Fokus på: Mycket står på spel i Beijing

Fokus på:

Mycket står på spel i Beijing

av Arne Järteliusnyhetsredaktör vid Nationalencyklopedin

Försök att framför dig se Kinas premiärminister Wen Jiabao och den kinesiske presidenten Hu Jintao. Det är invigningsdagen av de 29:e olympiska sommarspelen i Beijing och den ene säger till den andre, som surmulet nickar instämmande där de står och tittar ut över den kinesiska huvudstaden: "Om vi för sju år sedan ändå hade vetat att det skulle bli så här, då ..."

Då var den 13 juli 2001. Tiotusentals människor drog ut på Himmelska fridens torg (Tiananmen guangchang) i Beijing för att fira att Internationella olympiska kommittén (IOK) tilldelat staden OS 2008. Fyrverkerier exploderade, flaggor viftades med och bilisterna tutade för allt vad de var värda. Den statliga nyhetsbyrån Xinhua beskrev OS-beslutet som "ännu en milsten i Kinas ökande internationella status och ett historiskt evenemang i den stora renässansen för den kinesiska nationen". Inte nog med det. Med sitt beslut gav IOK Kina chansen att visa upp sig inte bara som en internationell maktfaktor att räkna med utan även som ett fredsälskande land, därav spelens slogan: En värld, en dröm.

Kinesiska poliser i snörräta led framför
omar torres/afp/scanpix
Kinesiska poliser i snörräta led framför "Fågelboet", huvudarenan i Beijing.
Att OS i Beijing skulle bli en infrastrukturell och organisatorisk succé var det väl ingen som tvekade om. Mobiliseringen av enorma resurser till jättelika infrastrukturprojekt hör som bekant till Kinas paradgrenar. Kinesiska muren är ett historiskt exempel på det – "Det stora språnget framåt" och Kulturrevolutionen är två andra – och nutida exempel står att finna i bland annat dammprojektet San Xia och Beijing–Hangzhou-kanalen. Till Beijing strömmade folk från hela landet – den rörliga arbetskraften i Kina, "den flytande befolkningen" kallad, uppskattas till 150–200 miljoner – för att i god tid till 2008 hinna bygga 19 nya arenor samtidigt som tunnelbanekapaciteten fördubblades i staden och Beijing Capital International Airport försågs med en tredje terminal. Enligt officiella siffror har dessa byggen tillsammans kostat i runda tal 40 miljarder dollar. Som om det inte räckte startade den kinesiska regeringen 2002 en kampanj – "Olympiska kampanjen för ett bättre uppförande" – för att i första hand förbättra Beijingbornas uppförande. Den har innehållit sådant som en antispottkampanj, en kampanj mot nedskräpning, en antirökkampanj i stadens 66 000 taxibilar och en kampanj för att få folk att le. Att kampanjen, i procent räknat, varit en framgång är det väl ingen som tvivlar om. För att bara ta ett exempel – publicerat av Xinhua 7 februari i år – så gick spottandet på Beijings trottoarer ner från 4,90 procent 2006 till 2,53 procent året därpå. Skrattretande? Kanske, men framför allt ska nog kampanjen ses som ytterligare ett etnografiskt uttryck från myndigheternas sida att visa omvärlden att Kina är minst lika modernt som vilket annat land som helst.

