Irka Cederberg , frilansjournalist
Våren 1898 anlände en karavan med romer till rysk-svenska gränsen i Haparanda. Det var en hel släkt med barn, barnbarn och barnbarnsbarn, anförda av Dhamo Kaldaras och hans far Kori.
Sällskapet hade rest genom Finland från Ryssland för att komma till Sverige. ”Sverige är ett fint land, där tycker man om zigenare”, hade de hört. I Ryssland hade deras tillvaro varit fattig och svår.
Unikt dokument
Det var så släkten Kaldaras kom till Sverige, berättar Koris sondotterson Hans Caldaras i sin självbiografiska bok ”I betraktarens ögon”, utkommen hösten 2002 på Prisma. Med undantag av Katarina Taikons barnböcker om Katitzi på 1970-talet är detta första gången vi får möjlighet att läsa om romers liv och upplevelser i Sverige berättade av en medlem i denna etniska grupp.
 |
|
Hans Caldaras som barn. |
Författaren, musikern Hans Caldaras, hör till den romska grupp som kommit att kallas svenska zigenare. Zigenarna, som numera föredrar att kallas romer, är, som Hans Caldaras påpekar, inte en enhetlig etnisk grupp utan består av många släkter med sinsemellan stora skillnader i språk och kultur. Det som förenar alla romer är det gemensamma indiska ursprunget och språket, som kommer från sanskrit, även om det i dag har utvecklats olika i de olika delar av världen där romer slagit sig ner.
Kopparslagare
Familjen Kaldaras hör till kelderasha, en av de fyra stora grupperna inom vlach-romerna, som på 1300-talet kom till Valakiet och Moldavien – nuvarande Rumänien. Kelderash är ’kopparslagare’ på rumänska och familjenamnet tog man sig efter sin huvudsakliga försörjningskälla, som var just kopparslageri. I denna del av Europa hölls romer som slavar i 400 år, ända fram till 1860-talet.
Med morfar Dhamo, kallad Papo, kom också dennes syskon, bland dem brodern Johan Taikon, till Sverige. Denne blev sedermera far till de berömda systrarna Taikon, Katarina, Pawline och Rosa. De är alltså kusiner till Hans mor Maria, en kvinna som skildras med stor och varm kärlek av sonen.
Under andra världskriget ”glömde” myndigheterna att ge romerna ransoneringskort. Kaffe kunde man bara drömma om, berättar Caldaras. Bara om någon vänlig själ ville byta några ransoneringskort mot att bli spådd eller få något kärl reparerat kunde man komma över denna eftertraktade dryck.
Krigsåren var över huvud taget en svår tid i Sverige för romerna, liksom för judarna. Man hade hört rykten om att judar och romer fördes till arbetsläger i Tyskland och Polen. Historier om att de gasades ihjäl var alltför fasansfulla för att man riktigt skulle kunna tro på dem.
Men antisemitismen och antiziganismen kändes av också i Sverige. I judarnas pass infördes ett J för att markera deras etnicitet. Romerna hade inga pass, men väl bokstaven Z stämplad i sina dokument. Livet i Sverige var långt ifrån så ”fint” som morfar och morfarsfar hade trott. Det fanns många i landet som inte tyckte om ”zigenare”.
Naiv och okunnig författare
Hans Caldaras framlevde sina barndomsår på ”klassiskt zigenarvis”, i tält och husvagn, dragandes från ort till ort, ofta ivägjagade av grannar och myndigheter. Tälten har stått i Stockholm, där han är född, och på olika orter i Småland och Skåne.
Sommaren 1958, då familjen har slagit upp sitt läger i Lomma Folkets Park, får de besök av Ivar Lo-Johansson och fotografen Anna Riwkin, som samlar material till sin bok om de svenska zigenarna.
Caldaras betraktar Lo-Johansson som en naiv och okunnig romantiker, som med sina skildringar inte gjorde oss ”mindre främmande och suspekta”. Caldares skriver: ”Ena dagen beskrev han vår utsatthet och de förföljelser vi tvingades att genomleva och i nästa stund framställde han oss som att: zigenare är ett naturfolk som skall fortsätta få leva som de alltid hade gjort och lärt.”
I februari 1958, när Hans är tio år, får han för första gången börja i skolan. Det är i Bulltoftaskolan i Malmö. Hans några år äldre bror Gunnar fick vänta många år till. Gunnar var 21 år när han 1965 fick börja i första klass i Årsta skola i Stockholm. Han blev klasskamrat med sin mamma Maria, som vid 58 års ålder äntligen fick lära sig läsa.
Hans mamma hade hela livet längtat efter att få lära sig skriva sin namnteckning. Fram till att hon började skolan hade hon bara kunnat signera med ett bomärke, tre kryss. Det var en pina för henne att underteckna försändelser på postkontoren. Hon brukade ställa sig längst bak i kön, berättar Caldaras. Om kön växte bröt hon sig ur och ställde sig sist, bara för att slippa ha så många bakom sig och höra deras kommentarer när hon måste förklara för postkassörskan.
Stolt rom
”I betraktarens ögon” har Caldaras kallat sin bok – vem är det som betraktar vem? Han plågas under uppväxten av att ständigt bli uttittad, han kände sig ”betraktad och utlämnad”. Det var inte honom folk såg, ”de såg någonting annat. Jag visste att deras uppfattning om oss var förvrängd och färgad av lögner.”
En gång när han var fem år och bodde i familjens läger i Växjö klädde han ut sig i färgsprakande tyger och stor hatt på huvudet och gick ut på lägerplanen och ”apade sig”. Åskådarna fick ”vad de hade väntat sig” och han njöt av att driva med ”deras förljugna bild av oss”. Och ändå, skriver han, valde han ”sången och offentligheten som yrke”. Ja, funderar man som läsare, kanske just därför, som en trotsig utmaning?
Romer i dagens Sverige längtar efter förebilder bland sitt eget folk. Just en sådan förebild har Hans Caldaras blivit. Han har haft stora framgångar som musiker, medverkat i filmer och program i TV och radio. Samtidigt har han hela tiden aktivt kämpat för sitt folk och berättat om såväl sitt eget liv som de förföljelser romer fortfarande utsätts för i dagens Europa.
I dag, då många romer byter ut sina zigenska namn mot mer svenskklingande, har Hans Caldaras gjort tvärtom. Han har tagit bort sina svenska förnamn Gunnar och Evert och heter nu i stället Dhamo, efter sin morfar, och Romano, för markera att han är rom – och att han är stolt över att vara det.
(Artikeln publicerad 2003-02-13)
Hans Caldaras: Att vara rom i Sverige
http://www.ne.se/rep/hans-caldaras-att-vara-rom-i-sverige
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
