Gustaf V som biografiskt lod

Malin Magnusson, NE-medarbetare och frilansskribent

De äldre personer som länge förfasat sig över ungdomens trasiga jeans och slafsiga T-tröjor har nuförtiden sällan så mycket att klaga över. Sedan något år ses allt fler unga män och kvinnor skynda fram på stan i uppkavlade gubbyxor, hängslen och putsade kängor. En stilkännare som Gustaf V hade nog – om han levt – lett vid åsynen och tagit ett stilla bloss på sin cigarett.

Det moderna är inte alltid det nya, i synnerhet inte när det kommer till mode. Likt Fågel Fenix reser sig modet ur askan gång på gång och återuppstår i nya kombinationer. Den gamla afghanpälsen klär barnbarnet lika väl som en gång mormor, och farfars antika klockkedja är en skatt för den medvetne sonsonen. Återbruk och hållbar utveckling är 2010-talets honnörsord, och detta gäller även modet.

I år är det kravattens och fadermördarens år, det medvetet slarviga och detaljrika i stilig symbios. Det ska vara vintage, class och touche av skräddarateljé. Är det kulmen vi ser på en utbredd dandyvurm? En gentlemannapeak?

Gustaf V på ett porträtt av Anders Zorn från 1907.

IBL

Sagan om konungens återkomst

I februari öppnar utställningen Manligt – ur Gustaf V:s garderob på Livrustkammaren i Stockholm (där den står till början av 2012). Hit kan den modeintresserade komma för att beskåda utvalda dräkter och föremål ur majestätets privata garderob.

Utställningen är producerad utifrån ett genusperspektiv och vill visa hur tidsbundna våra föreställningar kring manlighet – och kunglighet – är. Föremålen ska ge en bild både av hur kungen framstod för samtiden och hur han har blivit ihågkommen av eftervärlden.

Gustaf V var en man väldigt mån om sitt yttre. Men vardagens kläder och accessoarer var även en medveten del av kungens imageskapande. På centercourten var han i sin vita tenniskostym och hatt ”Mr G.” med hela svenska folket. På fotografier av den inofficiella typen ses han ofta posera som en dandy: nonchalant stilfull med löst sittande kavaj där ringar och armband framträder väl. Den militäriska Bernadotteposen har där fått ge vika för en betydligt mer tillbakalutad, avslappnad hållning, med cigaretten som ständig följeslagare.

Det sägs att Gustaf, när han som kronprins gjorde en resa till Storbritannien 1878–79, tog starkt intryck av den brittiske kronprinsen Edward, vars skenbart vårdslösa klädstil inspirerade män långt utanför rikets och kunglighetens gränser. London var den här tidens manliga modemekka, och den brittiske gentlemannen var idealet. Gustaf V kom att bli Edwards svenska motsvarighet och ett modelejon för det nya seklet.

"Mr. G."

ATELJÉ JAEGER/LIVRUSTKAMMAREN

Modern monark

Gustaf V föddes 1858 och regerade från 1907 till sin död 1950. Detta gör honom till den svenska regent i modern tid som suttit längst på tronen – en tid som både politiskt och socialt var oerhört omvälvande. Han var med om den slitande unionsupplösningen mellan Sverige och Norge 1905 och genomlevde två världskrig.

Under hans tid tog det moderna samhället form, och nya klasser såg dagens ljus. Synen på vad som var manligt kom nu att förändras i grunden, och även kungligheten anpassades till dessa förändringar. Gustaf V var helt i takt med tiden då han som första svenska monark bröt den månghundraåriga ceremonien att låta kröna sig. Epitetet ”Kung av Guds nåde” var en titel för en svunnen värld.

I Livrustkammarens utställning visas medvetet ingen av kungens militära eller ceremoniella dräkter. Malin Grundberg, historiker och projektledare för utställningen, förklarar det med att sådana dräkter inte speglar samhällets förändringar, utan tvärtom ofta håller fast vid det traditionella.

Män i kostym

Det är ingen slump att Malin Grundberg för utställningen valt att visa upp ett antal kostymer ur monarkens civila garderob. Vid sekelskiftet 1900 var kostymen nämligen det senaste tillskottet i den manliga klädkammaren och ett plagg som kom att bli den främsta symbolen för manlighet.

I sin avhandling Män i kostym: prinsar, konstnärer och tegelbärare vid sekelskiftet 1900 (2010) visar historiken Anna Hedtjärn Wester att kostym under denna tid bars av män från alla samhällets klasser. Den midjelösa kavajen gav kostymen en rakare och mindre kroppsnära form, vilket gjorde att den inte behövde skräddarsys efter bärarens mått utan kunde fabrikstillverkas i stor mängd.

Det gjorde i sin tur att fler fick råd att köpa en kostym och därmed möjlighet att klä sig propert. Kostymen blev ett plagg för det nya seklet och det nya demokratiska Sverige. Man kan kanske till och med hävda att kostymen var en faktor i demokratibyggandet, en symbol för jämlikhet och modernitet.

Skräddarsydd kunglighet

Även om kostymen under 1900-talet signalerade förbrödring så fanns ändå en vilja kvar hos de status- och penningstarka att känna sig exklusiva. I utställningens montrar vilar föremålen på lådor och hattaskar i blått.

Gustaf V:s kostymer står resta på våder av specialdesignade tapeter. Löst hängande skapar tapeterna tillsammans med de diskreta lådorna atmosfären i en skräddarateljé med ett elegant urval tyger. De kostymer som Livrustkammaren ställer ut är alla nogsamt måttade och sydda efter regenten som hade ett midjemått värdigt en haute couture-mannekäng.

