Arne Järtelius , nyhetsredaktör vid Nationalencyklopedin
Familjealbumens tid är förbi. Slut är den ljuva lukten av lim blandad med doften av mammas kaffe och pappas grogg (detta var en tid med en annan könsordning än dagens). Det var också en tid då släkten, som var stor, när den samlades tittade i, kommenterade och skrattade återigenkännande åt och med de bilder och den berättelse som fotoalbumen hade att förtälja.
I dag sparar vi digitalt de bilder vi tar och får tagna. Möjligen har den bekvämlighet digitaliseringen inbjuder till gjort att vi spar fler bilder tidigare och att vi i samband med det blivit mindre selektiva. Men i stort verkar samma principer gälla som tidigare: det är en hårt vinklad historia som bilderna berättar med tonvikten lagd på det och de lyckade. Ju perfektare, desto bättre. Imperfektionerna – om vi nu ens vill eller vågar tillstå dem – deletas och erasas nu in i evigheten (inga sönderrivna foton här inte!).
 |
|
Beth fotar sig själv i olika upplagor. |
|
BETH |
Beths historia – då och nu
För tjugo år sedan utkom fotografen Kent Klich med Beths bok (1988). I den får vi träffa danska Beth R. i ord och bild genom Kent Klichs intervjuer och bilder. Beth, född 1949, har haft en, som det brukar heta, "svår" barndom bakom sig med sådant som frånvarande föräldrar och ett flertal barnhemsvistelser. Sådant kan leda åt olika håll, men snarare ner än upp. Beth blev prostituerad och narkoman.
Det senare skildrar till största delen bokens bilder, medan intervjutexterna och journaler från en psykiatrisk mottagning visar att Beth har ett annat, inre liv bortom drogerna och torskarna. I en eftertext skriver dåvarande professorn i socialt arbete vid Umeå universitet: "Beths livsgestalt är nästan varje sekund präglad av hennes enorma rädsla för smärtan som ligger i att möta kärlekslösheten som från begynnelsen är grundtemat i alla möten med människor i hennes liv."
Beths bok slutar den 1 september 1988. Hon är då 39 år, har förtidspension och står på en väntelista för att få en lägenhet. Vid den här tiden bor hon tillsammans med en man i Köpenhamn i en lägnehet på 16 kvadratmeter. Det är Beth som står för hyran med sitt arbete. Hon går på metadon.
Tjugo år senare får vi träffa Beth igen. Förutom i en tvåspråkig (svenska och engelska) bok – Picture Imperfect – med bilder från Beths hela levnad finns även en intervju med Beth (signerad Kim Fupz Aakeson), ett efterord av Fred Ritchin, professor i fotografi och bildkultur vid New York University och en halvtimmes film på DVD – Beths dagbog/Beth's Diary – som 2007 utsågs till bästa dokumentärfilm vid Köpenhamns internationella dokumentärfilmfestival.
Tjugo långa år har förflutit i Beths – för ovanlighetens skull får ordet ett livsinnehåll – jobbiga liv. Med sina båda böcker har Kent Klich på ett remarkabelt och in i minsta por och rynka inkännande sätt lyckats fånga och skildra en människas liv. I stället för på ett linjärt och tillrättalagt sätt har han skapat en berättelse på ett associativt sätt för att ge en större frihet åt betraktaren att själv bygga samman en historia.
Klichs historia – nu och då
Kent Klich, årgång 1952, med Västerås som födelseort och med en västmanländsk mamma och en polsk krigsflykting till pappa, bor sedan början av 1980-talet i Köpenhamn. Det är basen för hans liv och familj med dansk hustru och två barn. I bokform har han förutom de båda böckerna om Beth utkommit med en berättelse om gatubarn i Mexico City och en bok om Rumänien, Ceausescus barn (2001). NE:s utsände fick en pratstund med Kent på ett kafé på Stortorget i Malmö för att få veta hur han kunde komma så nära Beth.
– Det som fick mig intresserad och som fascinerade mig med Beth var hur en person med hennes kvaliteter i stället för att utveckla dem valde att mer eller mindre sova bort sitt liv. Varför hon valde att leva ett så litet och förenklat liv? Det enda hon egentligen gjorde var att ta sitt metadon, gå ner och ställa sig på gatan för att få pengar till heroin, ta sitt heroin och sedan sova. Och detta lilla gjorde hon av sitt liv dag ut och dag in. Vad är det som får en människa att vilja sova bort sitt liv? Vad handlar det egentligen om? Det var det som fascinerade mig med Beth.
Och vad handlade det om?
– Det handlade om ett sår som inte var bearbetat, en skada för livet som var oläkt. Det var något som hos Beth gjorde så ont och som var så svårt att leva med att hon föredrog den fysiska smärtan parad med ruset från heroinet i stället för att vilja försöka förstå vad hon utsatts och utsattes för i och av livet.
Hur gjorde han då för att kunna skildra Beths liv?
– Det handlar om att ta sig så mycket tid som bara är möjligt med den man vill försöka förstå. Efter en tid utvecklade det sig till ett gemensamt projekt där Beth och jag tillsammans försöker berätta hennes historia. I den första boken om Beth var det jag som drog hela lasset, hela vägen. I den andra boken, som jag började jobba med för en så där tio år sedan, hade jag en dröm om att Beth skulle ta en större del i arbetet. Jag tycker att Beth i den andra boken gått från att vara ett objekt till att bli ett subjekt. När det gäller DVD-filmen har hon svarat för det mesta arbetet, men det är jag som hela tiden jagat på henne för att få något gjort.
Kent Klichs båda böcker om Beth är att se som två intensiva minnesböcker över Beths liv – i efterordet till Beths bok jämför Bengt Börjesson den med Primo Levis minnesskildring Är detta en människa (1998) från hans tid i ett tyskt koncentrationsläger – som hittat sin kraft både i Beth själv och hennes utanförskap men som fått sin energi även från andra håll.
– Arbetet med Beth för de här böckerna och filmen om henne handlar innerst inne också om ett sökande efter mig själv. Men det får bli en annan historia.
(Reportaget publicerat 2008-02-14)
Foto: Picture Imperfect
http://www.ne.se/rep/foto-picture-imperfect
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
