Göteborg:
Industriutställningen 1923
av Magnus Rodell
fil. dr i idéhistoria och verksam vid Uppsala universitet
Den 8 maj 1923 slogs portarna upp till den stora Jubileumsutställningen i Göteborg. Det var den första industriutställning som ägde rum i Sverige efter första världskrigets slut. Den pågick i nästan fem månader och blev med sina fyra miljoner besökare den dittills största som genomförts i de nordiska länderna. I en nyutkommen avhandling visas vilken kunskap om det moderna som en utställning kan bära på.
Ursprungligen var ambitionen att genomföra utställningen 1921 då 300 år gått sedan Göteborg fick sina stadsprivilegier. Frågan väcktes 1915, flera förslag diskuterades och vid några tillfällen var projektet nära att haverera. Ett av problemen var att det skulle bli mycket kostsamt. Detta löstes delvis genom att lotterimedel beviljades. I ansökningshandlingen poängterade utställningsstyrelsen även de värden utställningen skulle ha utifrån ett nationellt perspektiv. Att den realiserades var resultatet av såväl lokalt arbete som nationella medel.
 |
|
|
Traditionsskapare
Utställningsaffischen till den stora jublieumsutställningen i Göteborg upptas i förgrunden av ett gammalt örlogsskepp, vilket leder tankarna till stormaktstiden. Fartyget skjuter salut för att högtidlighålla grundandet av Göteborg. I bakgrunden återfinns atlantångaren: sinnebilden för den moderna tidens rationella tänkande och en symbolisk länk mellan den gamla och den nya världen. Även i de byggnader betraktaren kan ana i affischens bakgrund återfinns en blandning mellan det gamla och det nya; visionen om framtiden vävs samman med det förflutna.
Denna bildanalys utgör upptakten i teknik- och vetenskapshistorikern Anders Houltz nyligen framlagda avhandling Teknikens tempel: Modernitet och industriarv på Göteborgsutställningen 1923 (2003). Avhandlingens syfte är att analysera hur utställningen utgjorde en resurs i genomförandet av det moderna projektet i Sverige.
Ett tema som återkommer i avhandlingen är relationen mellan det förflutna, det samtida och det framtida. Houltz menar att de stora industriutställningarna kan ses som ett sätt att skapa traditioner, där referenser till det förflutna är en viktig del. Skapandet av historia och kulturarv är tidsbundet och svarar mot dagsaktuella problem och frågor. Mot denna bakgrund blir det intressant att undersöka produktionen av historia på utställningen och vilka funktioner denna historia tillskrevs.
Visuellt slående produkter
Tisdagen den 8 maj 1923 inleddes utställningen med att kyrkklockorna började ringa klockan sju på morgonen. På förmiddagen rörde sig en högtidlig kortege från Gustav Adolfs torg till Götaplatsen. På trappan till den s.k. Minneshallen invigningstalade Gustav V och underströk att Göteborgs utveckling genom seklerna illustrerade såväl stadens som nationens utveckling.
Jubileumsutställningen bestod av två huvuddelar: Minnesfältet och Exportfältet. Den historia som framställdes på Minnesfältet började med arkeologi och slutade med industri. Längs denna linje avverkade besökarna flera stationer: en förhistoria som presenterades genom arkeologiska fynd, krigshistoria, kyrkokonst och en personhistorisk porträttsamling. De två avslutande kulturhistoriska avdelningarna innehöll hantverkshistoria och industrihistoria.
Utifrån avdelningarnas linjära framställning av historien utgjorde
industrihistorien en historisk slutpunkt. Utställningens linjära historiesyn
underströks av att industrihistorien var det sista den metodiske besökaren
såg på Minnesfältet innan hon fortsatte över till Exportfältet
och den moderna industrins utställning.
Via en specialbyggd gångbro kunde besökaren gå från Minnesfältet
till Exportfältet, från det förflutna till framtiden, om man
så vill. Exportfältet dominerades av Stora maskinhallen som också
var utställningens största byggnad. På Exportfältet fanns
en samlad presentation av svensk industri från trä till järn.
Totalt ställde 900 svenska företag ut på jubileumsutställningen. I Stora maskinhallen mötte utställningsbesökaren en rad olika föremål. I dess mitt stod en 30,5 cm haubits från Bofors och här återfanns också sådana dieselmotorer från Götaverken som drev de moderna atlantångarna. I maskinhallen hade utställningsarrangörerna varit angelägna om att få med de stora tillverkarna och deras visuellt mest slående produkter.
Smälthammare och kullagerpelare
Houltz fördjupar sina studier av Minnesfältet och Exportfältet genom två fallstudier. Det första föremål som mötte besökaren då hon trädde in i den industrihistoriska avdelningen var en sju tons smälthammare från Borgviks bruk i Värmland. Smälthammaren visar att den stora utställningen kunde fungera som ett slags tempelplats, där religiösa symboler ersatts av världsliga. Hammaren symboliserade 1800-talets värmländska bruks- och herrgårdskultur. Den tillskrevs också industrihistoriska betydelser som snarare kunde kopplas till äldre metoder än den moderna industrins rationella. Historien och Tekniken framställdes sida vid sida, och i egenskap av teknisk relik förenade hammaren dessa storheter. Den blev en monumental gestaltning av de relationer som utställningen framställde mellan tradition och modernitet, historia och framtid.
I maskinhallen återfanns ett annat objekt av monumental karaktär: ett kullager på en pelare. Svenska Kullagerfabriken (SKF) intog en central position på exportfältet. Trots krisen i kullagerbranschen formulerade företaget en mycket positiv bild av framtiden. Nyckelordet var vetenskaplighet. Det knöts dels till amerikanska idéer om scientific management, dels till teknisk forskning. Kullagret förkroppsligade på så vis den bild av det moderna som presenterades på Exportfältet.
Kunskapsvägar
Vilken var den bild av det moderna som framställdes på Exportfältet? En central del var rationaliteten, som såväl den utställda tekniken som den arkitektoniska utformningen av byggnaderna gestaltade. I tidningarnas rapportering var det vetenskapligheten i en bred mening som framhölls och hyllades. Ett nyckelbegrepp blev också ordet nyhet. Det som var en nyhet vad gällde teknik och uppfinningar fick garanterat utrymme i pressen. Elektrifiering och automatisering var också viktiga delar i den bild av det moderna som presenterades. På Exportfältet förmedlades således flera budskap om vad det moderna kunde innebära.
Vad Houltz på ett mycket övertygande sätt visar med sin avhandling är att en fruktbar väg till kunskap om det moderna projektet kan gå via en större utställning. Göteborgsutställningen visar för det första att historien var central i den berättelse om det moderna som framställdes 1923 och för det andra att den tro på framsteget som tycktes gått förlorad i och med kriget hade återerövrats.
(Artikeln publicerad 2003-09-23)
Göteborg: Industriutställningen 1923
http://www.ne.se/rep/göteborg-industriutställningen-1923
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