Kinesernas OS-ansökan och de verkliga olympiska spelen verkar handla om två olika saker. När Kina ansökte om OS 2008 sade Liu Jingming, vicepresident för Beijings olympiska kommitté: "Genom att ge Beijing spelen kommer det att hjälpa utvecklingen av de mänskliga rättigheterna." Så har inte blivit fallet. Det räcker med att säga "Tibet" för att belägga det påståendet. För det andra lovade Beijing "ett grönt OS". WHO har i sina mätningar kommit fram till att luftföroreningarna en helt vanlig dag i Beijing med 300 procent överstiger vad som bedöms vara säkert. För att vända på den utvecklingen räcker det inte med att stänga några fabriker under en eller annan vecka och att låta hälften av Beijings 3,3 miljoner bilar stå hemma i garaget varannan dag. Världens snabbaste maratonlöpare, etiopiern Haile Gebrselassie, meddelade redan förra året att han av hälsoskäl inte kommer att springa maraton i OS, och nyligen lät IOK-presidenten Jacques Rogge meddela att om luften i Beijing inte blir bättre under OS kan det finnas risk för att både maratonloppen och långloppen på cykel helt enkelt ställs in. Utländska medier och medierepresentanter fick på ett tidigt stadium garantier för att de skulle få rapportera fritt från Beijing. Dit hörde att dygnet runt fritt få sända från Himmelska fridens torg, världens största torg i ett urbant område. Nu är den tiden inskränkt till sex timmar per dag. TV-bolaget NBC, som betalat 900 miljoner dollar för att få sända 3 600 timmar från Beijing, visste två veckor innan OS-starten inte om skulle få sända vad man ville (se International Herald Tribune 2008-07-21).

Självklart vill den kinesiska ledningen att OS i Beijing ska bli en framgång på alla plan – sportsligt, publikt, politiskt, propagandamässigt, ekonomiskt – men i första hand är det en framgång som ska ge politiska poäng på hemmaplan. Även ledarna för kommunistiskt styrda enpartistater är som bekant ersättliga. Enligt en attitydundersökning i Kina från Pew Global Attitudes Project från april i år sade 96 procent av de svarande kineserna att de trodde att Kinas roll i OS skulle bli framgångsrik. De trodde även att OS skulle förbättra Kinas image i världen. Enligt samma undersökning var 86 procent av de svarande nöjda med utvecklingen i landet och 65 procent av kineserna tyckte att deras regering gjorde ett bra jobb inom de områden som var viktiga för dem. Vad den kinesiska befolkningen enligt samma undersökning var mindre nöjda med var inflationen i landet (96 procent), gapet mellan fattiga och rika (89), korrumperade myndighetspersoner (78), luftföroreningar (74), arbetslöshet (68) och förorenat vatten (66). Det är dessa människor med dessa attityder som är de avgörande för de styrande i Beijing. För det kinesiska kommunistpartiet är OS i första hand avsett för inre bruk och att spelen uppfattas som framgångsrika är för dem en biljett om partiets legitimitet och ett förlängt mandat. Nyårsutgåvan 2008 av Folkets Dagblad kommer att få rätt. Där stod att läsa: "2008 är året som Kinas 1,3 miljarder söner och döttrar längtat efter. Detta år kommer att skriva in sig i Folkrepublikens annaler." Nu återstår att se med vilka bokstäver det skrivs och av vem. En sak är dock säker: de kinesiska ledarna hade inte en susning av en aning om vilken besvärlig situation de skulle försätta sig själva i när de bjöd in hela världen till finfåtöljerna i sitt vardagsrum. I artikeln "China´s Olympic Nightmare" i sommarnumret av tidskriften Foreign Affairs skriver de båda Kinakännarna Elizabeth Economy och Adam Segal sammanfattningsvis: "Oavsett vilka implikationerna av OS 2008 blir så bär det som hittills hänt få likheter med Beijings drömmar om en olympisk glans. I stället för att kunna sola sig i världens beundran är Kina ansatt av interna protester och internationella fördömanden. Världen har blivit alltmer tveksam om huruvida Beijing ska reformeras politiskt och bli en ansvarsfull global aktör. Meningen var att olympiska spelen en gång för alla skulle göra slut på sådana frågor, inte att väcka dem på nytt."

Externa länkar: Xinhua News Agency och Pew Global Attitudes Project: China (engelsk text)(Artikeln publicerad 2008-08-01)

Fokus på: Mycket står på spel i Beijing
http://www.ne.se/rep/fokus-på-mycket-står-på-spel-i-beijing
Nationalencyklopedin, 2012-05-27 Kopiera källangivelse

Relaterade artiklar

Nationalencyklopedin