Arne Järtelius, aktualitetsredaktör
Som bekant var det i Berlin som muren föll 1989 och med den hela det realsocialistiska DDR-bygget, men det var i Leipzig som det hela började. Murfallet dateras till 9 november, men redan i september samma höst hade Leipzigborna inlett ”en demokratisk dialog” benämnd Neues Forum med den evangeliska kyrkan i det som då var DDR som en mycket aktiv och samlande part.
Som kanske också bekant är den stora mässbegivenheten i världen när det gäller böcker – bokmässan i Göteborg får ursäkta – bokmässan i Frankfurt varje höst. Det är en i allra högsta grad internationell och tysknationell mässa. Den som i stället vill besöka en tysk bokmässa med ett mer regionalt och publiknära innehåll rekommenderas att besöka Leipziger Buchmesse, som hålls varje vår.
 |
| ARNE JÄRTELIUS/NATIONALENCYKLOPEDIN |
| Johann Sebastian blomsterhyllad på 325-årsdagen. |
Musikstad
Men mest av allt är Leipzig den tyska musikstaden Nummer eins. Som sina räknar Leipzig tonsättare som Johann Sebastian Bach, Felix Mendelssohn, Robert och Clara Schumann samt Richard Wagner. Den sistnämnde var född i staden, Mendelssohn liksom paret Schumann bodde och verkade här – de har varsitt museum i staden – och Bach var under större delen av sitt tonsättarliv verksam i Leipzigs Thomaskirche (i dag ligger han även begraven där).
Ursprunget till detta musikintresse i staden var konserthuset (Gewandhaus). Dess ursprung – sedan 1979 finns det i ett nybyggt hus (det gamla bombades sönder och samman av amerikanskt flyg 1944) – daterar sig till 1781 och början på dess glanstid kom 50 år senare när den då blott 26-årige Felix Mendelssohn tog över ledningen. Den tonsättare framför alla andra som han kom att väcka till ett nytt musikliv var Johann Sebastian Bach (1685–1750). Höjdpunkten i den renässansen för Bach – som var verksam i Leipzig från 1723 fram till sin död 27 år senare – kom i april 1841 då Bachs Matteuspassionen uppfördes för första gången i Leipzig sedan tonssättarens död. För den bedriften stod Mendelssohn. Självklart har denna musikstad även sin egen opera (dagens operahus är från 1960).
Sedan länge finns det två stora Bachstatyer i Leipzig. Den ena, rest 1843 på initiativ av Mendelssohn, står inom synhåll från Thomaskyrkan, den andra står direkt framför samma kyrka och restes 1908. Utöver ytterligare några Bachminnesmärken i staden passade man i samband med Bachs 325-årsdag 21 mars i år på att inviga ett nytt museum till hans ära. Det – Bach-Museum Leipzig – ligger mittemot Thomaskyrkan och innehåller det mesta av det bästa om Tysklands främsta (?) kompositör.
 |
| ARNE JÄRTELIUS/NATIONALENCYKLOPEDIN |
| Mendelssohn i trädgården till sin forna bostad. |
Bokstad
Att det årligen hålls en bokmässa i Leipzig är ingen tillfällighet. Leipzig har sedan ”immer” varit en stad med mässor av allehanda slag, och på det viset har det fortsatt in i vår egen tid. Leipzig är också en stad med många förlag, och bland dem intar musiskförlagen en speciell plats. Världens första musikförlag (Breitkopf & Härtel) gäller för att ha grundats i staden 1719. Av de båda förlagsgrundarna uppfann Breitkopf tryckningen av noter, och Härtel var den första att betala komponisterna ett honorar för deras noter. Det var vidare hos Breitkopf & Härtel som den första samlade utgåvan av Mozarts verk utkom.
Bokmässan i Frankfurt handlar till största delen om köp och sälj av rättigheter. Någonstans mitt i den kommersen kan man skymta en eller annan namnkunnig författare som intervjuas av sitt förlag och som därefter signerar ett antal böcker. I Leipzig är det författarna som har huvudrollen. Hela dagarna i ända pågår i vart enda hörn och skrymsle av mässan seminarium efter seminarium. Till årets mässa – den omfattar totalt fyra dagar – fanns ett 400 sidor omfattande seminarieprogram att välja och vraka ur. Utöver det bjöds det på intervjuer – med tidigare tyska presidenten (der Alt-Bundespräsident) Richard von Weizsäcker som huvudnummer – och massor med uppträdanden av alla de slag. Dit hörde närvaron av två tyska nobelpristagare: Günter Grass och Herta Müller under programpunkten Leipzig liest. På Leipziger Messe – årets mässa besöktes av 156 000 betalande – står boken och läsarna i centrum, och det är något som tar över hela staden under några dagar. Det känns hoppfullt.
