Geologiskt:
Resor i tid och urtid
av Arne Järtelius
NE-redaktör
Nyligen fick vi reda på att jordens innersta kärna förmodligen är en ganska rörlig bit järn och inte den fasta kärna vi tidigare trott den vara. Jordens kärna var i våras också föremål för filmen The Core, som skildrade vad som skulle hända om jordkärnan slutade rotera.
Den som vill lära sig mer om geologi kan i helgen delta i geologins dag med aktiviteter på olika håll i landet. Inför den har Lena Björk utkommit med boken Vibrerande urtid, som tar oss med på en resa genom Skånes årmiljoner.
 |
|
|
Resa till jordens inre
Jorden kärna antas bestå helt och hållet av järn. Temperaturen är flera tusen grader och trycket extremt högt. Enligt de rådande teorierna borde därför järnatomerna bli tätt packade jämfört med järnatomer uppe vid jordytan. Det har gjort att man tidigare föreställt sig kärnan som en oerhört tät, massiv järnklump. Men enligt forskare vid Uppsala universitet och Tekniska högskolan i Stockholm, i ett projekt som letts av professor Börje Johansson, är det i stället precis tvärtom. Upptäckten, som redovisas i det senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Nature (2003-08-28), antas få stor betydelse för den vidare utforskningen av jorden.
Med hjälp av avancerade datorsimuleringar har forskarna försökt efterlikna de förhållanden som råder i kärnan. Det visade sig då att när temperatur och tryck stiger blir järnet, precis som man enligt teorin kunde förvänta sig, mer tättpackat. Men vid extrema förhållanden, som i jordens inre, återgår det märkligt nog till en lösare struktur.
- Det är lite oklart varför. Men många metaller har olika faser som de genomgår när miljön förändras, säger Börje Johansson intervjuad av Tidningarnas Telegrambyrå. För geologerna är detta en viktig pusselbit och det är roligt att vi som är rena fysiker kan bistå en annan vetenskap på det här sättet. Att kärnan är lösare packad kan öka förståelsen exempelvis för hur jordbävningar uppstår, säger Börje Johansson vidare.
Vibrerande urtid i årmiljonernas arkiv
Lena Björk har tillägnat sin bok om Skånes urtid alla de varelser som genom årmiljoners trevande har banat väg för vår existens. Som läsare är man då självklart nyfiken att få lära sig hur detta banande gått till; årmiljoner kan knappast vara det lättaste att fånga i en text.
Bokens resa genom årmiljonerna börjar för 545 miljoner år sedan i kambrium. Därifrån, via skånska platser som Vik, Torekov, Vallåkra och Skateholm, tar vi oss in i vår egen tid. Författaren beskriver resans slutmål: Vi kliver ut på själva stranden vid Skateholm och tar de sista stegen. Nakna tår möter vågorna i vattenbrynet. Nuet omfamnar oss. Här tar tidsresan genom årmiljonerna slut.
Med hjälp av foton, ett språk som har gott fotfäste i både urberg och geologiskt kunnande och en utvecklad känsla för pedagogik tar författaren oss vid handen genom årmiljonerna, och utkomna på andra sida kan även den till ämnet geologi mest ljumna känna att det har något att ge var och en av oss i förståelsen av både nu och då.
Ett prov på författarens närhet till och känsla för sitt ämne liksom hennes vilja att få oss fåkunniga att vilja veta mer får avsluta: Urtiden har utspelats just här, på de platser som vi själva livger. Det förgångna är ständigt närvarande i bergarter och fossil. Årmiljonernas arkiv. Låt fingertopparna stryka över arkivens yta, låt urtiden genomströmma dina vävnader. Släpp loss fantasin och se det stora i det lilla.
Externa länkar:
Geologins
dag
Nature: artikel
om jordens kärna (med möjlighet att ladda ner artikeln)
(Artikeln publicerad 2003-09-10)
Geologiskt: Resor i tid och urtid
http://www.ne.se/rep/geologiskt-resor-i-tid-och-urtid
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
