Harry Potter: Magisk vetenskap

Dicte Helmersson, frilansskribent och NE-medarbetare

Det finns vetenskapliga aspekter eller förklaringar till många av de märkliga och magiska fenomen som Harry Potter och de andra eleverna upplever på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom.

Detta är utgångspunkten i den brittiske vetenskapsjournalisten Roger Highfields bok The Science of Harry Potter (2002) med underrubriken ”How magic really works”. Den analyserar ur olika aspekter Harry Potters värld. För säkerhets skull deklareras i The Science of Harry Potter att boken på inget sätt är sanktionerad eller godkänd av vare sig J.K. Rowling själv eller filmbolaget Warner Bros.

Teleportera mera med Dobbie.

FOTOS INTERNATIONAL/SCANPIX

Vetenskaplig Potter

Kanske kan det verka långsökt att göra vetenskapliga kopplingar från de flygande kvastarna, den trehövdade hunden, osynlighetsmanteln och många andra underligheter i böckerna om Harry Potter. J.K. Rowling skriver i fantasygenren och har inte uttryckt några populärvetenskapliga intentioner.

Men inte för en kemist, författare och vetenskapsjournalist som Roger Highfield! Han brinner för sin mission att förklara forskningsrön och sprida kunskap från vetenskapens värld till alla och envar. Han är vetenskapsredaktör på dagstidningen Daily Telegraph – inte att förväxla med Potterböckernas Daily Prophet – och han har tidigare bland annat skrivit Can Reindeer Fly?, som är en bok om julvetenskapen.

Highfield läser Harry Potter-böckerna på sitt eget speciella sätt, och han pekar på att många av de magiska inslagen i böckerna har rötter eller paralleller i, eller kan förklaras av, aktuell forskning i olika vetenskapsgrenar.

Fler än hundra vetenskapsmän över hela jorden i mugglarnas (vanliga människors) värld har intervjuats av Highfield för att han i sin bok ska kunna nysta upp och förklara en del av mysterierna i den magiska världen.

Flygande kvastar

Att trollkarlar och häxor gärna transporterar sig genom att flyga på kvastkäppar är inte längre någon hemlighet för oss mugglare. Men hur det går till är den stora frågan för vetenskapsmän och ingenjörer.

Vad man vet är att Harrys kvast, Nimbus 2000, måste använda extremt avancerad teknik för att trotsa jordens dragningskraft. Detta blir utgångspunkten för en liten genomgång av tekniken bakom olika flygfarkoster genom historien, teorier om gravitation samt nyare teknik, som magnetisk levitation, som kan få farkoster att sväva.

Föreställningen om övernaturlig flygförmåga har funnits länge i den europeiska folktron, och i Sverige blir den särskilt aktuell i påsktider när häxorna flyger till Blåkulla. Highfield pekar även på möjligheten att alkoholhaltiga drycker och olika hallucinogener i växter, svampar och syntetiskt framställda ämnen, såsom LSD, kan påverka den mänskliga hjärnan och balanssinnet så att man tror att man lättar från marken och flyger.

Teleportering

I Harry Potters magiska värld kan saker och levande varelser trollas bort, alltså försvinna från ett ställe och oförklarligt dyka upp på ett helt annat ställe. Ett praktiskt och billigt sätt att förflytta sig kortare eller längre sträckor, eller hur?

Fenomenet liknar det som i mugglarnas värld kallas för teleportering, något som började diskuteras inom kvantmekanik redan av de stora vetenskapsmännen Albert Einstein och Niels Bohr.

Trots många experiment har den vetenskapliga forskningen dock (ännu) inte gjort det möjligt att transportera större föremål eller personer genom teleportering, men man är inte överens med Harry Potter om att detta är möjligt.

Kloka ugglor

Djur, bland dem de kloka ugglorna, spelar en stor roll i Harry Potters värld. I den vanliga världen har vi använt duvor som brevbärare, men bland häxor och trollkarlar används ugglor med förkärlek som sändebud och för postförmedlingen. Det har självklart föranlett Roger Highfield att konsultera zoologisk expertis.

Hur långt kan ugglor flyga och hur mycket kan de egentligen bära?, undrar Highfield. Eftersom det finns några hundra ugglearter i varierande storlekar runt om i världen så varierar egenskaperna stort. Det finns stora ugglor som kan flyga långt och i det avseendet är tänkbara som brevbärare. En fördel är deras mörkerseende som gör att de kan flyga på natten.

Fågelforskarna tror dock inte att ugglorna är så kloka som i Potters värld, och som också varit föreställningen i sagor och folktro. Ugglornas bristande minneskapacitet gör dem faktiskt olämpliga som brevbärare i vår vanliga värld. Men i den magiska världen är turligt nog allt möjligt.

Muggelmystik

Roger Highfield drar i första delen av sin bok paralleller från många fenomen i Pottervärlden till vetenskapen. I bokens andra del koncentrerar han sig på en genomgång av ursprunget till det magiska tänkandet, antingen det uttrycks som myter, legender, häxkonster eller religiös tro.

Tänkvärt i det sammanhanget är att många av de prylar som vi mugglare omger oss med, såsom flygplan, datorer och mobiltelefoner, faktiskt kan verka såväl svårbegripliga som mystiska för oss, även om de är resultatet av vetenskaplig forskning och tekniska framsteg. Ja, faktiskt kan även den tekniska instruktionen för att programmera video- eller DVD-inspelningen verka magisk för många människor.

Sist i Highfields bok finns ett litet minilexikon, vilket förstås gläder en gammal lexikonredaktör. Här kan man hitta förklaringar av uppslagsord från både den vetenskapliga och den magiska världen. Det är sådant som absoluta nollpunkten, polymer, kentaur och sfinx. Där kan man även läsa en kortfattad förklaring till J.K. Rowling, Pottermamman med sin förmåga att trollbinda oss med bokstäver. Om författaren till Harry Potter är road av Highfields ansträngningar när det gäller att vetenskapligt förklara magin i Potters värld förtäljer boken emellertid inte.