Arne Järtelius, NE-redaktör
Att dikten kan ha en förmåga att överträffa verkligheten finns det gott om prov på. Men hur går det till när verkligheten överträffar verkligheten, när en skildring av verkligheten med råge överträffas av en annan skildring av samma verklighet?
Också det finns det säkert exempel på, men till skillnad från den lite avvaktande inställning vi lärt oss ha inför det fiktiva är det svårare att förhålla sig till verklighetsöverträffande verklighetsskildringar. Att veta att det bakom verkligheten döljer sig möjliga andra ”verkligheter” gör därtill tillvaron aningen svajig att förhålla sig till.
 |
|
Pakistanska kvinnor syr fotbollar i staden Sialkot i Pakistan. Totalt har landet exporterat 55,8 miljoner fotbollar. |
|
RAMAT DAR/EPA/SCANPIX |
Fotboll förklarar framgången
Franklin Foers bok Fotboll förklarar världen: en [osannolik] teori om globaliseringen är en avslöjande läsning med intressanta exempel på undertiteln, men vad författaren konkret lyckas bevisa känns ibland som en klackspark i sammanhanget. Men Foers bok får knappt en vecka på sig att samla damm i bokhyllan förrän det finns anledning att ta ned den igen.
Visst hade den väl ett kapitel om italiensk fotboll? Just det, sjunde kapitlet: ”Så förklarar fotboll de nya oligarkerna”. Där står det om Juventus och Milan: ”Det råder inget tvivel om att domarna oftare tar parti för Juventus och Milan än några andra italienska klubbar.” Det har man ju hört förut. Och har författaren sedan inte så mycket nytt att komma med än att ”det är ingen tvekan om att det pågår mycket annat bakom kulisserna”, så kan man väl inte göra mycket mer än att nicka instämmande.
Men innan man hunnit säga flasklock har Juventus klubbdirektör Luciano Moggi avgått och med honom hela lagets styrelse. I samma veva avgår det italienska fotbollsförbundets ordförande, stoppas den tidigare så haussade Juventusaktien på börsen, tvångsförvaltas föreningen och hotas laget med tvångsnedflyttning till serie B, en nedflyttning som enligt La Gazetta dello Sport skulle kosta föreningen i runda slängar 2,8 miljarder kronor.
Vad hade hänt? Jo, precis det Foer antyder i sin bok. Juventusdirektören hade mycket aktivt försökt styra valet av domare till olika matcher. Av protokollen från bandinspelade samtal framgår att Luciano Moggi utpressat såväl domarkommittén som enskilda domare. Vid ett tillfälle gick signor Moggi så långt att han efter en match låste in domaren Gianluca Papresti i ett omklädningsrum och där läxade upp honom när Juventus förlorat mot Reggina i november 2004. Vem skulle inte vinna ligan och andra framgångar med sådana metoder? Och vad säger inte det agerandet om de italienska oligarkernas – inte minst då huvudägaren av Milan m.m. Silvio Berlusconi – sätt att slå sig fram här i världen?
Fotboll förklarar varför bollen ska vara rund
Egentligen är det inte fotboll som USA-journalisten Franklin Foer i första hand är intresserad av. Han använder fotbollen i stället som en metafor för att om möjligt förklara varför globaliseringen misslyckats, och det lyckas han i stora drag bra med. Men vad han med sin bok framför allt lyckas förmedla är ett sätt, en metod för läsaren att själv försöka se bakom vad som egentligen händer i det som synes ske.
I Dagens Nyheter den 28 maj kunde man läsa om den boll som ska användas i årets fotbolls-VM. Den kallas ”Teamgeist” (’laganda’ på tyngelska), består av 14 delar (mot gängse 32) och den är limmad, inte sydd. VM-bollen, som enligt artikeln är rundare än någon tidigare boll, är utvecklad i Adidas laboratorier i bayerska Herzogenaurach och tillverkas av ett företag i Thailand.
Lägger man DN-artikeln bredvid artikeln ”Die Stadt der Bälle” (’Bollarnas stad’) i ett temanummer av tyska Der Spiegel inför fotbolls-VM får man med Foer i minnet upp ögonen för vad detta VM:s genomrunda boll säger om globaliseringen. Bollarnas stad heter Sialkot och ligger i norra Pakistan inte så långt från huvudstaden Islamabad. Fram till helt nyligen producerades här 80 procent av världens fotbollar, och den produktionen sysselsatte 40 000 sömmare och sömmerskor i mer än 2 000 verkstäder. För dessa yrkesmän och -kvinnor tar det i snitt tre timmar och 750 sömmar för att förfärdiga en boll. För det får sömmaren/sömmerskan 40 rupier (ca 6 kronor), och på ett år kan han/hon tjäna motsvarande 1 000 dollar.
