Ted Bjarme, journalist och NE-medarbetare
Svensk fotboll firar 100 år i år. Det är en sanning med viss modifikation eftersom det spelades fotboll i Sverige redan på 1870-talet. Men det var först vid ett möte i Stockholm 18 december 1904 som fotbollen fick sin enade organisation.
Svenska Fotbollförbundet firade jubileet redan 27 mars i år (trots att ”födelsedagen” inte infaller förrän i december), bl.a. med en bankett i Blå hallen i Stockholms stadshus.
 |
|
Kvinnorna har gjort entré på bred front inom fotbollen. På bilden schweiziskan Nicole Petignat när hon som första kvinna någonsin dömde en manlig UEFA-cupmatch. |
|
ANDERS WIKLUND/SCANPIX |
Uppgiftsmyriad
Lagom till jubileumsfirandet utkom skriften 100 år – Svenska Fotbollförbundets jubileumsbok. Det är en prålig tvåbandshistorik med guldpräglade pärmar precis som det anstår det numera ganska välbärgade specialförbundet.
I det första bandets 400 sidor blandas artiklar som belyser fotbollen i Sverige ur en mängd synvinklar alltifrån den trevande begynnelsen på 1870-talet till blickar mot framtiden. Band nummer två (320 sidor) innehåller enbart statistik – en myriad av uppgifter att stilla försjunka i.
Artiklarna i band ett har en rejäl spännvidd, inte minst tack vare att man låtit olika forskare göra sin röst hörd. Det är annars vanligtvis sportjournalister och kanske en och annan ledarprofil som brukar komma till tals i sportens jubileumsböcker. Dessa fyller ut merparten av utrymmet även här, men kompletteras med en handfull skribenter från den akademiska världen.
Historien börjar i Göteborg
Historikern Leif Yttergren får inleda med ett avsnitt om fotbollens introducering i Sverige. Han konstaterar bl.a. att den svenska fotbollens vagga stod i Göteborg, men att den första ”riktiga” fotbollsmatchen spelades i Malmö 1890. Tidigare hade det under ett drygt decennium förekommit matcher i ”svensk fotboll”, en blandform mellan ”association football” (det vi i dag kallar fotboll) och rugby.
Han beskriver också den organisatoriska kamp som föregick Svenska Fotbollförbundets bildande. Fotbollen organiserades från 1895 av Svenska Idrottsförbundet i Göteborg. Här återfanns bl.a. Wilhelm Friberg, enligt Yttergren förbisedd av eftervärlden men en av de stora fotbollspionjärerna. Svenska Idrottsförbundet arrangerade de första SM-tävlingarna i fotboll (från 1896) men utmanades snart av krafter i huvudstaden som 1902 bildade Svenska Bollspelsförbundet.
Vid Stockholmsmötet i december 1904, där båda sidorna fanns representerade, antogs en resolution om att fotbollen skulle enas under en organisation ingående i det året innan bildade Riksidrottsförbundet. Svenska Bollspelsförbundet fortsatte emellertid med sin rivaliserande verksamhet i Stockholmsområdet fram till 1906, då förbundet lade ner sin verksamhet.
Fotbollen blir kung
Torbjörn Andersson, även han historiker, beskriver i sitt kapitel en annan intressant period – mellankrigstiden – då fotbollen gick från att vara en sport i mängden till positionen som obestridlig nationalsport: ”Kung Fotboll” (som även är titeln på Anderssons doktorsavhandling). År 1919 fanns 321 klubbar i landet, 20 år senare var de drygt 2 000.
Andersson pekar på flera orsaker till fotbollens framgångssaga:• Fotbollen blev tidigt en nationell angelägenhet bl.a. tack vare flitigt landskampsutbyte då den nationella äran sattes på spel.• Det fanns tidigt, redan vid mitten av 1920-talet, ett fungerande seriesystem. Därmed knöts föreningar i hela Sverige (utom delar av Norrland) samman i ett system där möjligheten till avancemang upp mot pyramidens topp (allsvenskan) fungerade som intressehöjare.• Fotbollens infrastruktur förbättrades tack vare en mängd idrottsplatsbyggen i offentlig regi under 1920-talet. Publiksiffrorna steg till en hög nivå, även i ett internationellt perspektiv.• Arbetstidsförkortningen till 8 timmar per dag för industrins kroppsarbetare 1920 samt en periodvis kraftig arbetslöshet innebar mer fritid som kunde användas till fotbollsspel.
