Björn Stenholm, NE-redaktör
I samband med att Malmö Opera nyligen hade premiär på Jacques Offenbachs Hoffmanns äventyr drar jag mig till minnes en händelse från det att jag var mycket liten. På den lilla ort där jag växte upp fanns ingen riktig teaterlokal. Men det fanns en Folkets park, och där fanns en scen och en ”salong”. Denna salong var visserligen under tak, men utan väggar, dvs. den var gjord för en verksamhet sommartid.
I min Folkets park gavs teaterföreställningar, och åtminstone vid ett tillfälle en opera som var just Hoffmanns äventyr. Jag, 5–10 år gammal vid den tiden, var där med mina föräldrar och detta parkbesök blev min första upplevelse av en opera.
Jag minns särskilt att den store barytonen Hugo Hasslo sjöng flera av de manliga rollerna. Utsökt! Jag minns bara fragment av själva handlingen från den gången, men musiken grep verkligen tag i mig och musik har sedan behållit sitt fasta grepp om mig. Detta hände för ungefär 60 år sedan.
 |
|
Olesya Golovneva i Hoffmanns äventyr |
|
MALIN ARNESSON/ MALMÖ OPERA |
Ofullbordat äventyr
Hoffmanns äventyr – som heter Les contes d´Hoffmann på franska och Hoffmanns Erzählungen på tyska, dvs. egentligen skulle Hoffmanns berättelser vara bättre på nusvenska – har fört en mycket brokig existens. Den version som Malmöoperan nu satt upp tillsammans med den irländska regissören Orpha Phelan är av tämligen sent datum.
Operan var ofullbordad när kompositören avled och den fick fullföljas av andra intressenter. Det gör att en mängd versioner, mer eller mindre autentiska, har sett dagens ljus. Akter har stuvats om, arior har tillkommit och tagits bort, ramberättelsen har placerats i olika tidsepoker med mera.
Offenbachs handskrivna manuskript upptäcktes så sent som på 1970- och 80-talen. Den amerikanske musikforskaren Michael Kaye fick fatt i det och producerade sedan en version som uruppfördes 1988. I Frankrike sysslade en annan Offenbachkännare med verket, Jean-Christoph Keck. Detta ledde fram till en samproduktion av operan mellan dessa båda forskare som utgavs 2005. Den torde sålunda vara den ”autentiskaste” Hoffmannversionen i hela världen, och det är den som nu haft Skandinavienpremiär i Malmö.
Katten Murr tänker
Operans titel syftar på den uppburne tyske författaren Ernst Theodor Amadeus (eller E.T.A., kort och gott) Hoffmann, som levde 1776–1822. Född i dåvarande Königsberg vid Östersjöns östra strand blev han så småningom jurist, men blev även kompositör, musikkritiker och författare. Han försörjde sig på många olika sätt, först inom juridiken, men den fick han så småningom ge upp för att ägna sig helt åt sina estetiska talanger.
Han skrev ett antal romaner i skiftande stil, från romantik till skräck och samhällskritik, ofta djärvt strukturerade. När det gäller romanen Katten Murrs tankar om livet: samt fragmentarisk biografi över kapellmästaren Johannes Kreisler i form av slumpvisa makulaturblad framkallar redan själva titeln en omedelbar läslust.
Trots goda förutsättningar blev Hoffmann ändå inte något stort namn i sitt hemland, men väl i grannländer som Frankrike, där han betraktas som en av de stora tyska författarna av sin tid. Det är Hoffmanns förmodade vilda och äventyrliga leverne som ligger till grund för Offenbachs opera.
Fantastisk opera
Kunden i skivaffären: Jag skulle vilja ha någon skiva med musik av Bach.
Skivhandelsbiträdet: Jaha, ska det vara Johann Sebastian eller Offen?
Jacques Offenbach var precis som Johann Sebastian Bach född i Tyskland, i Köln närmare bestämt. Intressant att notera är att Offenbachs eget liv (1819–80) började ungefär när Hoffmanns slutade.
