Stadens kärna
av Arne Järteliusnyhetsredaktör vid Nationalencyklopedin
Kärnan i Helsingborg går att närma sig på många olika sätt och längs flera skilda vägar. Men oavsett hur: Kärnan är svår att kringgå. Den bara ligger där – stor, tung och majestätisk – och frågan är i stället hur man bäst intar den.
Kärnan syns bäst från havet, avnjutes bäst i sällskap med en kopp kaffe på Fahlmans snart sekelgamla konditori på Stortorget, bestigs enklast via Terrasstrapporna (allra lättast är det med hiss) till Oscar II:s terrass (invigd i samband med Helsingborgsutställningen 1903) och lämnas helst via Hallbergs trappor, som leder vidare till den med Kärnan jämngamla och mycket vackra Mariakyrkan, belägen i det som en gång var centrum i det medeltida Helsingborg. Från Kärnans topp, 146 tunga trappsteg och närmare 35 meter upp i luften, har man sedan en milsvid utsikt i alla väderstreck.
KärnreaktorMitt första möte med Kärnan var som liten parvel. Som barn råkar man ut för sina föräldrars bildningsnit och på en sådan nitlista stod definitivt Kärnan i Hälsingborg (som stadens namn stavades 1912–71). Sagt och gjort. Jag har i dag inget annat minne från den tiden av Kärnan än att den låg där uppe på krönet – sett från hamnen – att det var långt att gå och att utsikten över Öresund visade sig vara mödan värd. Besöket kunde prickas av i föräldrarnas bok och barnet fick ledigt för barnsligare aktiviteter i väntan på nästa bildningsmål. Månne var det dåtidens kungliga Sofiero?
arne järtelius/nationalencyklopedin Den som inte sett vyn från Kärnan har knappast sett Helsingborg.
När jag nu, mer än 40 år senare, återbesöker Kärnan är det frivilligt och betingat av den mycket vackra och välskrivna boken Kärnan och borgen: Helsingborgs slott och medeltida byggnadshistoria (2007) av Torkel Eriksson, Knut Drake och Peter Carelli. Med den i sin hand kan man våning för våning leta sig in och upp i Kärnan, det som i dag återstår av det en gång så mäktiga slottet på landborgen i Helsingborg i det som nu heter Slottshagen.
Slottet började byggas på 1310-talet under den danske kungen Erik Menved. Då fanns här redan ett torn, men kungen tyckte att hans slott behövde ett modernare sådant. Slottet kom sedan att vara i bruk som försvarsverk till slutet av 1600-talet. 1741 tog Helsingborgs stad över ägandet av den ganska förfallna byggnaden och det var i den vevan som det första omnämnandet av tornet som Kärnan – i Carl von Linnés skånska resa (1749) – återfinns. Namnet syftar på byggnadens funktion som borgens mittpunkt. Sin nuvarande resliga gestalt fick Kärnan vid en omfattande restaurering 1893–94 då det byggdes på med drygt 4 meter.
Jag har dottern (årgång -91) med mig på Kärnan. Redan på tåget till Helsingborg frågar hon med sin med åren alltmer utvecklade målinriktade syn på stad och land: Vad finns det att se i Helsingborg? Vad månde bliva av nästa generation turister?
KärnhusetKärnan och borgen är utgiven av Dunkers kulturhus i Helsingborg och har en lång tillkomsthistoria. Grundmaterialet kommer från den tidigare chefen för Helsingborgs museum Torkel Erikssons forskning. Han avled 2002 och de båda medförfattarna har komprimerat den text han lämnade efter sig och fört fram den till forskningsläget i början av det 21:a århundradet när det gäller Helsingborgs slotts byggnadshistoria.
Av det en gång så mäktiga slottet Helsingborg är i dag endast Kärnan och ett rekonstruerat parti av mantelmuren synliga över jord. Spridda rester av den övriga medeltida borgen – som bröts ned på 1660-talet – ligger dolda under marken i parken Slottshagen. Den ursprungliga Kärnan, som var ett kombinerat försvars- och bostadstorn, hade sju våningar. I samband med restaureringen av Kärnan på 1890-talet tillfogades två våningar.
