Grundskolegeografi

Mats Widgren, professor i geografi, särskilt kulturgeografi, vid Stockholms universitet

Den 7 oktober 2010 utfärdade regeringen en förordning om en ny läroplan för grundskolan. På utbildningsminister Jan Björklunds presskonferens och i presentationsmaterialet från Utbildningsdepartementet i samband med det framhävdes särskilt att ”Kristendomens ställning i religionskunskapen bibehålls. Detta är en skillnad jämfört med Skolverkets förslag.”

Vad som inte kom fram vid presskonferensen var att Utbildningsdepartementet på ett mer genomgripande sätt även har skrivit om Skolverkets förslag för läroplanen i geografi.

Trendbrott

Bland Skolverkets kursplaneförfattare och i deras referensgrupper fanns såväl lärare som didaktikforskare och forskare inom naturgeografi och kulturgeografi. De gjorde ett kursplaneförslag som baserades på geografiämnets utveckling och försökte att lyfta fokus från länder och landskap till geografiska sammanhang. Parallellt med detta bröt man också upp den sedan länge hävdvunna strukturen att de geografiska kunskaperna hos grundskoleleverna stadium för stadium ska röra sig från närområdet till världen.

Traditionellt har man i årskurs 1–3 behandlat Sverige, i årskurs 4–6 vidgat perspektivet till Europa för att i årskurs 7–9 ta sig an världen. I den gällande kursplanen från 2000 fanns detta till stor del kvar med ett fokus på svenska landskap upp till årskurs 5 och med ett vidgat perspektiv på världen först på högre nivåer.

I Skolverkets förslag till kursplan gick man ifrån det perspektivet och lyfte i stället fram världskartan och det globala perspektivet redan i årskurs 1–3. Man fokuserade dessutom mer på samband och förklaringar än tidigare kursplaner.

Geografiska markeringar

Utbildningsdepartementets reaktion var att, utan att i grunden skriva om förslaget till kursplan, göra flera tydliga markeringar för att återupprätta den tidigare synen.

För det första återinförde departementet de successivt vidgade cirklarna runt närområdet som tidigare kursplaner präglats av. Skolverket och dess arbetsgrupp menade att man i årskurs 4–6 skulle studera hur jordens befolkning är fördelad över jordklotet och orsaker till detta. Departementet ändrade det till att se på fördelningen av Sveriges, Nordens och övriga Europas befolkning. Först i årskurs 7–9 kommer hos departementet de globala perspektiven in.

För det andra så preciserade departementet vilka namngeografiska kunskaper som eleverna på de olika stadierna ska ha och ändrade exempelvis Skolverkets formulering "Namn och läge på länder, regioner, städer, hav, sjöar, floder, bergskedjor och öknar som eleven möter i undervisningen" till "Namn och läge på Sveriges landskap samt orter, berg, hav och vatten i Sverige samt huvuddragen för övriga Norden. Namn och läge på övriga Europas länder samt viktigare öar, vatten, berg, regioner och orter."

Quizografi eller världsförståelse

Det kommentarerna på ledarsidor och i bloggar främst lyft fram är det gäller den nya kursplanen i geografi är namngeografins ställning. För den som spelat Trivial Pursuit eller svarat på exempelvis Svenska Dagbladets geografiquiz tycks definitionen av geografiämnet enkel: namn på floder, berg och städer.

Geografiämnets svar på vilken roll som namn och andra bestämningar har i geografin formulerades på ett utmärkt sätt av Torsten Hägerstrand när han i Nationalencyklopedin beskrev ämnet geografi:

"Geografin har sina rötter i praktisk nödvändighet. Vi kan inte existera utan att äga verklighetstrogna föreställningar om omvärldens resurser och risker. Vår individuella orienteringsförmåga i en bekant omgivning behöver dock inget språk (…) men så snart vi behöver meddela oss med varandra om saker bortom synhåll krävs beteckningar av ett eller annat slag." Hägerstrand behandlar vidare både namnens och kartans roll som kodsystem i denna världsförståelse.

"Utan minnets fasta punkter går vi vilse" skrev Johannes Åman i DN (10 november 2010) till försvar för Björklunds ändringar i kursplanen. Det är vackert uttryckt och helt i linje med vad Hägerstrand skrev ovan men det kan inte tas till intäkt för ett försvar av de ändringar som regeringen infört i kursplanen.

Ut ur dimman

Det har framgått ganska tydligt i debatten kring kursplanen att utbildningsministern, ledarskribenter och många andra har en ganska dimmig uppfattning om vad geografiämnet är. Trivial Pursuit-perspektivet tycks dominera.

Det förefaller som att vi geografer varit dåliga på att förmedla att geografi är ett i högsta grad levande forskningsämne med specialiseringar i natur- och kulturgeografi. Ämnet gör i dagens globaliserade värld anspråk på att bidra med ett viktigt rumsligt analytiskt perspektiv på det globala systemet både vad gäller klimat och ekonomi.

Ett geografiskt perspektiv på lokalsamhälle och globala relationer bör kunna förklara både varför det finns thailändska bärplockare i de norrländska skogarna, varför en tsunami uppkommer och varför det fanns tusentals svenskar i Thailand under tsunamin 2004.

Avståndsbedömning

Det är kanske för att forskningsämnet geografi är så förhållandevis lite känt utanför universitetsinstitutionerna som det varit möjligt att hänvisa motsättningar om kursplanen till skilda pedagogiska perspektiv snarare än till ämnets aktuella innehåll och forskningsfront. Vi geografer har uppenbarligen inte varit tillräckligt synliga i den offentliga debatten.

I ett kunskapssamhälle som det svenska borde det vara korta avstånd mellan de olika nivåerna i utbildningssystemet. Ett ämne kan inte identifieras på ett sätt på grundskolan och på ett helt annat sätt på universiteten. Här ligger nog geografin sämre till än en del andra ämnen.

Det är knappast troligt att Björklund på samma sätt som med oss geografer hade kunnat köra över kemister och själv bestämma vilken roll som exempelvis det periodiska systemet ska ha i läroplanen. Eller?