Revolutionsstad
Ytterligare ett skäl att besöka Leipzig – i synnerhet för den som tycker om att känna historiens vingslag – är att det var här som den fredliga tyska revolutionen av 1989 både inleddes och kulminerade. Början till slutet kom kanske med bildandet av Neues Forum. Det skedde 12 september 1989 i Berlin med deltagande av representanter från olika håll i DDR, bland annat då Leipzig. Neues Forum ville ha i gång en folklig och demokratisk dialog om statens uppgifter, om ekonomin och om kulturen. Samma dag sätts det upp lappar i Nikolaikyrkan i Leipzig med uppmaningen att starta ett Neues Forum i Leipzig. Måndagen 18 september hålls en fredsbön i en sprängfylld Nikolaikyrka. Polisen omringar kyrkan, och efter bönen blir ett antal personer arresterade. Därefter hålls återkommande fredsdemonstrationer i Nikolaikyrkan. Efter fredsbönen i kyrkan måndagen 9 oktober samlas det inte mindre än 70 000 deltagare för en demonstration som utgår från Karl-Marx-Platz. Polisen är självklart på plats, men inser snart att den inget kan (eller bör) göra. Tre dagar senare förklarar den regimtrogna borgmästaren i staden att man är beredd till en dialog med folket och med kyrkans representanter. Snöbollen har kommit i rullning.
För varje ny dag kommer nya initiativ. Måndagen – alltid på en måndag – 23 oktober uppgår antalet demonstranter till 300 000 i Leipzig – den största demonstrationen i DDR:s historia – och ropen som skallar säger: ”Wir sind das Volk!” och ”Wir wollen da bleiben!” (’Vi är folket’ och ’Vi vill vara kvar’, underförstått inte nödvändigtvis känna oss tvungna att fly västerut). Tre dagar senare kryper kommunistpartiets (SED) ordförande Günter Schabowski till korset och träffar representanter för Neues Forum. 30 oktober är åter 300 000 demonstranter ute på Leipzigs gator. Den 8 november accepterar SED Neues Forum som politisk förening. Dagen därpå öppnas muren i Berlin.
Vad som hänt om Neues Forum och andra medborgarinitiativ i dåvarande DDR fått verka en längre tid får vi aldrig veta. Vad vi i dag vet är att det som en gång var DDR med sina medborgare skulle tjäna på att få sin historia och sina erfarenheter bättre representerade, redovisade och ihågkomna i dagens Tyskland. Lite (N)Ostalgie blir i längden ingen mätt av.
Leipzig känns fortfarande ganska mycket DDR (själv var jag här första gången vid mitten av 1980-talet). DDR var också närvarande på bokmässan genom att man där gav mässans pris – 15 000 Euro – för europeisk förståelse till ungraren György Dalos för hans bok Der Vorhang geht auf: Das Ende der Diktaturen in Osteuropa (2009). De östeuropeiska diktaturslut som i boken ingående diskuteras är Polens, Ungerns, Bulgariens, Tjeckoslovakiens, Rumäniens och, så klart, DDR:s. (Där kan man bland mycket annat läsa om varför Neues Forum, eller Bündnis 90 som det hette som parti, blev totalt överkört av väst vid valen till Volkskammer i mars 1990.)
PS. Den liksom jag av tyska kaféer och konditorier intresserade – miljön och bakverken – rekommenderas att i Leipzig besöka Riquet på Schumachergässchen och Kandler på Thomaskirchhof. Den i alla guideböcker rekommenderade Coffe Baum på Barfussgässchen kan man spara till sist (även om miljön är äkta). Leipzigs eget bakverk att smaka av är Leipziger Lerche.
Externa länkar: Bachmuseum i Leipzig och Leipziger Buchmesse
I Bachs kvarter
http://www.ne.se/rep/i-bachs-kvarter
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
