle Holm. Privat handlar den väl om att vi lär oss av våra misstag. I de lite större sammanhangen ger det onda också upphov till lärdomar, men där är de för det mesta av det något mer komplicerade slaget.

Även naturkatastrofernas historia är fylld av lärdomar. Förvisso är det både kostsamma och livskrävande lärdomar, men efter tsunamikatastrofen 2004 i länderna kring Indiska oceanen är kunskapen och beredskapen på många händer större i dag. Det gör att vi nu kan säga att vi kommit in i en omorienteringsfas, en fas där man försökt ta lärdom av det som kunde ha gjorts annorlunda förra gången det hände.

Laila Freivalds och Göran Persson vid en presskonferens med anledning av flodvågskatastrofen 27 december 2004.

JANERIK HENRIKSSON/SCANPIX

Katastrofanatomi

På ett sätt som i någon mån kan beskrivas med samma termer som läkeprocessen hos en människa som varit med om något traumatiskt kunde man avläsa reaktionerna efter flodvågskatastrofen i december 2004. Det började med chocken, gick över i en kris, som ledde vidare till ett trauma. Därefter vidtog en biståndsfas och en sorgefas som båda efter en tid avlöstes av en nyorienteringsfas. Samtliga dessa faser tog sig både personliga och kollektiva uttryck som växlade efter tid och närhet till det inträffade. När nyorienteringsfasen tog vid hade det kanske gått tre veckor efter annandag jul 2004. Så dags hade de flesta överlevande kunnat ta sig tillbaka till sina hemländer. Nyhetsrapporteringen började samtidigt återgå i sin vanliga lunk och det var dags att försöka börja blicka framåt igen.

Eftersom tsunamikatastrofen betraktades som en nationell katastrof gav regeringen 10 januari 2005 Försvarsdepartementet i uppgift att inrätta ett nationellt råd för samordning och stöd till drabbade med anledning av naturkatastrofen. Rådet tog sig namnet Rådet för stöd och samordning efter flodvågskatastrofen (RSOS) och fick till ordförande generaldirektören Kerstin Wigzell.

Några dagar efter RSOS:s tillblivelse tillsatte regeringen också en kommission för utvärdering av den nationella krishanteringsförmågan med anledning av tsunamin i Asien. Som ordförande för kommissionen sattes hovrättspresident Johan Hirschfelt, och Katastrofkommissionen, som den kallade sig, skulle enligt sina direktiv vara klar med sitt arbete 1 december 2005.

Andra regeringsuppdrag med anknytning till flodvågskatastrofen har bland annat gått till Kammarkollegiet, Konsumentverket, Myndigheten för skolutveckling, Socialstyrelsen, Statens skolverk och Statens räddningsverk. I samtliga fall har det gällt för respektive myndighet att undersöka konsekvenserna av det inträffade inom sitt område och att se över den framtida krisberedskapen.

Katatrofinsikt

Redan 10 januari 2005 kom den första av ett antal författningsändringar med anledning av flodvågskatastrofen. För att underlätta identifiering av avlidna i flodvågskatastrofen ändrades då lagen om biobanker i hälsovården så att vid olyckor och andra händelser där ett stort antal människor avlidit vävnadsprover ur PKU-biobanken får användas för identifiering av avlidna. Den 1 april trädde lagen om dödförklaring i kraft. Den nya lagen innebär att väntetiderna för dödförklaring förkortades till att vara möjliga att göra utan väntetid om det är utrett att en försvunnen person är död. I augusti 2005 hade med stöd i den lagen tio personer som inte återfunnits efter flodvågen i Thailand dödförklarats. Andra författningsändringar tillkomna i flodvågskatastrofens spår gäller frågor rörande sekretess, arvsskatt och särskilt förordnade vårdnadshavare.

Förutom sin slutrapport i december 2005 har Katastrofkommissionen kommit med ett antal expertrapporter under året. De har gällt sådant som den katastrofmedicinska hanteringen i samband med flodvågskatastrofen, en analys av krisförloppet, försäkringsaspekter på katastrofen, identifieringsarbetet efter katastrofen samt logistik och transporter i samband med den. I den sistnämnda rapporten sägs om regeringskansliets agerande sett ur ett logistiskt perspektiv bland annat: ”Det är anmärkningsvärt att det inte omgående organiserades en samordning av logistiken mellan aktörerna inom Sverige samt mellan Sverige och katastrofområdet.” Det gjorde, skriver utredarna, att sannolikt flera hundra svenskar blev kvar i katastrofområdet flera dygn i onödan. När det gäller frågan om någon svensk medborgare avlidit som hade kunnat räddas genom tidigare insatser säger man i den katastrofmedicinska rapporten från kommissionen att det kan slås fast varken att så skett eller att så inte har skett.

Rådet för stöd och samordning har också kommit med några rapporter under året. Bland dem finns en beskrivning av händelseförloppet i Thailand och Sverige under flodvågskatastrofens tio första dygn, en analys av verksamhetens inledande skede vid rådet självt samt en omfattande rapport betitlad ”Efter flodvågen: det första halvåret” (SOU 2005:60). RSOS har för avsikt att under 2006 komma med ytterligare en rapport om erfarenheterna från sin verksamhet. I halvårsrapporten säger man sammanfattningsvis: ”Det allmänna intrycket av samhällets insatser under våren är att mycket har fungerat väl. Det gäller såväl de statliga myndigheterna som kommuner och landsting. Framför allt gäller detta insatser riktade till den grupp som är hårdast drabbad.” Lite längre ner i samma stycke säger man också: ”Samtidigt bör hållas i minnet att det finns personer som anser att de inte fått tillräckligt stöd.”

