av Arne Järteliusnyhetsredaktör Nationalencyklopedin
Vem vinner valet i Serbien? När det gäller valet av vinnare i Eurovision Song Contest med semifinaler 20 och 22 maj och final den 24 maj är det förmodligen ganska svårtippat med tanke på att kampen står mellan hela 43 deltagare, men för den som håller på svenska hjältar kan det kanske gå bra för svenskhoppet Charlotte Perrelli och hennes "Hero".
Jämnt skäggI valet till det serbiska parlamentet söndagen den 11 maj är det bara 3-4 partier (av totalt 22 anmälda) som har en segerchans, men ingen av dem ser ut att kunna ta sig ända till premiärministertoppen utan att gå samman med något annat parti. Enligt opinionsundersökningar från veckan före valet är det jämnt skägg mellan de serbiska radikalerna i det nationalistiska SRS under ledning av Tomislav Nikolic (33,2 procent) och den sittande presidenten Boris Tadics västvänliga parti DS (31,5 procent). På tredje plats återfinns den förre premiärministern Vojislav Koštunicas serbdemokratiska och likaledes nationalistiska parti DSS (13,8 procent). Det skulle för dagen tyda på att Koštunica, som var den som i mitten av mars i år kastade ut Serbien i detta icke ordinarie parlamentsval, skulle kunna bli tungan på vågen. Sedan han i mars lämnade regeringen som en reaktion på Kosovos ensidiga självständighetsförklaring har Koštunica, som 2000 ledde upproret mot Miloševic, tagit på sig en allt serbnationellare kappa och under den närmat sig serbradikalerna under "Toma" Nikolic. Det gör att Koštunica mycket väl kan bli serbvalets kungamakare – han har av Nikolic förutskickats möjligheten att få sitta kvar som premiärminister i en framtida regering – och hero.
Valets huvudfrågorVad parlamentsvalet handlar om? "Kosovo", säger säkert någon, men i så fall inte som mer än en retorisk figur med historiska rötter. Kosovo gick i praktiken förlorat för Serbien redan i samband med krigen på Balkanhalvön under 1990-talet. 1999 ställdes Kosovo under FN:s förmyndarskap och den 17 februari i år förklarade man sig ensidigt självständigt. Självständighetsförklaringen fick stöd av först USA och därefter av ett tiotal EU-länder, och nu finns ingen väg tillbaka till den serbiska fållan (enligt Serbiens konstitution är Kosovo förvisso fortfarande en del av Serbien, men det är bara pro forma). Det hindrar inte samtliga huvudkombattanter i det förestående valet att på olika sätt sluta Kosovo till sin famn, men ett serbiskt Kosovo hör i praktiken sedan länge till drömmarnas rike. "Nationalism" säger en annan vara valets huvudfråga. Nationalism kan som bekant vara såväl fågel och fisk som mittemellan. Den kan hävdas för att trycka ned andra och den kan framhållas för att visa att man är stolt över sitt ursprung utan att för den skull förhäva sig på andras bekostnad. I ett Serbien som i dag och de senaste 20 åren känt sig allt mer trängt mellan sköldarna samtidigt som man sett område efter område försvinna från det Jugoslavien där man en gång i tiden var primus inter pares (främst bland jämlikar) är det nationalistiska kortet en trumf för serbiska politiker av samtliga kulörer och med alla möjliga bevekelsegrunder. Den politiker som i dag utåt inte är nationellt sinnad i Serbien har redan emigrerat. "Europa", anger en tredje som valets huvudfråga. Det ligger mycket närmare sanningen. Europa ska då förstås som EU, som ett västligt välstånd och västvärderingar, som ett möjligt NATO-medlemskap och med möjlighet att röra sig fritt i Europa (i dag behöver man som serb visum för att få lämna sitt land). Ryssland ligger förvisso också i Europa, men de serbiska partier som söker sig dit – dessa brukar även nämna Kina och Afrika som möjliga framtida partner – ser en annan framtid för sitt land och sitt folk. Den behöver inte, beroende på vad man uppskattar här i livet, vara sämre, men den är definitivt annorlunda.
reuters/marko djurica/scanpix En poster med president Boris Tadic sätts upp för att om möjligt beveka de serbiska väljarna.
EU-inblandningEU har under den senaste månaden på alla de sätt uppvaktat Serbien. Det finns många som anser att man på ett otillbörligt sätt blandat sig i ett nationellt val. EU:s lock och pock ledde i slutet av april till att landet, efter att tidigare inte ansetts värdiga ett sådant, erbjöds ett associationsfördrag med EU, vilket tacksamt skrevs under av president Tadic. Både Koštunica och Nikolic såg det som djupt komprometterande och de säger båda att de snarast ska upphäva Serbiens del av fördraget om de kommer till makten. Även för EU handlar valet i Serbien inte så lite om just Kosovo. Inte så att man är orolig för ett nytt Kosovokrig, men får inte EU in Serbien i sin fålla riskerar – med EU- och NATO-ögon sett – Ryssland att få in landet i sin intressesfär och väl där kommer Kosovos framtid som en självständig och av FN erkänd stat att låta vänta på sig. Finns därtill Kina med bland de serbiska uppvaktarna, så ser framtidsperspektivet för området med EU-mått mätt plötsligt ganska blekt ut. Det en gång så kalla kriget må vara slut, men den geopolitiska kampen kan trots det alltid skönjas under ytan.
Att valet i Serbien i tid ligger så nära den för många så hägrande Eurovisionsschlagerfinalen ser ut som en tanke (och är det kanske också). Förvisso har förra årets vinnare Marija uttryckt sitt stöd för de hårdföra serbnationalisterna, men hela evenemanget andas fest och frihet, något som säkert kan få en och annan procentenhet att rösta till förmån för en framtid i ett, som DS slogan lyder, europeiskt Serbien. Vad är det hon sjunger, den heroiska Perrellitösen? "Everything has a beginning. Everything comes to an end." Vad kan månne den strofen säga om valutgången 11 maj?
(Publicerat 2008-05-08)
Fokus på: Serbien går till val
http://www.ne.se/rep/fokus-på-serbien-går-till-val
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
