Friidrott 2003: VM genom tiderna

Ted Bjarme, NE-medarbetare

I Sverige liksom på många andra håll i världen ses världsmästerskapet i friidrott i Paris 23—31 augusti 2003 som den största sporthändelsen under året. Eftersom VM avgörs varje udda år saknas konkurrens från både OS och de stora fotbollsmästerskapen på herrsidan.

Friidrotts-VM har en kort men händelserik historia. Det första världsmästerskapet i friidrott arrangerades så sent som 1983. Internationella friidrottsförbundet, IAAF, var länge negativt till tanken på världsmästerskap. Friidrotten var de olympiska spelens största attraktion, och man var rädd för att den olympiska friidrottens särställning skulle hotas av ett fristående VM. Friidrotten har emellertid behållit sin status som nummer ett i OS även efter 1983 – trots IAAF:s farhågor.

Amerikanen Carl Lewis blev de första mästerskapens stora ”dragplåster”. Han tog under sin karriär sammanlagt åtta VM-guld, tre vardera på 100 meter och 4x100 meter och två i längdhopp. Den ende som har överträffat honom är hans landsman Michael Johnson med nio guld på 200 meter, 400 meter och 4x400 meter 1991–99. Vad gäller dominans inom en gren står emellertid Sergej Bubka i särklass. Han tog sex VM-guld i följd i stavhopp 1983–97 – de tre första för Sovjetunionen, därefter tre för Ukraina.

Carl Lewis har totalt åtta VM-guld hemma i hyllan.

JUHA JORMANAINEN/SCANPIX

Helsingfors 7–14/8 1983

Carl Lewis var det stora affischnamnet. Han var överlägsen på 100 meter och i längdhopp och sprang sista sträckan när USA satte världsrekord på 4x100 meter. Mästerskapets andra världsrekord kom i damernas 400-metersfinal där tjeckiskan Jarmila Kratochvílová sprang på 47,99.

Den östeuropeiska dominansen på damsidan födde misstankar om organiserad dopning – misstankar som senare besannats åtminstone beträffande Östtyskland (DDR). Öststaterna tog hem totalt 13 guld (varav DDR 8) av 17 möjliga och 35 medaljer av 51 möjliga.

De enda som lyckades bryta östblockets segerrad var amerikanskan Mary Decker (1 500 och 3 000 meter), norskan Grete Waitz (maraton) och finländskan Tiina Lillak (spjut) som gav hemmanationen dess enda guldmedalj.

Några svenskar var nära att ta medalj, men det blev i stället som bäst två fjärdeplatser genom Sven Nylander på 400 meter häck (0,03 sekunder efter trean) och Kjell-Erik Ståhl i maraton (en sekund efter trean).

Rom 29/8–6/9 1987

Publiken på Olympiastadion häpnade över kanadensaren Ben Johnsons världsrekord (9,83) i 100-metersfinalen. Han förbättrade världsrekordet med hela tio hundradelar. Loppet fick emellertid redan ett år senare en besk eftersmak. Vid OS i Seoul 1988 fastnade Johnson i en dopningskontroll. Han fråntogs då sin nyss vunna guldmedalj och dessutom både rekord och guldmedalj från VM i Rom. Carl Lewis hade vunnit både 4x100 meter och längdhopp och fick en tredje guldmedalj retroaktivt efter Johnsons diskvalifikation.

Patrik Sjöberg tog guld i höjdhopp, mästerskapets allra sista gren, efter en rafflande final där samtliga medaljörer stannade på 2,38. I damernas höjdhopp satte bulgariskan Stefka Kostadinova det ännu gällande världsrekordet 2,09. Sven Nylander kom även vid detta VM fyra på 400 meter häck, men var den här gången nästan en sekund från bronset.