Offenbach kom redan som tonåring till Paris där han började ta musiklektioner. Han kom sedan att verka i Paris resten av sitt liv. Hans berömmelse stammar främst från ett otal musikdramatiska verk i den lättare genren och han betraktas av somliga som operettens skapare. Sköna Helena och Orfeus i underjorden är ett par av hans mest kända opus, och han har totalt lämnat efter sig mer än 100 sceniska verk.
Men han skrev ett verk som med rätta kan kallas opera och det är Hoffmanns äventyr. Den kallas också fantastisk opera, opéra fantastique, och det epitetet kan förvisso gälla på många plan i detta fall.
Malmös Hoffmann
Den version som nu spelas i Malmö är den slutgiltiga s.k. Kaye/Keck-versionen från 2005. I tid har den förlagts till 1940 och platsen är en bar i Paris, dvs. under den nazityska ockupationen. Det tar sig vissa uttryck endast i dekoren, men ”stör” i övrigt inte den allmängiltiga och tidlösa historien.
I operans prolog sitter Hoffmann i baren omgiven av en mängd beundrare. Han väntar på sin Stella, operasångerskan, som ska anlända efter att Mozarts opera Don Juan, som spelas på operan denna kväll, slutat. I väntan på det uppmanas Hoffmann att berätta om sina upplevelser, och han berättar om tre kärlekar. I baren sitter också djävulens inkarnation …
Dessa tre kärlekar beskrivs sedan i de följande tre akterna. I den första historien förälskar sig Hoffmann i en konstgjord människa, en docka som gjorts levande med elektroder runt huvudet m.m. Hoffmann har köpt ett par förtrollade glasögon av djävulen. Med dem på sig upplever han att dockan älskar honom. Men glasögonen går sönder och dockan förstörs.
I den andra berättelsen älskar Hoffmann en sjuk sångerska, Antonia. Hoffmann får veta av den onda genius, doktor Mirakel, att Antonias sjukdom förvärras om hon fortsätter sjunga. Han försöker förmå Antonia att sluta sjunga, men det går illa. Hon sjunger fram sin död.
Den tredje berättelsen utspelar sig på ett nöjesetablissemang, och där finns ”absintälvan” Giulietta. Hoffmann förälskar sig på nytt trots sin avsikt att i stället för kärlek söka tröst i spriten. Men Hoffmann råkar illa ut igen, han blir av med sin spegelbild som sedan säljs. Gissa till vem!
I epilogen är alla på baren mycket berusade. Stella anländer. Hoffmann har insett att han hela tiden älskat samma kvinna, om än i olika gestalter, Stella. Men hon avvisar honom.
Automatkärlek
Som så många konstnärliga verk, inte minst i operans form, handlar Hoffmanns äventyr om kärleken, kanske i synnerhet den omöjliga. Hoffmann söker hela tiden på nytt efter den fulländade kärleken, trots att den fanns, eller kunde ha funnits, hos honom från första början. I Offenbachs version når sökandet efter kärleken strålande höjder.
Malmöoperans uppsättning förmår också verkligen att visa fram detta i musikalisk och scenisk tappning. Hoffmann sjungs i det första laget av den franske tenoren Jean-Pierre Furlan (i det andra laget av Arturo Chacón-Cruz) och Stella, och hennes tre andra gestaltningar, av den ryska sopranen Olesja Golovneva (Gisela Stille alternerar med henne). De båda tolkar sina roller med inlevelse och framkallar den allra skönaste musik. Andra viktiga rollskapare är Taras Shtonda som den onde makthavaren och Kristina Wahlin som Hoffmanns beledsagare. Övriga solister, kör och orkester gör alla ett mycket gott jobb och föreställningen blir därför en i högsta grad minnesvärd upplevelse.
”Kärlek blir lätt problematisk, när man älskar automatiskt”, sjunger kören i scenen med dockan. Vem håller inte med om det? Men kärleken till operan förminskas inte av denna uppsättning av Hoffmanns äventyr, tvärtom.
Länk
Recensioner av Hoffmanns äventyr i ett antal tidningar: Politiken, Berlingske Tidende och Jyllands-Posten
Hoffmanns äventyr - en riktig skröna
http://www.ne.se/rep/hoffmanns-äventyr-en-riktig-skröna
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
