av Sophie Jonasson,enheten för Informationsutveckling, Riksantikvarieämbetet
Vad döljer sig egentligen under havsytan? Våra hav och insjöar är fyllda av vrak efter skepp som under historiens gång förlist av olika anledningar. Det har gjort Östersjön till en unik skattkammare för den historieintresserade.
Skeppsvraken kan ses som frysta historiska ögonblicksbilder av dramatiska händelser. Nu blir de tillgängliggjorda på Internet genom sajten Fornsök. 
statens maritima museer Havet ger och havet tar.
Riksnyckeln och Nicomedia På havsbottnen utanför Nynäshamn ligger det svenska örlogsfartyget Riksnyckeln, ett imponerande bygge på sin tid beställt av Gustav II Adolf. Ett av hennes första uppdrag var att 1620 hämta hem Gustav II Adolfs blivande brud, den preussiska prinsessan Maria Eleonora, till Sverige. Inför friarresan kläddes kajuta och hytter med tjock sammet, allt för prinsessans trevnad och bekvämlighet.
Några år senare var fartygets uppdrag av en helt annan natur. Sommaren 1628 befann sig Riksnyckeln utanför Danzig och blockerade staden tillsammans med nio andra fartyg. Farsoterna härjade. Skeppen tvättades och röktes ut flera gånger, men utan resultat. Den 19 augusti tvingades Riksnyckeln vända hemåt fullastad med sjuka och sårade officerare och knektar. Resan mot Sverige skulle bli hennes sista. Natten till den 6 september blåste det upp till storm. De försvagade sjuklingarna ombord kunde inte förhindra att fartyget kastades mot en klippa och sjönk i det svarta vattnet. 19 man följde med Riksnyckeln till bottnen, endast några få båtsmän kunde rädda sig, och de överbragte budet om förlisningen till huvudstaden.
Den 11 oktober 1915, under brinnande världskrig, gick det tyska ångfartyget Nicomedia till botten strax söder om Öland. Den brittiska ubåten E 19 befann sig i Östersjön för att störa den tyska malmtrafiken. När Nicomedias kapten siktade ubåten lade han snabbt om kursen och försökte fly in på neutralt vatten. E 19 avfyrade två varningsskott för om Nicomedia, som valde att stanna. Fyra man från E 19 sändes ombord, där de bjöds på öl av Nicomedias kapten, som kanske trodde att han kunde blidka britterna. Detta lyckades emellertid inte. Efter att man druckit ur ölen öppnade ubåtens besättning Nicomedias bottenventiler och sprängde en laddning i fartyget. Hyggligt nog lät man tyskarna gå i livbåtarna först. Klockan 19:30 sjönk fartyget med aktern först, och där ligger hon fortfarande på bottnen, som om hon nyss hade sjunkit. Om E 19:s vidare öden kan berättas att hon borrades i sank utanför Helsingfors 1918. Hotade skatterI svenska vatten finns det ovanligt många välbevarade vrak. De ovan nämnda exemplen är bara två av flera tusen. Den stora mängden beror på att skeppsmasken, som äter träet i vraken, inte kan leva i Östersjöns bräckta vatten. Östersjön är därför en helt unik skattkammare. I inget hav i världen finns det så många och välbevarade vrak som just där.
Även om skeppsmasken inte äter upp vraken finns det gott om andra hot mot dem. Fiske, muddring av farleder och ett ökande intresse för vrakdykning är de största av dem. När det gäller vrakdykarna blir vraken slitna av deras påhälsningar och risken finns att klåfingriga dykare, som inte känner till kulturminneslagen, faller för frestelsen att plundra. Nyligen upptäckte Statens maritima museer att ett välbevarat 1600-talsvrak vid Dalarö hade utsatts för plundring och skadegörelse.
Nu satsar Riksantikvarieämbetet, Statens maritima museer och Sjöfartsverket på en ny söktjänst som visar fornlämningar både på land och under vattnet. Fornlämningarna prickas ut på en karta eller ett sjökort och presenteras med bilder och fakta i söktjänsten Fornsök. Sven Rentzhog, enhetschef på Riksantikvarieämbetet, berättar om webbsatsningen.
– Vårt mål är att det svenska kulturarvet ska vara tillgängligt och användbart för alla. Nu finns det lätt tillgängligt hemma i datorn, säger han. Du behöver inte kunna dyka eller ens simma för att uppleva vraken på Östersjöns botten – du kan göra det genom Fornsök.
| Detta säger kulturminneslagenAlla skeppsvrak där minst etthundra år kan antas ha förflutit sedan förlisningen räknas som fast fornlämning och tillhör staten. Då är det förbjudet att röra någonting. Det gäller även lösa föremål i närheten, som kan antas höra ihop med vraket. Fynd anmäler man till länsmuseum, länsstyrelse eller Riksantikvarieämbetet. Är man osäker på ett vraks ålder gäller kulturminneslagen fram till dess att man har kunnat åldersbestämma vraket. Vrak som förlist för mindre än etthundra år sedan har oftast en ägare och berörs inte av kulturminneslagen. Ägaren kan till exempel vara en privatperson eller ett försäkringsbolag. En ny lag som ger bättre skydd åt de yngre vraken är under utformning. |
– Vi vet att de flesta fornlämningar förstörs på grund av okunskap, säger Sven Rentzhog. När människor lär känna sitt kulturarv känner de också ansvar för det. Bättre bevakning kan vi inte ha. Riksantikvarieämbetets mål är att allmänheten ska vara delaktig och här har vi ett exempel på att vi verkligen vill släppa in och engagera människor. Dessutom samarbetar Riksantikvarieämbetet från årsskiftet 2008 med Brottsförebyggande rådet för att förebygga, upptäcka och beivra kulturarvsbrott.
Visar inte plundringen av Dalarövraket att det vore bättre att vara försiktig med vem som får tillgång till information om fornlämningar?
– Vill man ut och plundra skeppsvrak kan man göra det ändå, menar Sven Rentzhog. Redan nu finns det ett antal vrakdatabaser upprättade av sportdykare och dykklubbar som ligger ute på webben. Är man oärlig kan man alltid få tag på information och utnyttja den för sina egna syften. Men de flesta dykare är seriösa och värnar om vraken. Vad hoppas ni ska komma ut av er webbsatsning?
– Vår historia blir aldrig färdigskriven och långt ifrån alla fornlämningar på land och under vatten är kända och registrerade, säger Sven Rentzhog. Genom att lägga ut informationen i våra databaser kan vi få hjälp av allmänheten med ny information och berättelser om platser och händelser som bidrar till att göra historien mer levande och spännande. På så vis kan allmänheten bidra till själva kunskapsuppbyggandet. Länk till reportage på NE.se: Sänkningen av Hansa 1944Extern länk: Fornsök(Reportaget publicerat 2008-06-25)
Fornsökning: Vrak, havsskatter och skeppsmaskar
http://www.ne.se/rep/fornsökning-vrak-havsskatter-och-skeppsmaskar
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
