Ted Bjarme, NE-medarbetare
VM 2002 i Japan och Sydkorea sätter fokus på en i fotbollssammanhang undanskymd kontinent: Asien.
Fotbollen i Asien har oftast stått i skuggan av de traditionella fotbollsnationerna i Europa, Sydamerika och på senare tid även Afrika. Den asiatiska herrfotbollen har haft sina starkaste fästen i Mellanöstern samt Japan och Sydkorea medan Kina varit den ledande nationen på damsidan.
 |
|
Damfotbollen är stor i Asien. Här spelar Kina landskamp mot Norge i Kina. |
|
CHINA PHOTO/REUTERS/SCANPIX |
Asiatiska mästerskap
Fotbollen i Asien administreras av Asian Football Confederation (AFC) som bildades 1954. Vart fjärde år sedan 1956 arrangeras Asiatiska mästerskapet där Saudiarabien och Sydkorea är framgångsrikast med tre titlar vardera. I det senaste mästerskapet som spelades i Libanon 2000 vann Japan finalen mot Saudiarabien med 1-0.
För klubblag finns en asiatisk mästarcup motsvarande Europas Champions League där sydkoreanska klubbar varit framgångsrikast med sex segrar varav fem under de senaste sju åren.
I Japan startades 1993 en professionell liga, J-League, som även lyckats locka till sig några namnkunniga europeiska och sydamerikanska spelare som Zico, Pierre Litbarski, Gary Lineker och Michael Laudrup. Tränare som Stuart Baxter och Jan Jönsson har förkovrat sig i J-League.
Asiatiska lag i VM
I VM har de asiatiska lagen en nedslående tabellrad. Alltsedan 1938, då Nederländska Ostindien blev Asiens första representant i ett VM-slutspel, har tio lag från kontinenten spelat 47 VM-matcher: 4 vunna, 10 oavgjorda och 33 förluster! Sydkorea har deltagit i VM-slutspel 5 gånger, Iran och Saudiarabien 2 gånger samt Förenade arabemiraten, Irak, Israel, Japan, Kuwait, Nederländska Ostindien och Nordkorea varsin gång. I VM 2002 deltar från Asien Kina för första gången, tillsammans med värdnationerna Japan och Sydkorea samt Saudiarabien.
Nordkorea överträffade alla förväntningar i sitt enda VM-framträdande i England 1966 då laget vann över Italien med 1-0, Asiens första VM-seger, och gick vidare från gruppspelet. Nordkoreanerna fortsatte sedan med att överraska i kvartsfinalen mot Portugal där laget tog ledningen med 3-0 innan portugiserna kunde vända till 3-5 efter fyra mål av skyttekungen Eusébio.
Efter Englands-VM skulle det dröja 28 år innan ett asiatiskt lag på nytt vann en VM-match. I USA 1994 vann Saudiarabien mot både Marocko (2-1) och Belgien (1-0) i gruppspelet innan laget stötte på patrull mot Sverige (1-3) i åttondelsfinalen. Den fjärde asiatiska VM-segern genom tiderna kom i Frankrike 1998 då Iran vann den politiskt laddade och på förhand uppmålade ”hatmatchen” mot USA med 2-1. I själva verket var det en match som präglades av vänskaplig förbrödring trots att de båda länderna hade en mycket frostig relation inom andra områden än sporten.
I damfotboll har Kina skördat stora framgångar, bl.a. silver i OS 1996 och VM 1999. Kina stod som arrangör för det första världsmästerskapet i fotboll för damer 1991 och kommer åter att vara värdnation vid nästkommande VM 2003.
Japaner, japaner, japaner...
I det svenska fotbollsmedvetandet finns ett möte med asiatisk fotboll för alltid inpräntat: det på sin tid försmädliga nederlaget (2-3) mot Japan i OS i Berlin 1936, odödliggjort av Sven Jerrings klassiska radioreferat. Denna förlust dyker ständigt upp som referens när svenska lag förlorar oväntat, senast när Tre Kronor slogs ut av Vitryssland i OS-kvartsfinalen i Salt Lake City.
Japans största framgång som fotbollsnation kom i OS 1968 i Mexico City då laget kom på tredje plats efter att ha besegrat hemmanationen med 2-0 i bronsmatchen. Skyttekung i hela turneringen blev Kunishige Kamamoto, en målskytt av rang som i Japan allmänt räknas som den främste genom tiderna i landslaget.
Asiatiska spelare har varit en sällsynt företeelse i de europeisk proffsligorna. Sydkoreanen Cha Bum-Kun var en av tyska Bundesligas stora profiler under 1980-talet — totalt 98 mål för Eintracht Frankfurt och Bayer Leverkusen — och är den hittills ende som nått stjärnstatus i någon av de stora fotbollsländerna. Japanen Hidetoshi Nakata är en stor idol i sitt hemland och har sedan 1998 varit proffs i Italien (Perugia, Roma och Parma), där han emellertid haft svårt att ta en ordinarie plats.
(Artikeln publicerad 2002-05-29)
Fotboll i Asien
http://www.ne.se/rep/fotboll-i-asien
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