Välskräddade kläder av högsta kvalitet blev alltså ännu viktigare om man ville höja sig över massan, särskilt för en kung. Fenomenet har egentligen varit detsamma i alla tider. Det är bara uttrycken som har förändrats.

I detaljerna avslöjas mannen.

MADELEINE SÖDER/LSH/LIVRUSTKAMMAREN

Detaljerna gör gentlemannen

Starkt förknippat med Gustaf V var hans ständiga rökande. Men det var givetvis inte vilka Blend som helst som dög. Monarken rökte specialbeställda cigaretter, var och en dekorerad med kungens krönta namnchiffer i guld.

På utställningen kan man se munstycken snidade i bärnsten och sjöskum. Där finns även ett särskilt etui med kartmönster för resecigaretterna.

Majestätet var ofta på resande fot. För en gentleman som Gustaf V behövdes då ett präktigt bagage av toiletteartiklar och andra livets förnödenheter. I resenecessären trängdes glasflaskor med karamellburkar, bläckhorn och brevpapper – allt givetvis försett med kungens monogram. En barometer ansågs också vara bra att ha med sig. Var det kanske för att lättare kunna välja kläder efter väder?

Maktens män bär rött

Utställningen går i rojalistblått, maktrött och queerfräscht lila. Mitt på golvet har röda mattan rullats ut.

I essäboken Maktens män bär rött: Historiska studier av manlighet, manligt framträdande och kläder (2010) undersöker historikern Kekke Stadin hur män genom bland annat sina kläder, frisyrer, mimik och statussymboler i historien framträtt för att förmedla makt. Våra kläder är identitetsbärare och syftar ofta till att avslöja bärarens status. En författare som i dag vill tas som seriös kanske klär sig i diskret svart. En modern politiker som vill verka folklig bär kanske en lite uppknäppt skjorta utan slips.

”Den diskreta herrkostymen med slips”, skriver Stadin, ”representerar än i dag en manlighet kopplad till politisk och ekonomisk makt.” Slipsens centrala roll beror på att den i formell klädsel har varit det enda plagg som tillåtits lysa i olika färger. Som boktiteln avslöjar har rött i långa tider ansetts vara maktens färg. Trots sitt diskreta format talar slipsen ändå med hög röst i klädernas ickeverbala kommunikation, och den fungerar som en nyckel till mannens hela framträdande och till hans självbild.

På utställningen återfinns ett antal av Gustaf V:s slipsar. Av dem är tre stycken röda. Slipsen vr en självklar accessoar för kungen. Även till sin tenniskostym bar han en matchande slips. Med cigaretten i hand och näsduken nonchalant nedstoppad i kavajfickan ville han skapa en air av flärd och modernitet kring sig.

Kungliga kurvor

Manlighet har också sedan 1800-talet handlat om att inte visa att utsidan är viktig. Att vara stilig, men inte för stilig. Risken att framstå som fåfäng och omanlig, menar Stadin, är en balansakt som kräver ett stort mått av självkontroll.

Under det utvecklingstörstande 1900-talet blev kontroll över tekniken en symbol för styrka och manlighet. Gustaf V närde – liksom dagens monark och dennes son – ett stort bilintresse. På utställningen gestaltas det av Gustaf V:s bilrock.

Tidigare i historien var det populärt för furstarna att låta sig porträtteras på en stegrande häst; att ha kontroll över det stora djuret var en symbol för styrka och virilitet. I dag ser vi hur den manliga – och kungliga – symboliken ofta tar sig uttryck i form av lyxiga sportbilar. Skillnaden mellan en ståtlig hingst och en snabb Ferrari är att ha hästkrafterna antingen mellan benen eller under huven.

Kungligt broderi

Att Gustaf V älskade att brodera är inte särskilt känt. I en av utställningens montrar återfinns utsökta handarbetspåsar i siden, ett etui med ett hundratal brodernålar i guld och kungens sista oavslutade broderi.

Precis som många som i dag sysslar med handarbete tyckte Gustaf V att detta var en avkopplande syssla, även om den inte heller då ansågs särskilt manlig. Men som kunglig kunde Gustaf V sätta sig över sådana födomar. Han kunde kanske inte göra broderandet manligt men han kunde göra det kungligt.

Den modemedvetne mannen har inte sällan varit en nagel i ögat på dem som gärna tar monopol på vad uppfattningen om manlighet är: män som ser sig som ”riktiga män”, män som menar att manligt är att dricka starköl direkt ur burken och att kunna bygga sin egen bastu.

Gustaf V kommer ut ur garderoben

Det har då och då spekulerats huruvida Gustaf V var homosexuell. I synnerhet gällde det om han verkligen hade ett förhållande med den man som gav Haijbyaffären dess namn: Kurt Haijby.

Senast Gustav V:s sexualitet var på tapeten var när advokatparet Ebervall & Samuelson för ett antal år sen kom ut med boken Ers majestäts olycklige Kurt (2008). Boken är en roman, men porträttet och presentationen av författarna på bokpärmen påminner om samtida stora faktaböcker, och läsaren leds fram och tillbaka över genregränserna. Fiktionen kläs i faktakostym och det sannolika blir det sanna.

Vilken sexuell läggning Gustaf V hade är inte intressant för en utställning på Livrustkammaren. Det som är intressant är hur våra föreställningar kring kön och klass, kvinnligt, manligt och kungligt ser ut och hur de har förändrats över tid. Gustaf V kan tjäna som ett utmärkt biografiskt lod för den som lockas av dessa frågor.