Svengelsk modell
Sociologen Tomas Peterson beskriver den unika perioden 1974–85 då maktkampen mellan två olika taktiska skolor delade Fotbollssverige. Där stod på ena sidan den förbundsstödda ”svenska modellen” med förbundskaptenen Lars ”Laban” Arnesson som främste företrädare. Han förespråkade man mot man-försvar med libero, kortpassningsspel och en ganska hög grad av individuell frihet enligt västtysk spelmodell.
På andra sidan återfanns de båda engelska tränarna Bob Houghton (i Malmö FF från 1974) och Roy Hodgson (i Halmstads BK från 1976) och senare Sven-Göran Eriksson i IFK Göteborg. Houghton och Hodgson förespråkade ett mer tränarstyrt spelsystem med rak backlinje, zonmarkering och långbollar. Den individuella friheten var begränsad inom det spelsystemet. De båda engelsmännen hade ursprungligen en svag ställning, men de nådde snart stora framgångar med sina lag i form av SM-titlar och, i Malmö FF:s fall, Europacupfinal 1979. Sven-Göran Eriksson fortsatte på framgångsvägen med ett modifierat spelsystem i IFK Göteborg. Han införde en högre grad av frihet för de offensiva spelarna, men kom ändå att uppfattas som en motpol till det spel som förespråkades av Lars Arnesson i landslaget.
Den striden var enligt Tomas Peterson i grunden en hegemonikamp där tolkningsföreträdet till etablerade begrepp – såsom vad som är ”bra” och ”rolig” respektive ”dålig” och ”tråkig” fotboll – stod på spel.
Kampen ebbade ut sedan Olle Nordin efterträtt Arnesson på förbundskaptensposten 1985. Därefter har spelet i landslag och klubblag i huvudsak följt en gemensam mittfåra, vad Peterson kallar ”den svengelska modellen”, om än med många variationer.
I jubileumsboken finns även en studie av nydisputerade historikern Johan R. Norberg om fotbollstipsets utveckling från illegala privatbolag på 1920-talet till den statliga vinstmaskinen Tipstjänst, samt en artikel av etnologen Jesper Fundberg om ungdomsfotbollens viktiga frågor inför framtiden.
Det akademiska inslaget ger boken en extra dimension. Där journalister och andra ”kännare” ibland riskerar att snöa in bland resultat och anekdoter ger fotbollens forskare en lite vidare utblick.
Sega gubbar
Fotbollförbundets jubileumsbok har en innehållsmässig bredd som gränsar till att vara heltäckande, men författarförteckningen visar på en könsmässig ensidighet. Bland de 33 författarna och den femhövdade redaktionen hittar man inte en enda kvinna – ett resultat av den genuina manssportens sega könsstrukturer?
För den som vill läsa på inför stundande EM i Portugal finns en fyllig historik i jubileumsboken om det svenska herrlandslaget alltifrån starten 1908 (11–3 mot Norge i Göteborg).
I statistikdelen finns bl.a. utförliga uppgifter om Sveriges 835 spelade landskamper och 963 landslagsspelare (t.o.m. 2003). Därtill finns en särskild EM-statistik ur vilken man t.ex. kan utläsa att Thomas Ravelli är den svensk som spelat flest EM-matcher (24 stycken inklusive kval; 1982–95) och att Johnny Ekström gjort flest EM-mål (6; 1986–92).
Extern länk: Svenska fotbollförbundet
(Artikeln publicerad 2004-06-09)
Fotbollen 100 år: Släpp forskarna lös!
http://www.ne.se/rep/fotbollen-100-år-släpp-forskarna-lös
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
