Räknenissen i dagens datorer (år 2000) är transistorn, den lilla elektroniska komponenten tillverkad av halvledarmaterial. Sedan mer än trettio år har möjligheten att packa transistorerna så tätt som möjligt fördubblats var 18:e-24:e månad (kallas Moores lag). I dag får tiotals miljoner transistorer plats på en kiselbricka (chips) om några få kvadratcentimeter.
Men transistorer går inte att packa hur tätt som helst. Tekniska och fysikaliska svårigheter tillstöter, och tillverkningskostnaden blir orimligt hög. Om man kunde få de små molekylerna att arbeta på liknande sätt som transistorer skulle datorernas beräkningskapacitet öka avsevärt, och vi skulle slippa ifrån problemet att Moores lag inte gäller för all framtid.
Försök pågår redan att ersätta transistorn med molekyler. På senare tid har framsteg uppnåtts, rapporterar tidskriften Scientific American. Vid experiment som utförts av forskargrupper vid Yale- och Riceuniversiteten i USA har man fått enstaka molekyler att uppträda snarlikt en transistor, t.ex. som minnesenhet.
Forskarna framhåller dock att vägen till fungerande datorer med molekyler som arbetshästar är mycket lång. Oöverstigliga hinder kan rent av dyka upp. Andra typer av framtida datorer är DNA-dator, kvantdator, neurodator och optisk dator.
(Artikeln publicerad 2000-08-08)
Framtidens dator - kan molekylen ersätta transistorn?
http://www.ne.se/rep/framtidens-dator-kan-molekylen-ersätta-transistorn
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
