Ted Bjarme , NE-medarbetare och frilansjournalist
Den 24 april 1904 bildades Svenska golfförbundet som en sektion inom Riksidrottsförbundet. Det som då var tidsfördriv för ett privilegierat fåtal har på 100 år förvandlats till en folksport – Sveriges största individuella idrott.
Golfen har emellertid fått kämpa för att bli av med överklasstämpeln. En förklaring till det kan vara att golfsporten, trots att den nu når ut till helt andra sociala sfärer än tidigare, har varit så pass oföränderlig, för att inte säga konservativ, till sin karaktär. Regelverket har i stort varit oförändrat sedan 1700-talet, den sportsmannaanda som genomsyrar spelet är av traditionellt brittiskt gentlemannasnitt och klädkoden var länge restriktiv.
 |
|
Prins Bertil på Tobo golfklubb 1997. |
|
FLT PICA/SCANPIX |
Förste golfaren i kyrkfönster
Det är kanske ingen tillfällighet att golfarna omhuldar sin historia så ömt. Mycket av det som gällde för länge sedan är giltigt också i dag, även om ”förfolkligandet” av golfen har mjukat upp dess formalia en aning.
När Svenska golfförbundet fyllde 100 år var det alltså inte så konstigt att man vände blickarna bakåt. Jubileumsboken Golf – den stora sporten är i mycket en odyssé bakåt i tiden med belysning av golfens historia såväl i Sverige som internationellt. Inte minst det spännande bildmaterialet gör boken till en fascinerande tidsresa.
Bland bokens illustrationer finns den första avbildningen av en golfspelare (ca 1340) hämtad från ett kyrkfönster i Gloucesterkatedralen och mästermålaren Rembrandts skiss av det nederländska klubbspelet kolven, en möjlig föregångare till golf. Här finns också fotografier från det svenska golfspelandets gryning i slutet av 1800-talet med dess tuviga och ojämna naturbanor.
Sex hål i backen
Golfsporten hade nått Sverige ett par årtionden innan det nationella förbundet bildades. Den första svenska banan (6 hål) anlades vid Ryfors bruk i Västergötland. Bakom projektet stod bröderna Edvard och Robert Sager och banan togs i bruk 1886. År 1890 spelades golf i Stockholm och året därpå i Göteborg.
Golfspelet var alltså förankrat i Sverige redan när golfförbundet bildades 1904. Under de första åren var endast två klubbar knutna till förbundet: Göteborgs Idrottsförbunds Golfavdelning (senare Göteborgs Golfklubb) och Stockholms Golfklubb. Antalet spelare var totalt ca 100. År 1907 tillkom Karlskrona GK och två år senare Falsterbo GK. Därefter dröjde det ända till 1924 innan en femte klubb (Helsingborgs GK) togs upp i förbundet.
Från Bedinge till Björkliden
Den kraftiga breddningen av golfsporten inleddes i slutet av 1950-talet. År 1957 fanns 47 klubbar och drygt 8 000 spelare, tio år senare hade antalet klubbar mer än fördubblats (98) och antalet spelare nästan fyrfaldigats (31 463). Därefter har utvecklingskurvan fortsatt att peka stadigt uppåt, framför allt under andra hälften av 1980-talet då antalet spelare ökade med ca 20 procent per år. År 2004 var 474 klubbar och 604 466 spelare medlemmar i Svenska golfförbundet. Endast fotbollen har fler föreningsanknutna utövare i Sverige.
Golfen hade från början sina starkaste fästen kring storstäderna Stockholm och Göteborg samt i Skåne. Numera är banorna spridda över hela landet från Bedinge GK i söder till Björklidens GK i norr.
På Björklidens niohålsbana intill Torneträsk i Lappland är säsongen kort, i bästa fall från mitten av juni till början av september. På vissa av hålen i Björkliden kan snön ligga kvar i bunkrarna året om.
Vanliga lirares lir
I jubileumsboken har man valt att också lyfta fram ett dussin profiler som givits var sitt eget litet kapitel, personer som haft särskild betydelse för svensk golf. Hälften av dem är i första hand kända som spelare: Annika Sörenstam, Liselotte Neumann och Jesper Parnevik förstås samt de lite mindre kända Anders Forsbrand (den förste manlige spelaren som nosade på världstoppen), Ove Sellberg (första svenska Europatoursegern på herrsidan 1986) och Liv Wollin (pionjär på damsidan under 1960-talet).
Bland övriga profiler finns till exempel prins Bertil, flitig golfare och dessutom ledare (bl.a. Svenska golfförbundets ordförande 1946–47). Prinsen var ju också såsom ”kunglig och folklig i samma person” den perfekta företrädaren för en golfrörelse som var på väg att sprida sig från överklassen till de breda folklagren.
Den verkliga vägröjaren för den nya folksporten var emellertid Sven Tumba, den förra ishockeystjärnan, som med sin framåtanda och engagemang förde ut golfen till ”massorna” under mottot: ”Det här spelet är alldeles för roligt för att direktörerna ska ha det för sig själva. Golf är ett lir för vanliga lirare”.
Extern länk
(Artikeln publicerad 2005-03-02)
Golf: Från societetsnöje till folkligt lir
http://www.ne.se/rep/golf-från-societetsnöje-till-folkligt-lir
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
