Friidrott 2005: Inomhus-SM

Anders Hansson, NE-medarbetare

Helgen 12–13 februari arrangeras det fyrtionde svenska inomhusmästerskapet i friidrott (ISM) i Malmö. Efter förra årets tre OS-guld är svensk friidrott hetare än kanske någonsin. Flera av de framgångsrika olympierna kommer att visa upp sig under SM-helgen.

Av de svenska OS-medaljörerna kan publiken i Malmö endast förvänta sig att få se Carolina Klüft. Bragdmedaljsbelönade Stefan Holm skadades i samband med en tävling i tyska Arnstadt, och den tredje OS-mästaren, Christian Olsson, har redan tidigare tvingats ställa in tävlandet i vinter på grund av skada. Till den skadade skaran hör också Kajsa Bergqvist och stavhopparen Patrik Kristiansson.

Ska Daniel Persson bli svensk inomhusmästare på 60 meter?

JEFF J. MITCHELL/REUTERS/SCANPIX

Vässade olympier

Holms ständige kombattant Staffan Strand har i skrivande stund inte ISM i sin tävlingskalender. Flera av de övriga OS-resenärerna gör emellertid intressanta starter, inte minst med tanke på IEM i Madrid 4–6 mars. Bland dessa kan nämnas Susanna och Jenny Kallur, den unge höjdhopparen Linus Thörnblad, sprintern Johan Wissman och häcklöparen Robert Kronberg. Den senare lär få hårt motstånd av hemmahoppet Philip Nossmy, som också är klar för IEM. Arrangörsklubben MAI har ett spännande namn även på 60 meter i Daniel Persson som med 6,65 har gått in som sexa genom alla tider i Sverige.

Två aktiva som deltog i Athen blir hänvisade till andra grenar om de vill vara med på ISM. Det gäller diskuskasterskan Anna Söderberg och hinderlöparen Mustafa Muhammed vilkas specialiteter inte finns med på programmet. De grenar som ligger närmst till hands är kula för Anna och 3 000 meter för Mustafa.

Den mest uppenbara skillnaden med friidrott inomhus är frånvaron av de långa kasten – diskus, slägga och spjut. Det utrymme som dessa grenar kräver gör att de lämpar sig bäst utomhus. I förbigående kan det vara värt att nämna att en vinterkasttävling i diskus och slägga kommer att arrangeras parallellt med ISM på Stadionområdets kastplan.

Mest orättvisa grenen

Det första som slår den uppmärksamme när han eller hon stiger in i en friidrottshall är att rundbanan bara är hälften så lång som utomhusvarianten – 200 meter i stället för 400 meter och med vanligtvis fyra banor mot normala åtta. En kort bana innebär snäva kurvor. Dessa måste därför doseras, det vill säga luta inåt. Anledning är att löparna, framför allt på de snabbare distanserna, annars slungas ut från banan av centrifugalkraften.

Det får också till följd att 200 meter inomhus är den utan jämförelse mest orättvisa grenen av alla, på grund av att förutsättningarna för att springa fort skiljer så mycket från bana till bana. Ju längre ut desto större segerchans är grundregeln, och stackaren på innerbanan får redan före start oftast inrikta sig på en hedervärd sistaplats. Det har gjort att grenen kommer att försvinna från de internationella mästerskapen, men på ISM finns den kvar.

Även 400 meter påverkas av den korta banan. I stället för att som utomhus springa på skilda banor loppet igenom, går löparna efter andra kurvan in på gemensam bana. Trängsel, bök och knuffar blir ofta resultatet, och den som kan undvika detta genom att ligga först går oftast i mål som segrare. I kurvorna är det i princip omöjligt att springa om någon och raksträckorna är korta, varför det är svårt att hinna passera framförvarande här.

Noll medvind

Grenprogrammet inomhus ser således annorlunda ut än utomhus. Förutom redan nämnda skillnader löps 60 meter med och utan häckar i stället för 100/110 meter. 400 meter häck och 3 000 meter hinder finns inte alls med och längsta sträckan på ISM är 3 000 meter. Denna distans finns inte alls med på utomhusmästerskapen, där långlöparna har 5 000 meter och 10 000 meter att välja mellan.

Hoppgrenarna är de som påverkas minst av att tävlingarna flyttar inomhus. Det är väl egentligen bara den obefintliga möjligheten till en hjälpande medvind som skulle innebära en försämring. Å andra sidan elimineras ju även risken för sid- och motvind, något som inte minst vindkänsliga stavhoppare gillar. Den enda kastgrenen, kula, är också relativt opåverkad av flytten inomhus. Beroende på underlaget där kulan ska landa brukar de vanliga järnkulorna bytas ut mot olika varianter av gummikulor.

Förutom de rent idrottsliga skillnaderna har en inomhustävling en annan atmosfär än tävlingar på en stor utomhusarena. Publiken kommer närmare och stämningen blir tätare. Det kan vara en av anledningarna till att inomhussäsongen har vuxit i betydelse på senare år, även om det fortfarande är utomhussäsongen som ”gäller”.

Inhyrda kamper

Trots att årets mästerskap faktiskt är det fyrtionde i ordningen i Sverige så är friidrott inomhus som vi nu ser det en relativt ny företeelse. Länge hade tävlingen inte heller officiell SM-status utan kallades riksmästerskap. Några permanenta hallar fanns inte förrän 1984, utan friidrottarna fick hyra in sig i arenor som Johanneshovs isstadion i Stockholm och Scandinavium i Göteborg. Där monterade man upp banor för en enda tävling, vilket blev väldigt dyrt. Dock arrangerades faktiskt inne-EM i Sverige 1974.

Första gången som Malmö stod som värd för ett inomhusmästerskap var 1983. Det sista riksmästerskapet hölls då i Kombihallen, som ligger vägg i vägg med den nuvarande friidrottshallen Atleticum. De senaste femton åren har just Malmö tillsammans med Göteborg dominerat i arrangörslistan. Årets ISM är Malmös femte sedan Atleticum stod klart inför säsongen 1993.

De senaste åren har fler och fler orter fått en permanent friidrottshall. Vad detta har betytt för svensk friidrott kan knappast överskattas. Tävlingar och mästerskap i all ära, men det är framför allt möjligheten till kvalitetsträning året runt som gör hallarna så ovärderliga för de aktiva.