Arne Järtelius, nyhetsredaktör
Vart har påsken tagit vägen? Någon? Precis vad jag trodde. Den är borta. Torsk. Gone. Disaparecida. OK. Påsken är fortfarande en röd helg – till och med annandag påsk har av någon outgrundlig anledning lämnats röd – och det är ju gott och väl. Men det är en ledighet i de allra flesta fall utan något som helst påskinspirerande innehåll. Snart går väl julen samma dystra öde till mötes!
OK. Praktiserande kristna och judar ser fortfarande påsken som the helg. En och annan förskola skickar kanske på vinst och förlust fortfarande ut sina små telningar utklädda som påskkärringar (ingen könsjämlikhet där inte!). Det skulle inte heller förvåna om det fortfarande finns några klämkäcka entusiaster som sitter i någon grotta och smygmålar ägg. Men för resten – den som den stora massan beskrivna – är påsken ett gult minne blott. Om ens det.
 |
| PÄR-OLOF DANIELSSON/IBL |
| Påskkort från början av 1900-talet. |
Dymmeldags
Om det var bättre förr kan diskuteras. Men ett är säkert, påsken firades mycket bättre förr. Ett skäl till det var att religionen i det som var förr i tiden hade ett medvetet grepp om och i menigheten. Då började påskfirandet med fastan. Den höll på i fyrtio långa dagar och med fasta förstods att man inte åt kött och inte heller ägg. Fisk blev därför huvudkosten under fastan.
Fastetiden började på det som kallades för askonsdagen. Den inföll onsdagen efter fastlagssöndagen och den dagen tecknar i många kyrkor prästen vid gudstjänsten ett kors av askbemängd olja på botgörarens panna. Veckan före påsk kallades i äldre tid för dymmelveckan för att markera att kyrkklockorna från onsdagen i denna vecka var tysta. Den beteckningen ersattes i Sverige under 1700-talet av det tyska Stille Woche – stilla veckan – som hade en liknande innebörd. Stilla veckan inleds med palmsöndagen som är tillägnad Jesus intåg i Jerusalem. Sitt namn har den av att folket med hosiannarop och palmkvistar hyllade Jesus på hans väg.
På onsdagen i stilla veckan – dymmelonsdagen kallad – påbjöd kyrkan påskfrid. Det tog sig bland annat uttryck i att klockornas vanliga järnkläpp byttes ut mot en träkläpp, en dymmel. I romersk-katolska länder byter man de sista dagarna före påsk ut klockringningen mot ljudet från ett smatterverk. De stumma klockorna går igen i (den hedniska) föreställningen att blåkullakärringarna anträdde sin Blåkullafärd på just dymmelonsdagen.
Efter onsdag kommer skärtorsdag. Själva namnet kan härledas från verbet skära i betydelsen rena. Det var den här dagen som Jesus tvådde sina lärjungars fötter och instiftade nattvarden. I Sverige var skärtorsdagen helgdag fram till 1772. I Norge och Danmark är det fortfarande helgdag. I Tyskland kallas dagen för Gründonnerstag och då serveras det kål eller grönt – helst nio olika sorters grönt – eftersom det anses vara ett verksamt medel mot sjukdomar under det kommande året. En gång i tiden målade man den här dagen kors över dörrposterna för att skydda både folk och fä mot häxor och annat otyg.
På långfredagen led och dog Jesus på korset. Fram till 1969 gällde i Sverige förbud mot anordnande av nöjestillställningar den här dagen.
Påskalekar
Ordet påsk kommer från arameiskans - som var det språk Jesus talade - paska. Det går tillbaka på verbet pasach, som betyder "gå förbi", "skona". Det var vad dödsängeln gjorde när han såg israeliska hem vars dörrar var märkta med offerlammets blod. Inom judendomen firas påsken – pesach – till minne av uttåget ur Egypten. Inom kristenheten är påsken Kristi uppståndelses fest och kyrkoårets största – julen får faktiskt ursäkta – högtid.
Det kristna påskfirandet inleds på påskaftonen med tändandet av påskljuset, som syftar på Kristi uppståndelse. Den traditionen har på senare år knutits till en midnattsmässa eller påskotta. En gång i tiden ägnade sig kyrkan vid den här tiden på året åt vad som kallades för matvigning, och när det begav sig ersattes prästen i stället för med pengar med ett visst antal ägg beroende på den givande gårdens storlek.
Äggen finns kvar som påskamat även i våra dagar, men numera för det mesta i form av godis som proppfyllts i påskägg av olika storlek. Är det någon som pickar ägg längre? Det gjordes stäv mot stäv och akter mot akter. Den vars ägg gick sönder fick lämna det till den uppeggade motståndaren. En annan äggalek var att rulla äggen nedför en slänt för att se vems ägg som kom längst. Målar ägg är det kanske fortfarande någon som gör. Ett latare alternativ är att koka äggen tillsammans med lök eller andra färgämnen.
Påskharens (lepus paschalis som en gång ersatte agnus dei påskalammet) ankomst är väl framför allt en tysk sed. I Tyskland är det numera en Osterhase som i trädgården eller motsvarande gömmer sina chokladägg för barnen att leta efter. De färgglada påskkortens ankomst var också något man såg fram emot en gång i tiden. Nu är de till största delen försvunna och de har än så länge inte ersatts av några påskamejl.
Påskbrev fanns det också förr. På dessa fanns påskkärringar ritade och breven kunde också innehålla små underfundiga rim. Påskkärringar är väl fortfarande något man kan se, men med portlås och allehanda andra sätt att hålla borta barn och andra främmande från gård och grund blir det allt svårare att ta sig fram även för den som har en kvast att flyga på.
Återuppståndelse
Vad sägs om att återuppliva ett antal av de ovan beskrivna påsksederna? Den som saknar religiösa skäl för att göra det skulle exempelvis kunna fira fastan av hälsomässiga skäl (om 40 dagar känns för mycket kan kanske muslimernas 30 dagar av fasta under Ramadan vara ett riktmärke). Aska och tvådda fötter i all ära, men det kanske räcker att skapa lite tystnad omkring sig. Och varför inte göra långfredagen till den långa, tysta, sorgemusikaliska dag det en gång var! Risken finns förstås att det kan smitta av sig på andra dagar under året, men den chansen (sic) får man ta.
Vad sägs vidare om att låta några av de nämnda påskalekarna återuppstå? Att ge bort ett ägg fyllt med lösgodis är väl trevligt i sig, men särskilt lekfullt (eller ens originellt) är det inte i dessa tider av ständiga sötsaksdagar. Varför inte i stället picka de handmålade äggen som gömts i trädgården? Varför inte överraska omgivningen med ett riktigt påhittigt påskamejl? Varför inte klä ut dig till påskhare?
Skit i traditionerna hette dansken Leif Panduros upprorsskrift från 1958. Sedan dess har mycket vatten flutit under broarna och de flesta traditioner – i synnerhet de med ett religiöst innehåll eller förflutet – har fått ett helt annat och för det allra mesta mycket kommersiellt innehåll. Kan det inte vara dags att åter bry sig om traditionerna? Varför inte börja omgående? Snart är det påsk!
Extern länk: Recension av Phil Zuckermans bok Society Without God (Svenska Dagbladet)
(Artikeln publicerad 2009-03-31)
Ge dig påsken åter och hän!
http://www.ne.se/rep/ge-dig-påsken-åter-och-hän
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