Tokyo 24/8–1/9 1991

Herrarnas längdhoppsfinal blev den kanske främsta duellen i VM-historien. Carl Lewis var obesegrad i grenen sedan 1981 och hoppade här sin karriärs allra främsta serie (fyra hopp över 8,83), men fick ändå nöja sig med silver. Hans landsman Mike Powell fick en fullträff i femte omgången och seglade iväg 8,95 meter. Han hade därmed besegrat ”spöket” Lewis och även raderat ut Bob Beamons 23 år gamla världsrekord (8,90).

Sverige fick som bäst två femteplatser genom Peter Widén (stavhopp) och Tord Henriksson (tresteg). I gång tog Madelein Svensson silver på 10 kilometer.

Stuttgart 14–22/8 1993

33-årige britten Linford Christie visade i 100-metersfinalen, som han vann på tiden 9,87, att gammal är äldst. Han detroniserade den trefaldige mästaren Carl Lewis som bara kom fyra.

På damsidan väckte de kinesiska löparna uppmärksamhet när de kom ”från ingenstans” och vann 1 500, 3 000 och 10 000 meter med förkrossande överlägsenhet. Kinesiskorna fortsatte med att utklassa de gällande världsrekorden på dessa distanser i de allkinesiska spelen i september samma år. Någon förklaring till detta plötsliga uppdykande har inte gått att få – enligt deras tränare berodde framgångarna bland annat på att de drack färskt sköldpaddsblod! Dopningmisstankarna växte sig starka, och världsrekorden står i dag, tio år senare, ohotade.

Göteborg 5–13/8 1995

De nio VM-dagarna på Ullevi i Göteborg blev en organisatorisk framgång med välfyllda läktare. Det ekonomiska utfallet blev för svensk del ganska magert sedan IAAF tagit sin del av kakan. Inte heller rent sportsligt blev det någon svensk fullträff. Den i mästerskap alltid pålitlige Sven Nylander kom femma, liksom Dag Wennlund i spjut.

Tresteg blev oväntat den mest intressanta grenen i mästerskapen där britten Jonathan Edwards och ukrainskan Inessa Kravets tänjde på gränserna. Edwards passerade drömgränsen 18 meter med ett hopp på 18,16 och ökade senare till 18,29. Kravets förbättrade damernas världsrekord med 41 centimeter till 15,50.

Athen 2–10/8 1997

Efter påtryckningar från de aktiva fanns prispengar för första gången med i friidrotts-VM. IAAF hade länge stått fast vid amatöridealet, men fick nu ge sig på en principiellt viktig punkt. Sergej Bubka fullbordade sin svit genom att ta sitt sjätte VM-guld i stavhopp. Sverige fick sitt andra VM-guld genom Ludmila Engquist, som vann 100 meter häck. Sex år tidigare i Tokyo hade hon (då med efternamnet Narozjilenko) för Sovjetunionen tagit sitt första VM-guld.

Sevilla 21–29/8 1999

Ludmila Engquist tog ”bara” brons, men uppståndelsen kring henne var enorm. På våren hade hon fått diagnosen bröstcancer och hade kort därefter fått ena bröstet bortopererat. Hon genomgick flera behandlingar med cellhämmande läkemedel före VM och fortsatte med ytterligare behandlingar mindre än en vecka efter sitt medaljlopp.

Amerikanen Michael Johnson satte världsrekord på 400 meter (43,18) och tog sitt åttonde VM-guld. Tre dagar senare var han med i USA:s segrarlag på 4x400 meter och kom därmed upp till rekordnoteringen nio VM-guld.

Edmonton 3–12/8 2001

För första gången fick Sverige två medaljer i ett mästerskap. Christian Olsson tog silver i tresteg (efter Jonathan Edwards), och Kajsa Bergqvist fick brons i höjdhopp.

Kubanen Ivan Pedroso tog sitt fjärde VM-guld i följd i längdhopp, medan amerikanskan Marion Jones fick se sin fyra år långa segersvit på 100 meter bruten av ukrainskan Zjanna Pintusevitj-Block.