Men produktionen i Sialkot har relativt sett sjunkit på senare tid och är nu nere i 60 procent av världsproduktionen. Anledningen till det är främst att allt tidigare så billigt barnarbete för bollproduktion genom ingripande från den rika västvärlden förbjudits i området (att det förbudet efterlevs svarar något som heter IMAC, Independent Monitoring Association for Child Labour, för). Det gör att Sialkot går en oviss framtid till mötes, och den blir inte mindre osäker när nu bolltillverkare i Thailand fått i uppdrag att producera bollarna till det förestående världsmästerskapet. Vad säger det om globaliseringsmetropolernas sätt att dela upp världen?
Globaliseringsmålet
Dagens Nyheter igen. I sportdelen av tidningens utgåva den 29 maj finns den svenska VM-truppen avbildad. Av de 23 spelarna är i dag sex stycken aktiva i svenska lag, medan övriga 17 är anställda av lag runtom i Europa (av de sex ”svenskarna” är det endast en – IFK Göteborgs Karl Svensson – som inte tidigare varit proffs, men han har i dagarna skrivit kontrakt med skotska Glasgow Rangers). Vad har den internationella bollarbetskraften att säga om globaliseringen?
Globaliseringen av fotbollen är ett fenomen som bara har drygt tio år på nacken. Före 1995 var arbetsmarknaden inom den internationella klubbfotbollen strängt reglerad, och man tillät högst en eller två utländska spelare per lag. 1995 lyckades det en viss belgare vid namn Jean-Marc Bosman att få EU att ställa sig bakom att det skulle bli tillåtet att som fotbollsspelare röra sig fritt mellan klubbarna inom unionen. Samtidigt med den öppningen skedde en tydlig kommersialisering av fotbollen som ledde till att de större klubbarna blev ännu mer dominerande på marknaden. Det räcker att titta på vilka lag som brukar ta sig vidare i Champions League för att få bevis för den trenden.
Visst kan med intresse noteras att globaliseringen av fotbollen gjort att VM-slutspelet vart fjärde år blivit en allt öppnare affär (läs: Turkiet och Sydkorea, båda semifinalister vid förra VM), men samtidigt har fotbollsklubbarna i framför allt Afrika och Latinamerika för varje år dränerats på sina bästa spelare till förfång för både de nationella klubbarna och publikintresset (om storklubbarna i Europa får sin vilja igenom kommer inom kort även landslagen att ha begränsad tillgång till sina uttagna spelare). Den som vill kan avläsa den trenden även i det i sammanhanget fattiga Sverige där klubbfotbollen på senare tid knappast har blivit bättre (de utländska proffs svenska lag har råd att satsa på hör till andrasorteringen i sammanhanget). Hemvistet hos majoriteten av spelarna i den svenska VM-truppen talar väl där sitt helt tydliga språk. (Ett omvänt bevis på samma sak är väl de stora publikförväntningarna i Helsingborg inför Henrik Larssons återkomst till HIF efter VM-sommaren.)
Globaliseringsfällan
Det finns således all anledning att rekommendera Franklin Foers bok till läsning i någon paus mellan matcherna i det förestående digra VM-programmet för den som vill förstå något av det som händer utanför plan. Den som efter Foer skulle känna för att ta sig vidare i den allt yvigare litteraturen om globaliseringen kan exempelvis rekommenderas professor Daniel Cohens från franska översatta Globalization and Its Enemies (2006).
Boken inleds med en historisk tillbakablick av vilken det framgår att dagens globalisering är den tredje i en serie som började med koloniseringen efter Columbi upptäcktsfärder under 1500-talet och som fortsatte med den imperialistiska brittiska fria handeln under 1800-talet. Medan de båda första globaliseringsfaserna involverade storskaliga rörelser av människor till nya landområden så handlar däremot dagens globalisering huvudsakligen om förmedling av varor och bilder.
”Dagens globalisering”, enligt professor Cohen, ”är orörlig.” Han ger tre exempel på att så är fallet:o Dagens immigranter utgör bara tre procent av världens befolkning mot tio procent 1913.o Handeln är i dag större än någonsin tidigare i världshistorien, men en övervägande del av den sker mellan rika länder. EU:s fram till 2004 femton medlemsländer svarar i dag för 40 procent av världshandeln och 60 procent av den handeln sker inom Europa.o Anledningen till att de fattiga länderna fortsätter att vara fattiga är helt enkelt att de har ganska få varor att erbjuda som är av intresse för den rika delen av världen.
Världens fattiga är inte i första hand exploaterade, enligt Daniel Cohen. De är i stället framför allt nonchalerade och glömda. Ironin med globaliseringens nuvarande fas – en tydlig sådan finns att upptäcka för den som vill – är att den lyckats göra efterfrågan på ett bättre liv universell utan att samtidigt vilja tillhandahålla verktygen för att kunna tillfredsställa den. Världsmästerskapsbollen må vara hur perfekt rund den bara kan. Jorden är och förblir platt.
Extern länk: VM 2006 (Svenska fotbollförbundets sajt)
(Artikeln publicerad 2006-06-07)
Globalfotboll: Förklarar fotboll världen?
http://www.ne.se/rep/globalfotboll-förklarar-fotboll-världen
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