Kärnan är en ytterst kompakt och sluten byggnad. I markplanet är murarna cirka 4,5 meter tjocka. Genom indragningar blir de successivt något tunnare högre upp för att på det översta medeltida planet vara 3,7 meter. Fasaderna saknar tegelornamentik eller annan artikulering och ljuset kom huvudsakligen in genom smala springor med undantag för det stora fönstret på plan 4. "När den trätrappa eller stege som ledde upp till första våningen hade avlägsnats var tornet praktiskt taget ointagligt. En underminering av de tjocka murarna på fast grund var i det närmaste omöjlig."
Kärnans absoluta centrum är den representativa bostadsvåningen på plan 4 och 5, ofta kallad kungsvåningen. Färgspår i en bågöppning som hittats i samband med utgrävningar antyder enligt forskarna att våningen troligen varit dekorerad med målningar. Det man i kungssalen särskilt kan lägga märke till är konsolen i salens västra hörn. Den är dekorerad med två fabeldjursansikten, varav det ena är försett med horn och det andra med uppstående öron. I östra hörnet är motivet ett gubbhuvud med lockigt skägg. På den här våningen fanns även ett privatkapell – oratorium – för borgherren och hans familj. Kapellet har gröpts ut i tornrummet.
Genom hela tornet löper ett välbevarat trapphus. Spiraltrappan är högervänd och de 146 trappstegen är vart och ett två tegelskift höga (en kanske nyttig information för den som är osäker på sin ork vid bestigandet av Kärnan).
Med Kärnan och borgen i sin hand kan man på ett förtjänstfullt sätt på egen hand utforska borgtornet (boken finns att köpa i entrén där man löser sin biljett för att bestiga tornet). KärngängetSå långt en bit av det medeltida Helsingborg i det som då var Danmark. Men varför stanna vid det? Varför inte greppa en större bit av landskapet medan man ändå är på plats? Till den änden finns ett utomordentligt hjälpmedel i ovan nämnde Peter Carellis Det medeltida Skåne: En arkeologisk guidebok (2007).
Boken börjar kanske lite illavarslande för den som ser fram emot att möta medeltiden. Där står nämligen: "medeltiden har aldrig existerat". Vad är nu detta? En blick på bokens titel motsäger definitivt det påståendet, men läser vi vidare så får vi förklaringen: medeltiden, i likhet med så mycket annat när det gäller historia, är inget annat än en historisk konstruktion. "Medeltidens människor visste aldrig att de levde i just medeltiden. Men för att få ordning på historien och mänsklighetens brokiga utveckling har några sammanhängande århundraden packats samman till en tidsmässig enhet." Man kan undra under vilken rubrik vår egen tid kommer att packas samman av framtida historiker.
Den tid som packats samman i Det medeltida Skåne är de 500 åren från 1050 till 1536, från vikingatidens slut till den danska reformationstidens start. Målsättningen med boken har enligt författaren varit att "presentera Skånes medeltida historia som en medeltidsarkeologisk berättelse". Ett genomgående tema i boken är kopplingen till de materiella lämningarna och de fysiska platserna i landskapet. Det medeltidsarkeologiska perspektivet lyfter fram de materiella lämningarna, medan de fysiska platserna ger betraktaren en möjlighet att tänka oss in i medeltidens sedan länge försvunna värld. "Berättelsen om det medeltida Skåne är i detta avseende ingenting annat än en raffinerad tidsresa."
Den som tar till sig hela det paketet har att se fram emot 15 skånska städer, 15 borgar, fem kloster och inte mindre än 25 kyrkor. Men det kan det vara värt.Reportage på NE.se: Sofiero 100 år och Lekfulla kungabarn
Externa länkar: Besöksinformation för Kärnan och Terra Scaniae
Helsingborg: Stadens kärna
http://www.ne.se/rep/helsingborg-stadens-kärna
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