Den hårdaste kritiken mot olika aktörer i samband med flodvågskatastrofen kom i början av sommaren 2005. Den artikulerades i två av Krisberedskapsmyndigheten beställda och av Demokratiinstitutet vid Mittuniversitetet utförda studier: ”Hot på agendan: En analys av nyhetsförmedling om risker och kriser” och ”Efter flodvågskatastrofen: Svenska folkets åsikter om och förtroende för myndigheter, medier och politiker”. Av de i studierna tillfrågade framkom att kritiken för agerandet i samband med flodvågskatastrofen var hårdast mot regeringen och Utrikesdepartementet samt mot statsminister Göran Persson och utrikesminister Laila Freivalds. 81 procent uppgav att de hade ett mycket eller ett ganska litet förtroende för Laila Freivalds. Motsvarande siffror för Göran Persson, regeringen och Utrikesdepartementet var 63, 67 och 74 procent. I en sammanfattning av rapporterna skriver rapportförfattarna i en debattartikel i DN (2005-06-08): ”Som förhållandena utvecklades blev katastrofen en illustration av ett Sverige med förhållandevis lågt förtroende för politiker, med medierna som exklusiva informationsförmedlare och med möjligheter för nya aktörer som resebranschen och kungahuset att dra opinionsmässig nytta av det låga förtroendet för politiken.”

Den som vill komplettera ovanstående med några personligt hållna minnesskildringar i ämnet har än så länge tre böcker utgivna under 2005 att välja mellan. Det är dels de mer personligt och utifrån egna erfarenheter på plats skrivna … och himlen var oskyldigt blå av Charlotta Ölander samt Pigge Werkelins och Lena Katarina Swanbergs Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak. Till dem ska läggas Anders Wijkmans mer principiellt och övergripande hållna Den onödiga tragedin.

Katastrofkontroll

Inför offentliggörandet av Katastrofkommissionens rapport 1 december har man från olika håll lagt sig vinn om att visa upp sig från sin bästa och mest vägvinnande sida. Negativa röster skulle kalla det för vad som på engelska brukar kallas damage control (’skadekontroll’), det vill säga att minimera effekterna av eventuell negativ publicitet. Mer positivt inställda röster kan i stället se det som ett uttryck för att de som kritiserats vill visa att de lärt sig av sina eventuella misstag.

Rådet för stöd och samordning kom redan i sin halvårsrapport med förslaget att det under hösten 2005 skulle anordnas minnesresor till Thailand för anhöriga till dödsoffren efter flodvågskatastrofen. Omkring 8 miljoner kronor avsattes för ändamålet, och vid två tillfällen – 4 och 11 november – fick många anhöriga även på plats i Thailand tillfälle att ta farväl av för alltid förlorade nära och kära. RSOS:s ordförande Kerstin Wigzell, som var på plats i Thailand vid det senare tillfället sade då att rådets arbete i stort sett kommer att vara klart i samband med minnesceremonin på årsdagen efter tsunamin.

Den 15 november presenterade Utrikesdepartementet ett 15 punkter omfattande program att ligga till grund för arbetet med att stärka den konsulära verksamheten och krisberedskapen vid UD och i utrikesförvaltningen i stort. Det programmet innehåller sådant som förslag om en konsulär beredskapsstyrka, snabbinsatsstyrkor, ett konsulärt kris- och ärendehanteringsprogram och att krisrummet vid den konsulära enheten på UD ska rustas upp och förses med ny utrustning för att vid behov kunna fungera som en kriscentral samt en översyn av regeringskansliets och utlandsmyndigheternas telefonväxlar.

Fyra dagar före Katastrofkommissionens slutrapport beslutade regeringen att vid Statsrådsberedningen inrätta en beredskapsenhet – Enheten för beredskap och analys – som ska följa situationer i Sverige och utomlands som kan påverka svenska medborgare. Vid allvarliga händelser ska enheten sammanställa en lägesbild och ge tidig varning.

Att Guido Bertolaso, chef för de italienska civilförsvarsstyrkor som var först på plats i Thailand efter flodvågskatastrofen, deltog som föreläsare på ett av Krisberedskapsmyndigheten 15 november anordnad konferens (Mötesplats krisberedskap 2005) är förmodligen inte att se som en tillfällighet i sammanhanget.

För att till sist återknyta till inledningens ordsed kan konstateras att tsunamikatastrofen i Aceh, den med sina 170 000 dödsoffer hårdast drabbade provinsen i Indonesien, i augusti i år ledde fram till ett fredsavtal mellan de sedan många år tillbaka stridande parterna i området. Den 20 november kunde SvD:s korrespondent rapportera från området: ”För första gången på åratal kan folk resa mellan städer och byar utan risk för att hamna i korselden mellan de indonesiska regeringssoldaterna och GAM, Rörelsen för ett Fritt Aceh.”

Länk till NE.se

Extern länk

(Artikeln publicerad 2005-11-29)

Flodvågskatastrofen: Omorienteringsfasen
http://www.ne.se/rep/flodvågskatastrofen-omorienteringsfasen
Nationalencyklopedin, 2012-05-27 Kopiera källangivelse

Relaterade artiklar

Relaterade reportage

Relaterade ämnen

Nationalencyklopedin