Arne Järtelius, nyhetsredaktör
Fotojournalistiken formligen vimlar av källkritiska gåtor. Den förmodligen största och mest efterhängsna av dem alla har gällt Robert Capas bild från 1936 av "Den fallande soldaten" i spanska inbördeskriget (1936–39). Capa (1913–54) hävdade själv att det var en bild tagen i dödsögonblicket av en republikansk soldat i Cerro Muriano i närheten av Córdoba. I det påståendet har genom åren en majoritet av sakkunniga instämt. Så sent som förra året, i samband med en stor Capautställning i London, menade Capas biograf Robert Whelan i sin bok This is War: Capa at Work (2007) att så var fallet.
En (han var inte först) som däremot redan på 1970-talet ifrågasatte äktheten i Capas bild var krigsjournalisten Philip Knightley i boken Krigets första offer är sanningen (1975). Han menade att den var arrangerad, och sedan dess har debattens vågor gått höga: äkta eller falsk?
Fel plats, fel man
För tillfället (till och med slutet av september) ställs Capas verk ut i Barcelona (på Museu Nacional d'Art de Catalunya) och det är därför helt följdriktigt att det är från Spanien som nya signaler anländer om att allt inte står rätt till med ursprunget av Capas bild – som för övrigt var en av dem som gjorde honom till ett aktat namn inom fotojournalistiken (det var med bildandet av bildbyrån Magnum 1947 som han blev en ikon inom dokumentärfotografiet).
Det nya bränslet till diskussionen om Capas berömda dödsögonblicksbild kommer från professor José Manuel Susperregui vid Universidad del País Vasco i Bilbao i boken Sombras de la fotografía (2009). Boken innehåller fyra essäer, och en av dem – "Muerte de un miliciano" – uppehåller sig i detalj vid den fallande soldaten.
Professor Susperregui kommer i sin analys fram till (1) bilden är inte tagen där och när Capa påstått – i Cerro Muriano 5 september 1936 – utan 40 kilometer därifrån i Llano de Banda i närheten av byn Espejo, och där pågick inga strider förrän i slutet av september 1936. Vid den tidpunkten hade Capas bild redan publicerats i den franska tidningen Vu. Till den här slutsatsen har professor Susperregui kommit genom att jämföra det landskap som syns på Capas bild med Llano de Banda respektive Cerro Murciano. (2) Den man som påstås bli dödad på Capas bild, enligt uppgift skulle det vara Federico Borrell García, sköts förvisso till döds 5 september 1936 i Cerro Muriano, men han återfanns död bakom ett träd där han tagit betäckning och något sådant syns inte på Capas bild. Det senare var något som den spanska forskaren Hugo Doménech kom fram till i en dokumentärfilm (La Sombra del Iceberg) från förra året. I den framträder ett ögonvittne som 1937 dokumenterat Borrells död. En jämförelse mellan mannen på Capas bild och foton av Borrell visar även den att det inte är fråga om samma person. (3) Det är inte ens helt säkert att den berömda (famösa?) bilden togs med Capas berömda Leica utan i stället av en Rolleiflex, möjligen tillhörig Capas fästmö och fotografkollega Gerda Taro.
Spelar då äktheten någon roll i sammanhanget? Cynthia Young, verksam vid International Center of Photography (ICP) i New York där Capas bilder finns deponerade, säger till sajten Buzzle.com: "Oavsett vilket är det fortfarande ett utmärkt foto." Må så vara. Men för den som tidigare i "Den fallande soldaten" tyckt sig se döden i vitögat visar det nu inte mycket mer än vilket arrangerat foto som helst. Fake is fake. Eller?
André & Gerta
Medan vi ändå uppehåller oss i Spanien kan det noteras att förutom den nämnda utställningen i Barcelona – vid vilken även foton av Capas fästmö Gerda Taro finns att bese – så har det i år utkommit en dokumentärroman där Capa spelar en huvudroll. Den heter Esperando a Robert Capa, är skriven av Susana Fortes och följer minutiöst tiden från det Capa och Taro lärde känna varandra i Paris till hon omkom i slaget vid Brunete utanför Madrid 26 juli 1937.
 |
| COLLECTION CAPA/MAGNUM PHOTOS/IBL |
| Gerda Taro i Paris 1936 |
Gerda Taro hette egentligen Gerta Pohorylle och var född i Stuttgart, Tyskland, 1910. Robert Capa föddes i Ungern 1913 som André Friedmann. Det var kriget som förde dem samman och krig kom att ta deras liv. Gerta omkom i spanska inbördeskriget och André 17 år senare i samband med fransmännens krig i Indokina. Gerta blev ihjälkörd av en rysk stridsvagn från den republikanska sidan (mer om det finns att läsa i El País av 12 juli i år), Robert trampade på en mina som exploderade.
Än så länge är det Robert Capa som dominerat fotohistorien av de två, men en väska med över 4 000 negativ funnen förra året i Mexico kan i någon mån ändra på det. Av de totalt 123 rullar som väskan uppges innehålla är 32 från Taro (tre rullar tillskrivs Capa och Taro tillsammans) och när de någon gång nästa höst ställs ut på ICP i New York ska Gerda Taro äntligen få ett eftermäle i fotohistorien.
Någon gång i början av 1937 skrev Gerda Taro, då 25 år, så här om sitt liv (citerat efter Susana Fortes bok): "Kriget i Spanien har gjort något med oss alla. Vi är inte längre desamma: den tid vi lever i är så full av förändringar att det är svårt att känna igen sig sådana vi var för knappt två år sedan. Jag kan inte föreställa mig vad som återstår att ske."
Externa länkar: Mail online: Faking soldier och ICP: Mexican suitcase
Länk till NE.se: Bildmanipulation i krigets tecken
Fotojournalistiska gåtor
http://www.ne.se/rep/fotojournalistiska-gåtor
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
